Sedan den 30 mars är hela Zimbabwe försatt i karantän. 

Alla företag som inte bedömts som samhällsviktiga har beordrats att stänga. På gatorna patrullerar militär för att övervaka att utegångsförbudet efterlevs.

Centralorganisationen ZCTU hade efterlyst tuffa rörelserestriktioner för att stoppa smittspridningen och stöder åtgärden. 

– Hotet är verkligt. Utan karantän skulle viruset kunna utradera en stor del av vår befolkning. Men vi vill att regeringen ska kombinera karantänen med insatser för att mildra konsekvenserna, säger generalsekreteraren Japhet Moyo.

Japhet Moyo, generalsekreterare ZCTU.

Landets arbetsgivare har hittills avvisat tanken på att betala lön under nedstängningen, uppger Japhet Moyo.

– De är inte skyldiga att ersätta de anställda under karantänen. Vi vet inte om de kommer att betala något alls.

Men även om arbetsgivarna ändrar sig så skulle majoriteten av befolkningen fortfarande stå utan försörjning. 

Minst 80 procent av Zimbabwes invånare är sysselsatta inom den informella sektorn.

Regeringen har utlovat kontantstöd till en miljon utsatta hushåll men en dryg vecka in i den 21 dagar långa karantänen lyser biståndet med sin frånvaro. 

– Människor klagar redan över svält, säger Japhet Moyo.

Utan insatser för att dämpa effekterna fruktar ZCTU en situation där ekonomisk desperation läggs ovanpå fortsatt smittspridning.

– Vi ser redan att hunger tvingar ut människor. Folk bryter karantänen för att försöka skaffa mat åt sig själva och sina familjer. Vi kommer att se mycket mer av det här under de kommande två veckorna, säger Japhet Moyo.

Zimbabwe har hittills bara rapporterat ett tiotal fall av covid-19, inklusive ett dödsfall. Men bara ett hundratal personer har testats och mörkertalet antas vara stort.

Landets bräckliga sjukvårdssystem är också illa rustat för att hantera ett större utbrott. 

– Merparten av alla här bor i tätbefolkade förorter. De säger att människor som smittats ska isolera sig i hemmet, men hur ska det fungera om fem familjer delar på ett hus med bara en toalett? Vi är väldigt, väldigt illa förberedda för det här och risken är att det blir en katastrof, säger Japhet Moyo. 

Dessutom oroas facket av larmrapporter från medlemmar inom vårdyrken.

– Säkerheten för de som står i frontlinjen brister. Många har ringt oss och klagat över brist på personlig skyddsutrustning. De har inte heller något säkert sätt att ta sig till eller från arbetet och är fortfarande utsatta för smittorisk. Det är vår största oro just nu.

Parallellt med nedstängningen infördes undantagslagar som ska gälla under karantänstiden.

Den som lämnar hemmet riskerar ett års fängelse. Den som sprider ”fejknyheter” om coronaviruset riskerar 20 år, rapporterar regeringstrogna dagstidningen The Herald

Zimbabwes hårt ansatta fackföreningsrörelse – som ofta utsätts för statlig repression – befarar nu att lagarna kan användas för att tysta kritiska röster. 

– Vi kommer att bli tvungna att uppmärksamma problemen. Vi har svält, polisbrutalitet och bristande skydd för arbetarna i frontlinjen. Hittills har regeringen inte använt de här lagarna mot oss, men när vi höjer rösten kommer vi förmodligen att drabbas, säger Japhet Moyo.

Zimbabwe

Statsskick: Republik
President: Emmerson Mnangagwa
Viktigaste parti: Zanu-PF, som dominerar stort i parlamentet
Gränsar till: Mocambique, Sydafrika, Botswana och Zambia
Befolkning: 16,1 miljoner invånare, varav knappt 70 procent bor på landsbygden (2016)
Folkgrupper: 70-80 procent shona, 15-20 procent ndebele
Läs- och skrivkunnighet: 83,6 procent (2011)

Källa: Landguiden/UI