I Frankrike pågår ett intressant domstolsfall. Oljebolaget Total har stämts av flera civila organisationer. De hävdar att företagets borrningar i Uganda lett till kränkningar av mänskliga rättigheter. 

I Frankrike – precis som i Nederländerna och Storbritannien – finns lagar som tvingar företag att aktivt förhindra att mänskliga rättigheter kränks.

Om de inte gör det kan företagen drabbas av sanktioner. 

Den franska lagen är intressant eftersom flera länder – som Tyskland, Schweiz och Finland – är på väg att införa något liknande.

Även EU utreder om de ska införa en sådan lag. 

Ett hundratal organisationer – bland annat Europafacket, Amnesty, det internationella metallfacket Industri all och globala servicefacket UNI – har gått samman och kräver en lagstiftning. Även här hemma i Sverige har organisationer som Oxfam och Diakonia börjat driva på. 

Men Socialdemokraterna har varit kritiskt.

I stället för en lag så vill partiet se till att företagen jobbar för att uppfylla FN-organet ILO:s konventioner om arbetslivet och liknande internationella överenskommelser. 

Även svenska facket – LO, TCO och Saco – har tvekat. 

IF Metalls internationella sekreterare Mats Svensson undrar om en lag verkligen hjälper. Det bästa vore om företagen följde de överenskommelser de redan har lovat att följa, anser han. 

Den svenska modellens metod går genom förhandlingar och globala ramavtal som ska tvinga företag att ta ett socialt ansvar. 

Det är begripligt att svenska arbetarrörelsen fäktar för det.

Sverige har klarat av både teko- och varvskriser och dessutom har reallönerna höjts och vi har den största andelen sysselsatta i hela EU.

Trots det har fackföreningar och politiker i EU svårt att smälta det svenska receptet. 

Det beror på att arbetarrörelsen i de flesta EU-länder är svagare. De behöver politiker och lagar för att få bättre villkor.