Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Småbonden Rogers Hove visar stolt upp ett slitet dokument som visar att han förfogar över fem hektar mark som han tilldelades i samband med det kaotiska övertagandet av gårdar som tidigare ägdes av vita farmare. Han är 78 år gammal och säger sig vara stolt över sin mark.

Däremot har han inte lyckats att tjäna några pengar på sin jordbruksmark, som till stor del står orörd.

Där finns tre hyddor som byggts av hemmagjort tegel, men här finns inga av de boskap som vanligtvis signalerar välstånd i Zimbabwe.

– En dag kommer jag kanske att kunna driva ett produktivt jordbruk på samma sätt som de vita bönderna gjorde innan vi övertog våra marker, säger Rogers Hove till IPS.

Han var 58 år gammal när Robert Mugabes regering genomförde en drastisk jordreform som ledde till att många svarta zimbabwier kunde ta över stora jordar som tidigare ägts av de vita farmare som föraktades av den numera 95-årige före detta presidenten.

Rogers Hoves säger att hans marker är bördiga, men han medger att han bara är en av många bönder som blivit tilldelade marker som nu har det svårt.

– Sedan jag tog över marken har inte mycket producerats eftersom jag saknar de resurser som krävs för att bedriva ett bra jordbruk, berättar han.

I stället för att arbeta med jordbruket sitter Rogers Hoves hustru Agness, 70, vid en vägkant och säljer cigaretter och prydnadssaker till förbipasserande.

– Jag gör det för att vi ska få mat. Vi får inget från vårt jordbruk, berättar hon.

Parets sju barn har alla flyttat långt härifrån.

Nu är den lilla familjen bara en av många som dessutom riskerar att bli av med den mark de tidigare hade så stora förhoppningar om.

Den nya regeringen under ledning av president Emmerson Mnangagwa har nämligen meddelat att de planerar att överta mark som inte utnyttjas på rätt sätt och fördela om dessa jordar till andra bönder, oavsett om de är vita eller svarta.

Men innan dess inväntar regeringen att ett register över markrättigheterna i landet ska upprättas.

Att bönder blir av med sina marker är inget nytt fenomen i landet. Även under Robert Mugabes regering riskerade bönder som inte var tillräckligt produktiva att bli av med sina åkrar.

Samtidigt anser många fattiga bönder som Rogers Hove att det är regeringens fel att de inte har lyckats få igång produktionen på sina marker.

– Vi har alltid fått löften om att stöd för att förbättra våra jordbruk, men stödet går endast till dem som stödjer det styrande partiet Zanu-PF, medan en majoritet av oss har det mycket svårt på våra marker, säger Rogers Hove.

Zimbabwes regering har meddelat att man planerar att ta över jordbruksmarker som inte utnyttjas fullt ut och fördela dessa marker till mer produktiva bönder – oberoende av deras etnicitet.

De 71 000 familjer som bor på de vita böndernas tidigare ägor står därmed inför en mycket osäker framtid, trots att de förfogar över bördiga marker. En del av dem lider av brist på mat på grund av återkommande torkor.

– Varje år har jag varit beroende av mat från biståndsorganisationer eftersom jag inte har kunnat odla tillräckligt ända sedan jag bosatte mig här 2001, berättar 71-åriga Menford Mutimbe, som bor i Marondera.

Ett av problemen för de bönder som övertagit mark är att de inte har dokument som slår fast att de äger jordarna.

Menford Mutimbe säger att detta gör det mycket svårt att få de banklån som jordbrukarna behöver för att kunna investera i sina verksamheter.

– De dokument vi har godkänns inte som säkerhet av bankerna, trots att regeringen har genomfört åtgärder för att våra 99-åriga leasingavtal ska ge oss möjligheten att ta lån, säger Menford Mutimbe.

Förra året godkände landets centralbank dessa leasingavtal i syfte att få dem att fungera som säkerhet för bönderna gentemot landets banker. Men enligt Rogers Hoves fortsätter bankerna trots detta att avvisa hans låneansökningar.

Den oberoende ekonomen John Robertson säger att detta hänger samman med att äganderätten till marker inte kan garanteras i landet ända sedan regeringen slog fast att staten är ägare till alla jordbruksmarker.

– Regeringen var motståndare till de kommersiella farmarnas inflytande och beslöt att det bästa sättet att frånta dem makten var genom att dra tillbaka deras jordrättigheter. De framställde detta som en åtgärd för att komma tillrätta med de etniska orättvisor som härstammade från kolonialtiden. Men samtidigt drogs även rättigheterna tillbaka för de svarta bönderna, säger John Robertson till IPS.

Ben Gilpin, som är chef för jordbruksförbundet CFU, säger att situationen för de bönder som övertagit marker är betydligt svårare än den var för de tidigare kommersiella farmerna vars ägare hade egendomsrättigheter och därmed tillgång till finansiella tjänster.

– När dessa rättigheter underminerades så flydde finanssektorn. De tidigare farmarna bar ansvaret för de risker de tog, och om de misslyckades hade långivarna sin säkerhet, säger Ben Gilpin till IPS.

Många bönder som Rogers Hove fortsätter att hoppas att deras leasingavtal ska göra det möjligt för dem att ta lån för att investera i sina jordbruk.

Men John Robertson menar att det är en förhoppning som inte kommer att ge några resultat.

– Säkerhetsvärdet på marker hamnade på noll då regeringen slog fast att alla jordbruksmarker i landet tillhör staten. Ända sedan jordreformen har bönderna stått utan möjligheten att få finansiering via banker, säger han.

Professor Mandivamba Rukuni, som är expert på markfrågor, säger att böndernas svåra situation hänger samman med Zimbabwes generellt usla ekonomi.

– Detta påverkar jordbruket. Det går inte att förvänta sig att jordbruken ska gå bra när landets ekonomi är kvävd. Finansmarknaderna har det svårt. Varifrån ska regeringen få de pengar som behövs för att stötta de bönder som övertagit marker?, säger han till IPS.