Förra veckan presenterade Moderaterna åtgärder för att komma till rätta med ett antal problem knutna till arbetskraftsinvandringen.

Regeringen svarade snabbt med att publicera direktiv till en utredning i frågan, något som varit på gång en längre tid.

Arbetet ringde upp forskaren Henrik Emilsson vid Malmö universitet för att försöka reda ut de olika utspelen. Hans doktorsavhandling handlade om effekterna av den lag som den dåvarande alliansregeringen, med stöd av Miljöpartiet, stiftade 2008.

Då blev det fritt fram för arbetsgivare att ta hit personer från andra länder för att arbeta, om vissa minimikrav kring lön och arbetstid var uppfyllda.

Tidigare krävdes en så kallad arbetsmarknadsprövning, som innebar att man tittade på om det handlade om ett bristyrke och om kompetensen inte gick att hitta i Sverige.

De nya reglerna gjorde Sverige unikt, enligt Henrik Emilsson.

– Andra länder gör allt för att dra till sig högkvalificerad arbetskraft och samtidigt gör de allt för att slippa lågkvalificerad arbetskraft. Och så designar man ett system efter det, men vi gör på annat sätt.

Så Sverige är extremt?
– Vi är ensamma om att inte ha några krav. Jag vet inte om man ska kalla det extremt. Men om du tar de stora standardverken om arbetskraftsinvandringspolitik i världen så brukar Sverige få ett eget kapitel, eftersom det är en så märklig konstruktion. Så visst är vi annorlunda, absolut.

Det har emellertid uppstått en rad problem i spåren av den fria arbetskraftsinvandringen, som politiken nu alltså försöker adressera på olika sätt.

Å ena sidan kan högkvalificerad arbetskraftsinvandrare utvisas på grund av formella fel, så kallade kompetensutvisningar. Å den andra utnyttjas lågkvalificerad arbetskraft av skrupelfria arbetsgivare och det har uppstått en marknad där arbetstillstånd säljs.

Men vad vill då de olika partierna?

– Alla partier utom C och MP vill skärpa arbetskraftsinvandringspolitiken på något sätt, förklarar Henrik Emilsson.

Men med det något komplicerade parlamentariska läget i Sverige uppstår en del märkliga effekter.

Ett exempel är spårbyte, att en asylsökande som fått avslag i stället kan söka arbetstillstånd.

Och nu gäller det att hänga med. Moderater, kristdemokrater och socialdemokrater är emot spårbyte, medan Centerpartiet och Miljöpartiet är för, något de fått med i januariavtalet och nu också i utredningsdirektiven. Till och med ett utökat spårbyte.

– Så Socialdemokraterna får driva en politik som går emot vad de själva vill och så måste de vara emot en politik som de själva är för, konstaterar Henrik Emilsson.

I stället vill Socialdemokraterna egentligen återinföra någon form av arbetsmarknadsprövning, vilket även Vänsterpartiet är för.

– Men det är ett rött skynke för alla andra partier. Så även om M vill minska möjligheterna att arbetskraftsinvandra till lågkvalificerade yrken så har de låst sig vid den här reformen eftersom de var så drivande att genomföra den 2008, säger Henrik Emilsson.

I M-förslaget vill man spärra ett yrke, som alltså inte ska få ta emot arbetskraftsinvandrare, nämligen personliga assistenter.

Men en sådan spärr innebär i realiteten en arbetsmarknadsprövning, vilket de alltså är emot.

– Det är det yrket där det varit mest utstuderade välfärdsfusket, men det är jättemånga yrken där det fungerar ungefär likadant. Men eftersom de inte vill ha något test så kan de inte riktigt besluta om några fler yrken. För det är ju en form av arbetsmarknadsprövning, säger Henrik Emilsson.

Argumenten mot arbetsmarknadsprövningar är att arbetsgivarna bäst vet vilka kompetenser de behöver och att det innebär alltför mycket byråkratiskt krångel.

– Arbetsmarknadsprövning har fått en klang av att det sitter byråkrater och bestämmer i varje enskilt fall. Så behöver det inte alls vara, man kan bara sätta upp kriterier så blir det ett ja eller ett nej. Man behöver inte alls granska varje enskilt fall.

De flesta andra länder har i stället krav på minsta utbildningsnivå eller lön, till exempel i nivå med medianlönen i landet.

Det är en modell som skulle leda till mindre byråkrati, tror Henrik Emilsson.

– Det är mycket enklare att göra en övergripande analys på vissa yrken som absolut inte har någon kris. Och sedan bara säga ja eller nej, i stället för att genomföra en massa kontroller efteråt. Det är det som är byråkratiskt, menar jag.

På så sätt skulle man även komma tillrätta med kompetensutvisningarna, säger han.

Att vi i Sverige har så många kontroller i efterhand, när personen väl är på plats, beror till stor del på missförhållanden bland den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen.

– I andra länder kontroller man mycket hårdare innan man ger ett tillstånd och då får man tryggare förhållanden efteråt. Så de har ju inga kompetensutvisningar och allt det där vi pratar om i Sverige.

För att krångla till det ytterligare har Kristdemokraterna, som alltså var med och drev igenom lagen 2008, nu bytt fot.

Nyligen presenterade partiet ett förslag som går ut på att arbetskraftsinvandringen ska vara fri för anställda med löner över 35 000 kronor i månaden, vilket är något över den svenska medianlönen på cirka 31 000.

För löner under den summan ska Arbetsförmedlingen, eller någon annan myndighet, avgöra om det råder arbetskraftsbrist, alltså en arbetsmarknadsprövning.