En statlig utredning förbereder nu förändringar i lagen om anställningsskydd, las.

Om inte fack och arbetsgivare gör upp om en mer flexibel arbetsrätt (förhandlingar pågår mellan LO och Svenskt Näringsliv, och mellan Kommunal och SKL), så kommer politikerna att mjuka upp anställningsskyddet i lagen.

Inom flera LO-förbund diskuteras en strategi för att möta det hotet, enligt Arbetets källor.

Genom att teckna ettåriga avtal våren 2020 kan LO-förbunden driva krav på tryggare anställningar redan i avtalsrörelsen 2021 – då med strejkvapnet tillgängligt.

”Huvudspåret är att lösa det här tillsammans med arbetsgivarna snarast möjligt. Men går det inte får man fundera på vilka fajter man kan ta”, säger en central källa i ett LO-förbund.

En källa i ett annat LO-förbund talar om en konflikt för anställningsskyddet som ”en investering för framtiden”, med en formulering lånad från SAF-direktören Curt Nicolins beskrivning av storlockouten 1980.

Andra förbund vill inte tala i termer av stridsåtgärder, och påpekar att strategier för att förhandla bort försämringar i las inte har diskuterats på LO-nivå.

”Men att förändringar i las är på väg är ett tungt skäl för en kort avtalsperiod. Vi behöver hålla öppet för förhandlingar om anställningsskyddet”, säger en centralt placerad person i ett av de stora LO-förbunden”.

Ingen vet vad den statliga utredningen, som ska lämna sina förslag den 31 maj 2020, kommer fram till.

LO-förbunden utgår från att lagens regler om anställningsskydd fortfarande kommer att vara dispositiva, det vill säga möjliga att ersätta med avtalade lösningar.

En avtalsansvarig i ett av de stora förbunden säger: ”Vi får inga signaler om att politikerna vill ta bort dispositiviteten. Gör de det, så begraver de den svenska modellen”.

På onsdag i nästa vecka, den 23 oktober, ska LO:s representantskap ta ställning till om LO-förbunden ska driva gemensamma i den kommande avtalsrörelsen och i så fall vilka.

I praktiken behöver förbunden bli överens om samordnade krav före LO-styrelsens möte på måndag.

I dag, fredag, finns fortfarande ingen gemensam hållning, och Arbetets källor säger att diskussionerna i LO:s avtalsråd, som består av avtalssekreterarna från de 14 LO-förbunden, kommer att vara intensiva in i det sista. Avtalsrådet ska samlas till möte på söndag.

Kärnfrågan är hur LO-förbunden ska närma sig de mål om minskade löneklyftor som de har ställt upp till år 2028.

Dels ska lönegapet mellan arbetare och tjänstemän minska (i dag växer det). Dels ska löneskillnaden mellan kvinnliga och manliga arbetare halveras, från 12 till 6 procentenheter – också det ett mål som ännu är avlägset.

Särskilt LO-förbunden inom 6F anser att en kraftig generell låglönesatsning är bästa metoden.

Deras bud har varit att alla som tjänar över 28 000 kronor i månaden ska få löneökningar med en viss procentsats, medan de som tjänar mindre ska få sin lön höjd med ett krontal som motsvarar procentsatsen beräknad på 28 000 kronor.

”Vi kommer inte att spräcka LO-samordningen för en brytpunkt vid just 28 000 kronor”, säger källor inom 6F. ”Men metoden är rätt.”

Andra förbund är mindre förtjusta i kraftiga satsningar på samtliga lågavlönade.

För exempelvis Kommunal är ett viktigt mål att yrkesutbildning ska löna sig.

Utbildade undersköterskor ska alltså tjäna väsentligt mer än vårdbiträden som saknar yrkesutbildning.

Att höja de lägsta lönerna generellt, utan hänsyn till kompetens, kan motverka det målet.