REPLIK. Medan Gustav Fridolin stod och snackade, säkerligen mest och högst, i köket på festen kl 03:30 gick hundratusentals vanliga löntagare till jobbet.

Tunnelbaneförare, städare, restauranganställda, undersköterskor och alla de som med sitt slit gjort det möjligt för Gustav Fridolin att kostnadsfritt få studera och lära sig imponera på omgivningen med storslagna sociologiska teorier.

Jag själv gick till jobbet på KappAhl varje morgon och slogs genom mitt fackliga engagemang för materiell förbättring för arbetarklassens kvinnor.

För jämställdhet, för en bättre arbetsmiljö, för schyssta villkor och för ett starkare samhälle. 

Jag och många med mig hade inte tid att stå på fester och argumentera idépolitik med unga män från den välmående medelklassen.

Och där någonstans skiljer sig nog socialdemokratin från den del av Miljöpartiet som Gustav Fridolin representerar.

Jag är glad att den nuvarande ledningen för Miljöpartiet har en annan syn på politiskt ansvar än vad Gustav Fridolin ger uttryck för i sin artikel

Annelie Karlsson

Vi är ett parti för och av vanligt folk och är djupt rotade i vanliga löntagares vardag.

Hela vår politiska gärning handlar om verklig förbättring för det stora flertalet. 

Gustav Fridolin verkar å sin sida veta exakt vad Socialdemokraterna bör göra eller inte göra för att vinna väljare.

En liten not kan vara att om han hade applicerat dessa teorier på sitt eget parti under sin tid som språkrör, så hade vi tillsammans haft ett ännu starkare mandat för rättvis och hållbar politik i riksdagen. 

Jag vill också bemöta Gustav Fridolin i sak. Utöver rena falsarier om att Stefan Löfven skulle ha sagt att motstånd mot invandring skulle vara en socialdemokratisk paradfråga är Fridolin enligt egen utsago bitter över omläggningen av Sveriges migrationspolitik samt Januariavtalet. 

För det första är jag stolt över det humanitära ansvar Sverige tagit genom åren, ett ansvar långt mycket större än vad någon haft rätt att förvänta sig av oss.

För det andra var omläggningen av migrationspolitiken 2015 fullt nödvändig och, viktigt att notera, ett gemensamt beslut som Socialdemokraterna och Miljöpartiet fattade i regeringsställning tillsammans.

Vi ska i fortsättningen ha en reglerad och långsiktigt hållbar migrationspolitik och vi ska besluta om den i så breda överenskommelser som möjligt. 

Gustav Fridolin satt i den regering som fattade beslut om omläggningen. Han var för övrigt också ett av de språkrör som undertecknade Januariavtalet.

Utöver rena falsarier om att Stefan Löfven skulle ha sagt att motstånd mot invandring skulle vara en socialdemokratisk paradfråga är Fridolin enligt egen utsago bitter över omläggningen av Sveriges migrationspolitik samt Januariavtalet

Annelie Karlsson

Nu vill han inte kännas vid något av detta.

Jag är glad att den nuvarande ledningen för Miljöpartiet har en annan syn på politiskt ansvar än vad Gustav Fridolin ger uttryck för i sin artikel. 

Sedan 2014 har Socialdemokraterna och Miljöpartiet regerat landet tillsammans.

Vi har ökat sysselsättningen, förbättrat nyanländas etablering på arbetsmarknaden, höjt pensioner och barnbidrag, startat återuppbyggnaden av försvaret och vänt utvecklingen i den svenska skolan.

Vi genomför just nu en historiskt progressiv klimat- och miljöpolitik, och vi har samtidigt som vi åstadkommit allt detta lyckats rusta landet ekonomiskt starkt inför den stundande lågkonjunkturen. 

I stället för att grubbla över Socialdemokraternas idédebatt är mitt tips till Gustav Fridolin att han borde vara stolt över att han, om än för bara några år, fick vara med och ta ansvar för Sverige.