Mongoliet är tre gånger så stort som Sverige men har endast tre miljoner invånare. Hälften av arbetarna jobbar med boskapsskötsel och nu har de drabbats hårt på grund av väderförändringar.

Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

– Klimatförändringarna drabbar inte alla världens befolkningar på samma sätt. Ett exempel är effekterna på små önationer och ett annat hur människor som bor i mer nordliga klimat som Mongoliet påverkas, säger John Knox, som är FN:s särskilda rapportör för miljöfrågor och mänskliga rättigheter, till nyhetsbyrån IPS.

– För Mongoliet är problemet att man nästan inte alls bidrar till utsläppen av växthusgaser, men samtidigt måste genomföra anpassningsåtgärder, fortsätter han.

Enligt landets miljödepartement steg den genomsnittliga temperaturen i Mongoliet med mer än två grader Celsius mellan 1940 och 2014. Det är mer än dubbelt så mycket som det globala genomsnittet.

Detta har i sin tur ökat förekomsten av väderfenomenet dzud, som förvärrats på senare år.

I januari förra året sjönk temperaturen i delar av landet ner till hela 50 minusgrader – något som slagit hårt mot landets boskapsskötare.

Mongoliet är till ytan tre gånger så stort som Sverige men har endast tre miljoner invånare, varav nästan hälften arbetar med boskap. Fler än var fjärde invånare lever under fattigdomsgränsen och är beroende av djurhållningen.

Landets betesmarker är samtidigt hårt drabbade av ökenspridning och arealen på de områden som anses obrukbara tredubblades mellan 1992 och 2006.

En orsak till problemen är att markerna utnyttjas för hårt som betesmark, men klimatförändringarna har samtidigt förvärrat situationen.

Det har i sin tur lett till urbanisering då många som blivit av med sina försörjningsmöjligheter valt att flytta in till bland annat huvudstaden Ulan Bator, där de ofta tvingas leva under mycket enkla omständigheter och utan tillgång till rinnande vatten och toaletter.

För att klara de långa och bistra vintrarna använder sig många familjer av koleldade spisar, vilket i sin tur bidrar till ökade problem med luftföroreningar.

Luftkvaliteten i storstaden Ulan Bator är bland den sämsta i världen och innebär en stor hälsorisk för dess invånare. Enligt FN:s barnfond Unicef är flera av de sjukdomar som leder till att människor dör i förtid i Östasien relaterade till luftföroreningarna.

Samtidigt har Mongoliets regering infört åtgärder för att försöka vända utvecklingen.

År 2017 inleddes en satsning som syftar till att en se till att en fjärdedel av all energi som produceras i landet ska komma från förnybara källor till 2025, och därefter stiga ytterligare. En strategi handlar om att utveckla utvinningen av vindenergi. Landets första vindkraftsanläggning etablerades 2013.

För närvarande kommer dock endast sju procent av Mongoliets energiproduktion från förnybara källor, vilket betyder att landet är i behov av snabba åtgärder om målsättningarna ska kunna uppnås.

Romain Brillie är Mongoliet-representant för den mellanstatliga organisationen Global Green Growth Institute, GGGI.

Han arbetar med att stötta den mongoliska regeringen i dess arbete för att utveckla strategier som ska öka användningen av förnybara energikällor och andra ekonomiskt gynnsamma satsningar. Enligt honom utgör förändringar av klimatet ett hot mot landets boskapsskötare – och på sikt även produktionen av mat.

– Det klimathot som Mongoliet står inför kan bara bemötas genom gemensamma åtgärder från världens stora utsläppsnationer. De som undertecknat Parisavtalet måste följa upp sina åtaganden så snabbt som möjligt genom mer effektiva åtgärder, säger Romain Brillie till nyhetsbyrån IPS.

Han understryker samtidigt den viktiga roll de unga i Mongoliet har i arbetet för en mer hållbar och grön framtid för landet – och organisationen han företräder arbetar tillsammans med landets utbildningsmyndigheter för att föra ut sitt budskap.

– Världen över är det de unga som driver på förändringarna. Vi måste erbjuda dem de kunskaper de behöver för att kunna skapa en ny och hållbar livsstil, säger han.

Tharanga Yakupitiyage/IPS

• Nästan hälften av arbetskraften tjänstgör inom servicesektorn, och drygt 17 procent inom industrin (tillverkningsindustrin, gruvindustrin och byggen). Den andel av arbetskraften som jobbar med jordbruk och boskapsskötsel har sjunkit från runt 40 procent 2007 till 28 procent år 2014.

• Den officiella arbetslöshetsstatistiken omfattar bara registrerade arbetslösa och låg på 8,2 procent 2012. Arbeten inom vissa sektorer, som byggbranschen, gruvnäringen och jordbruket, är mycket säsongsberoende och antalet arbetslösa varierar därför mycket under året.

• Landsbygdsborna står i huvudsak utanför den moderna penningekonomin och förlitar sig på självförsörjning och byteshandel.

• Den dominerande fackliga centralorganisationen Mongolyn Üjldvertjnij Evlelüüdijn Cholboo (Confederation of Mongolian Trade Unions, CMTU), var fram till 1990 det enda tillåta fackförbundet. Sedan dess har flera andra fackliga organisationer skapats.

•  Fackliga centralorganisationer: Confederation of Mongolian Trade Unions (CMTU). CMTU tillhörde tidigare den kommunistiska fackliga ”Världsfederationen”, men är numera medlem av Världsfacket ITUC. Därutöver finns ett antal mindre och oberoende fackliga organisationer, däribland Confederation of Free Trade Unions (CFTU).

Källor: UI och Union to Union