Vid en inspektion vid ett byggprojekt upptäckte Arbetsmiljöverket att en person som arbetade på ett tak saknade fallskydd.

Han uppgav att hans arbetsgivare var företaget Cool company AB och Arbetsmiljöverket utdömde en sanktionsavgift på 400 000 kronor till företaget. 

Om det hade handlat om ett vanligt anställningsförhållande skulle historien slutat med att företaget betalat avgiften.

Men nu var mannen utan fallskydd en så kallad egenanställd och Cool company ett egenanställningsföretag.

Att vara egenanställd innebär att man själv skaffar kunder och kommer överens om pris och andra villkor. Egenanställningsföretaget tar hand om administrationen och fakturerar för jobbet och betalar sedan ut lön och sociala avgifter för den egenanställda.

Cool company överklagade sanktionsavgiften till förvaltningsrätten då företaget menade att man inte hade ansvar för arbetsmiljön eftersom man inte hade något avtal med kunden.

Förvaltningsrätten gick på företagets linje. Rätten konstaterade visserligen att Cool company är arbetsgivare åt mannen, men det faktum att man inte hade något avtal med kunden gjorde att företaget inte kunde råda över arbetsmiljön på arbetsplatsen.

Arbetsmiljöverket nöjde sig inte där utan överklagade domen till nästa instans, kammarrätten.

– Vi tycker att det är viktigt att driva frågan för att få en rättspraxis, eftersom lagstiftningen inte är speciellt tydlig på det här området, säger Elisabeth Lewin, enhetschef på Arbetsmiljöverket.

Hon framhåller att det är första gången som frågan om arbetsmiljöansvar för egenanställda prövas rättsligt.

Även kammarrätten gick dock på företagets linje, men kom fram till att Cool company inte var arbetsgivare. I normalfallet ska en egenanställd förankra uppdraget hos egenanställningsföretaget som då tecknar avtal med kunden.

I domen konstateras emellertid att den egenanställda mannen inte varit i kontakt med Cool company förrän efter att jobbet var klart för att få hjälp med faktureringen. Därför fanns inget avtal mellan företaget och kunden.

Kammarrätten konstaterar att: ”Redan av denna anledning kan Cool company alltså̊ inte anses ha varit arbetsgivare och kan därför inte heller påföras sanktionsavgift.”

– Man fäster vikt vid att man sluter avtalet först i efterhand. Innebär det att rätten anser att ett avtal som träffas innan arbetet påbörjas med automatik leder till att man är arbetsgivare, frågar sig Jonas Hamark, jurist på Arbetsmiljöverket som också medverkade i den statliga utredning som för ett par år sedan tittade närmare på just arbetsmiljöansvaret vid otypiska anställningar.

Han pekar på att rätten i domen nöjer sig med att konstatera att det inte fanns något avtal mellan företag och kund.

– Efter det konstaterandet finns det ju ingen anledning för dem att pröva det vidare. Men om det lyfts till en högre instans kan vi hoppas att högsta förvaltningsdomstolen reder ut de här frågorna.

Det låter som att du är ganska sugen på att ta det till högsta instans?

– Jo, men det är inte jag som bestämmer det. Det finns ju ingen praxis, så redan det talar väl för ett överklagande. Men först måste vi analysera domen ordentligt, säger Jonas Hamark.

Så fungerar egenanställningar

• Det finns många uppdragsgivare som bara vill anlita F-skattare. Därför ansluter sig frilansare som utför tillfälliga uppdrag med A-skatt till egenanställningsföretag.

• Företaget fakturerar uppdragsgivarna mot viss provision, redovisar arbetsgivaravgifter, gör skatteavdrag och betalar sedan ut resten av pengarna som lön till frilansaren.

• Från Cool companys hemsida: ”Som egenanställd kan du jobba som frilansare och konsult för dina kunder, men Cool Company bär arbetsgivaransvaret.”