Pappers går i dag oväntat ut med ett eget lönekrav, långt innan LO-förbunden har hunnit diskutera gemensamma yrkanden, och långt innan Facken inom industrin har slagit fast hur mycket lönerna bör öka i avtalsrörelsen 2020.

– I massa- och pappersindustrin finns ett utrymme för löneökningar på fyra procent, säger Pappers ordförande Pontus Georgsson. Lönsamheten i branschen är god, och kurvan pekar uppåt. Vinsterna är höga: SCA har en vinst på 4 miljarder kronor, i Södra är vinsten 4,5 miljarder.

Pappers ordförande pekar också på hur produktiviteten i massa- och pappersindustrin har utvecklats.

Länge var ”drömgränsen” en produktion på 1 000 ton papper per anställd, men den passerades 2006.

Efter finanskrisen har produktiviteten ökat snabbare än lönerna, enligt facket.

Sedan millennieskiftet har lönerna stigit med 74 procent medan produktionen per medlem stigit med 89 procent.

– Varje medlem i Södra har bidragit med en miljon i vinst. I hela landet känner vi ett starkt tryck från medlemmarna på löneökningar, säger Pontus Georgsson.

Pappers krav på fyraprocentiga lönelyft har inte förankrats bland de övriga LO-förbunden.

Att ett av LO:s minsta förbund i ett tidigt skede går ut med ett eget lönekrav är ett försök att ta initiativet i diskussionen inom LO om LO-gemensamma krav.

Pappers är inte en del av Facken inom industrin, vars löneuppgörelser med industrins arbetsgivare har fungerat som riktmärke för hela arbetsmarknaden de senaste 20 åren.

Men med en produktion som till 80 till 90 procent går på export bör Pappers ha inflytande över löneökningarna, resonerar Pontus Georgsson.

LO-förbunden inom 6F har länge varit kritiska till att facken och arbetsgivarna inom industrin ensamma bestämmer hur mycket lönerna i Sverige ska öka. Den modellen har lett till att löntagarna inte har fått ut hela det löneutrymme som faktiskt finns, och håller på att förlora sin legitimitet, enligt den utredning som 6F presenterade i juni.

– Vi håller med 6F om att alla måste ha ett bra inflytande över de gemensamma löneyrkandena, säger Pontus Georgsson.

När kommuner och landsting måste anpassa sig efter de löneökningar som industrins parter slagit fast har bristen på arbetskraft blivit stor inom skolan och sjukvården. Men även för massa- och pappersindustrin har märket varit för lågt och bidragit till rekryteringsproblem, enligt Pappers.

På Arbetets fråga om industrinormeringen har blivit en tvångströja för Pappers svarar Pontus Georgsson:

– Jag skulle inte använda det ordet. Men arbetsgivarna använder märket som ett tak, inte ett golv.

– Det märke som sattes 2017 blev för lågt. Om det sedan beror på industrinormeringen är svårt att säga.

Pontus Georgsson säger samtidigt att Pappers är inställt på att delta i LO-samordningen inför avtalsrörelsen, och inte siktar på att riva den nuvarande modellen med industrin som lönesättare.

– Men vi ska göra ett rejält försök att få genomslag för vårt krav på högre löneökningar.

Företrädare för Pappers samtliga avdelningar samlas i dag till avtalskonferens i Uppsala.

De ska diskutera och prioritera bland en mängd krav från medlemmarna på förbättringar. Men kravet på mer pengar står högst på listan.

Stefan Lundkvist, ordförande för Pappers avdelning 158 på SCA:s fabrik i Munksund i Piteå, har i år lyckats förhandla fram löneökningar för sina medlemmar på 4 procent – alltså en bra bit över ”märket”.

– Det visar att pengarna finns, säger Stefan Lundkvist. Vilket medlemmarna är mycket medvetna om.

Men avdelning 158 är ett undantag. Pappers medlemmar har totalt sett bara fått någon tiondels procent mer än märket.

– Så har det sett ut även hos oss i många år, säger Stefan Lundkvist. Industrinormeringen har blivit en tvångströja, ett tak som arbetsgivarna inte överskrider – eftersom sammanhållningen inom Svenskt Näringsliv inte medger det.

För dem som förhandlar lokalt har det ibland känts ”tröstlöst”, säger Stefan Lundkvist – medan den strikta tillämpningen av märket varit guld för massa- och pappersindustrins aktieägare.

– Men SCA i Munksund har fått svårt att rekrytera och behålla kompetent personal med de löner vi har. Även arbetsgivaren inser att lönerna måste upp för att vi ska klara bemanningen. Det är i grunden bra för lönsamheten.