Snart är den stora dragkampen om lönerna igång. Men lyckas facken dra åt samma håll? Tar kanske de som avvaktar utanför stridens centrum hem de största godbitarna?

AVTAL 2020. En väldig dragkamp avgörs de kommande månaderna.

Mycket står på spel: Hur ska det vi producerar i Sverige fördelas?

485 kollektivavtal ska förhandlas om under 2020. De berör 2 844 500 anställda. 

Redan före sommaren började de kämpande på bägge sidor inta sina positioner. Under hösten samordnar de sina krav. 

Mest pålitlig är sammanhållningen mellan arbetsgivarna inom Svenskt Näringsliv.

Vilken väg avtalsrörelsen kommer att ta avgörs snarare av om de 14 LO-förbunden kan enas om gemensamma krav.

LO-samordningen går djupare och är mer reglerad i stadgar än samordningen bland tjänstemanna- och akademikerförbunden.

Den är också svårare, då den har flera fördelningspolitiska mål.

Såväl 2011 som 2016 misslyckades LO-förbunden med att komma överens, båda gångerna på grund av oenighet om hur lönerna ska bli mer jämställda.

Märkets roll kommer att bli omstridd i 2020 års avtalsrörelse. Men andra tvisteämnen saknas inte – här listas fyra områden där osämja är att vänta.

1. Märket

– Ska vi acceptera märket i avtalsrörelsen 2020 måste vi få inflytande över det. Det har vi inte i dag.

Magnus Pettersson, ordförande för Fastighets, tillika ordförande för sammanslutningen 6F, är tydlig med vad han väntar sig av den lönekamp som inleds i höst.

I 20 år har arbetsgivare och fack inom industrin ensamma bestämt hur mycket lönerna i Sverige ska öka, nu måste den ordningen förändras.

Från facken skulle vi aldrig komma med ett lönekrav som inte första har förankrats i LO

Per-Olof Sjöö, GS

Kollegorna i de övriga 6F-förbunden, alltså Seko, Byggnads, Elektrikerna och Målarna, stämmer in.

– Vi förstår att man inte gör om förhandlingsmodellen med en gång, i en avtalsrörelse, säger Urban Pettersson, förhandlingschef i Elektrikerförbundet. Men vi måste börja. Historiskt har lönebildningen reformerats efter stora kriser. Vi vill reformera in nan allt spricker.

Förbunden inom 6F har länge kritiserat att industrins löneökningar styr resten av arbetsmarknaden.

I år för de fram sina invändningar med större självförtroende än tidigare.

Med hjälp av forskare som Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, har 6F tagit fram en utredning om modellens brister.

Grunden i kritiken är att dagens löneskillnader cementeras: Då alla ska ha samma procentuella löneökning kan lågt avlönade grupper inte komma ikapp dem som tjänar mer.

Skolan och vården borde till exempel ha fått höja sina löner snabbare än industrin för att locka arbetskraft.

Kravet att följa märket har förvärrat personalbristen, enligt kritikerna.

Dessutom har märket systematiskt satts för lågt, enligt 6F. En del av utrymmet för löneökningar har inte utnyttjats i de centrala avtalen.

Arbetares löner, som i hög grad styrs av märket, har på så sätt hållits tillbaka.

I stället har tjänstemännen, vars löner i högre grad be stäms lokalt på företagen, fått mer.

Ska vi acceptera märket i avtalsrörelsen 2020 måste vi få inflytande över det. Det har vi inte i dag

Magnus Pettersson, Fastighets

Klyftorna har vuxit. Låga löneökningar gör det också svårt för Riksbanken att nå sitt inflationsmål.

I diskussionen om gemensamma LO-krav för avtalsrörelsen kan 6F räkna med visst stöd från Kommunal.

”Det är upp till bevis för den nuvarande modellen för lönebildning”, säger Tobias Baudin, ordförande för Kommunal, som visserligen godtar att industrin sätter märket – men kräver att kvinnoyrkena inom välfärden ska få löneökningar utöver märket 2020.

Men ett strikt märke har mäktiga försvarare.

Svenskt Näringslivs beredningsutskott brukar se till att inga löneökningar över märket släpps igenom.

Det gör också Medlingsinstitutet när förhandlingar går till medling.

Diskussionen i LO:s avtalsråd lär bli hård.

Facken inom industrin försvarar den nuvarande modellen: Den har ”tjänat Sverige väl”, givit reallöneökningar runt 2 procent per år, och borde hyllas, inte svartmålas. 

– Vi i industrin ska ta hänsyn till hela den svenska ekonomin, även om jag tycker att arbetsgivarna glömmer det ibland. Från facken skulle vi aldrig komma med ett lönekrav som inte första har förankrats i LO, Per-Olof Sjöö, ordförande för GS.

IF Metalls vice ordförande Tomas With räknar med att märket ska styra precis som vanligt.

– Som jag har förstått det har 6F inte klivit av LO:s långsiktiga mål. Och där sägs att den konkurrensutsatta industrin ska avgöra löneökningstakten.

2. Minskade klyftor

2015 enades LO-förbunden om ett antal långsiktiga mål för avtalsrörelserna fram till år 2028.

Bland annat ska lönegapet mellan tjänstemän och arbetare minska.

Löneskillnaden mellan kvinnligt och manligt dominerade arbetaryrken reduceras med sex procentenheter (en halvering jämfört med 2014).

De målen är fortfarande avlägsna.

LO:s senaste rapport visar att lönegapet till tjänstemännen (räknat i procent) varit oförändrat de senaste åren.

Kvinnors löner har förvisso ökat snabbare än mäns 2015–2017.

– Men med den här takten dröjer det till 2069 innan målet är nått. Vi bommar alltså målet med 41 år, säger Kommunals ordförande Tobias Baudin.

Historiskt har LO-förbunden prövat olika vägar för löneutjämning.

Den vanligaste metoden är att låta löner ovanför en viss brytpunkt – ett ”knä” – öka med en bestämd procentsats, medan löner under knät höjs med ett krontal som innebär en högre procentuell löneökning.  

Ju högre knäet hamnar, desto fler omfattas av låglönesatsningen.

…med den här takten dröjer det till 2069 innan målet är nått

Tobias Baudin, Kommunal

6F:s bud är ett knä vid 28 000 kronor i månaden.

Ett sådant krav kommer att möta hårt motstånd.

Dels inom LO, där IF Metall ansett att en allmän låglönesatsning är ett trubbigt redskap för jämställda löner.

Men framför allt från arbetsgivarna. Svenskt Näringslivs uttryckliga mål är att öka lönespridningen och sänka de lägsta lönerna.

3. Januariavtalet

Regeringen har gjort upp med Centerpartiet och Liberalerna om förändringar som facken ogillar, framför allt uppmjukningen av lagen om anställningsskydd.

En statlig utredning, som ska vara klar 31 maj 2020, ska lägga förslag som gör det lättare att säga upp anställda – om inte LO och Svenskt Näringsliv gör upp om flexiblare anställningsskydd dessförinnan.

– Om det här går i fel riktning får vi täta till hålen i avtalsrörelsen, säger Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin. Själva har vi redan bra skrivningar om anställningstrygghet i våra avtal, men vi kommer att lyssna på de svagare LO- förbunden.

Att utredningen blir klar först 31 maj försvårar avtalsrörelsen, säger flera LO-förbund. Men det går att hitta lösningar.

När politiken kommer med stick från sidan blir avtalsrörelsen stökigare, det är allt jag kan säga

Johan Lindholm, Byggnads

– Allt behöver inte omfattas av fredsplikt när avtalen skrivs, säger Jonas Wallin.

I vilken mån facken kommer att gardera sig i avtal mot politiskt beslutade försämringar går inte att säga på förhand, och ännu har LO-förbunden ingen gemensam linje. 

Men regeringens och samarbetspartiernas högersväng skapar irritation som kan få utlopp på oväntade sätt.

”När politiken kommer med stick från sidan blir avtalsrörelsen stökigare, det är allt jag kan säga”, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm.

4. Gamla bekymmer

I några branscher kan gamla konflikter vålla strid på nytt.

Byggnads räknar kallt med att Sveriges Byggindustrier ska göra ett nytt försök att ändra ackordssystemet, som ger facket stort inflytande över lönen.

Fastighets, som varslar om stridsåtgärder i städbranschen i nästan varje avtalsrörelse, tänker inte än en gång betala varje löneökning över märket med försämrade anställningsvillkor.

Hållpunkter i avtalsrörelsen