Den globala kolindustrin sysselsätter i dag cirka sju miljoner arbetare, liksom ytterligare några miljoner om man räknar indirekta jobb relaterade till kol.

Om Parisavtalets mål om en global uppvärmning på högst 1,5 grader ska nås till år 2050 måste användningen av kolkraft minska dramatiskt.

Det betyder att jobben inom industrin måste ersättas med andra.

Vad ska dessa arbetare jobba med i framtiden? Och var?

Det försöker några forskare vid University of British Columbia och Chalmers tekniska högskola besvara i en rapport som publicerats av publikationen Environmental Research Letters.

Så många jobbar inom kolindustrin

I sin rapport fokuserar de på Kina, Indien, USA och Australien som står för 70 procent av den globala kolproduktionen.

De har gått igenom land för land och tittat på vilka förutsättningar det finns för att anställda inom kolindustrin ska kunna jobba med vindkraft eller solenergi.

I Kina, med störst produktion av kol, är bara 29 procent av alla kolgruveområden anpassningsbara för solenergi. Endast 5 procent passar för vindkraft.

Cirka 1,8 miljoner människor jobbar i kinesiska gruvområden som kan ställa om till solenergi. Men för det krävs stora investeringar, andelen solkraft som energislag måste nämligen öka 20 gånger.

Så stor andel av kolgruveområden kan anpassas till förnybar energi

I Indien är det däremot lättare att ställa om från kol till sol tack vare optimala väder och markförhållanden.

Men landet måste börja producera 37 gånger så mycket solenergi för att klara omställningen.

Analyser genom åren visar att kolgruvearbetare som blir av med jobbet väldigt sällan väljer att bosätta sig någon annanstans.

Rapportförfattarna konstaterar därför att det är extremt viktigt att det också investeras i andra typer av jobb i just kolgruveområden.