Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Luca Visentini väger längst ut på kanten av en stilren men obekväm fåtölj i hotellobbyn i Malmö.

Orden strömmar i ett tempo som kommer kräva långsam lyssning på bandspelaren när han kommenterar nordiska länders motstånd mot EU-regler för arbetslivet:

– Jag tror att de har rätt i att vara rädda att deras system kan undermineras. Så ur den aspekten förstår jag helt deras rädsla, att de vill försvara det de har, säger han.

Han är Europafackets generalsekreterare och har just talat inför ett hundratal personer på Nordens fackliga samorganisations kongress.

Frågan om hur arbetsmarknaden ska regleras är en skärningspunkt i EU.

Facket i länder med svagare parter och lägre organisationsgrad tar tacksamt emot EU-regler som ett stabilt golv för anställdas rättigheter.

I Norden värjer man sig. 

I Sverige är fack och arbetsgivare vana att kunna kasta upp arbetarnas villkor på bordet för att nattmangla sig fram till bästa paketlösningen. Man vill inte att tvingande EU-regler krymper förhandlingsutrymmet.

Luca Visentini kan alltså förstå motviljan, men han fortsätter:

– Samtidigt börjar de nordiska länderna förstå att om de inte använder sitt system som hävstång för att förbättra arbetares villkor i andra länder, då kommer deras system också att undermineras förr eller senare. 

Han konstaterar att marknaden har en tendens att röra sig mot det sämre alternativet, snarare än det bättre.

Så länge sämre arbetsvillkor finns på den europeiska marknaden riskerar alltså den som har det bättre att få sitt system förstört av dumpning.

– Jag tror att det finns en ökande medvetenhet från de nordiska facken om att de behöver gå samman med de andra i solidaritet, för att bygga en starkare process för dem som släpat efter, säger Luca Visentini.

Har de tidigare hamnat i en position där de nekat arbetare från andra länder detta?
– Nej, inte nekat. De har gjort motstånd mot förändringar på europeisk nivå för att de var rädda att det kunde underminera deras system. 

Han säger att detta var helt rätt i en tidigare period då sådant som kom från EU var antifackligt. Men han fortsätter:

– Vad man nu behöver förstå är att tiderna ändras. Nu finns en positiv social agenda på europeisk nivå. Den blir omöjlig att implementera utan hjälp från de nordiska länderna och andra länder där man har bättre villkor.

Han beskriver 2017 som en avgörande vändpunkt mot ett EU som värderar sociala rättigheter högre. 

Då undertecknades den sociala pelaren på ett EU-toppmöte i Göteborg. Där samlas 20 principer om social trygghet.

Luca Visentini verkar stolt över sin egen medverkan i att ha baxat fram den och säger att han reste runt och träffade de flesta premiärministrarna.

– Jag lyckades övertyga Victor Orbán om att skriva på pelaren, på ett möte i Budapest, säger han om Ungerns ledare.

I Sverige har pelaren fått ett blandat mottagande. Kritiker menar att den främjar just sådan lagstiftning som inte fungerar ihop med den svenska modellen.

Socialdemokraterna och facket har försvarat pelaren och hävdat att den i sig inte leder till tvingande lagar. 

EU-ministern Hans Dahlgren sa i april till Arbetet att den är en kompass för hur EU ska jobba men att det är upp till EU-länderna att förverkliga de 20 målen.

– Den leder till lagar, sa däremot EU:s sysselsättningskommissionär Marianne Thyssen kort därefter till tidningen.

Luca Visentini lyfter fram att pelaren har lett till en rad lagförslag på det sociala området. Han upplever också att de nordiska fackens attityd har förändrats sedan pelaren kom på plats, att medvetenheten finns om att övriga länder måste lyftas.