PERSPEKTIV. Den 1 maj 2018 surrar det av förväntan på Heijkensköldska gården, ett stort äldreboende i Södertälje.

Några långbord står dukade med tårtor, bullfat och röda rosor.

Så banar sig statsminister Stefan Löfven väg mellan borden, hälsar på de gamla och slår sig ner.

Journalisterna, som har klämt ihop sig i korridoren vid bordens kortända, sträcker på halsarna och knäpper på sina bandspelare.

Jo då, visst har Stefan Löfven med sig ett vallöfte till pensionärerna. De som har låga eller måttliga pensioner ska få ett extra tillskott.

Det handlar om dem som har allmän inkomstpension mellan 9 000 och 17 000 kronor i månaden.

Stefan Löfven exemplifierar: pensionerade undersköterskor, lagerarbetare, förskollärare … Totalt omfattas 1,2 miljoner pensionärer.

Utspelet följs av budgivning om sänkt skatt för pensionärer. I juni säger Socialdemokraterna att de ska höja grundavdraget för en miljon pensionärer.

Moderaterna svarar att de ska sänka skatten mer. Kristdemokraterna och Centerpartiet hakar på: att pensionärer betalar mer skatt än arbetande – en avsiktlig följd av alliansens jobbskatteavdrag – är plötsligt orättvist.

Liberalerna är med på tåget och tillägger att pensionssystemet ska ses över.

I juli säger så Socialdemokraterna att de går till val på ökade inbetalningar till den allmänna pensionen.

Arbetsgivarna ska betala högre avgifter – åtminstone 18,5 procent av lönen i stället för nuvarande 17,21 procent.

Inför valet ställer partiet upp målsättningen att vanliga löntagare på sikt ska få 70 procent av slutlönen i pension.

Sedan 1990-talet har pensionerna lyst med sin frånvaro i valrörelserna.

Partierna har varit överens om att förändringar i pensionssystemet ska diskuteras i pensionsgruppen i en anda av samförstånd.

Pensioner är långsiktiga frågor som inte lämpar sig för utspel i valrörelser, har de resonerat.

Men någonting har hänt. ”När man ser att 300 000 pensionärer har det på ett sätt man inte ska ha det som pensionär i Sverige, då måste man göra något”, svarar socialminister Annika Strandhäll (S) när Arbetet ber om en förklaring.

”Jag är ute och träffar de här damerna och herrarna varje vecka. De berättar om oron för sin ekonomi, oron för att inte ha råd med tandvård om något går sönder i munnen.”

Pensionerna är helt säkert en källa till oro för många väljare. 1,99 miljoner röstberättigade i årets riksdagsval är 65 år eller äldre.

Pensionärerna utgör nästan 27 procent av väljarkåren. Frågan är om de utfästelser som nu görs ger dem riktig klarhet.

Inga detaljer är färdiga kring det pensionstillägg som lanserades 1 maj. Reformen beskrevs för pressen på knappt två sidor.

När Arbetet frågar efter mer underlag svarar Gustav Gidenstam, politiskt sakkunnig (S) vid socialdepartementet, att de två sidorna är vad som finns.

”Detta måste diskuteras i pensionsgruppen. Den exakta konstruktionen måste utredas,” säger Gustav Gidenstam.

Målsättningen om 70 procent av slutlönen i pension, som Social-demokraterna går till val på, väcker också frågor.

Vem ska få 70 procent? Från vilken ålder? Efter hur många års arbete?

”För att nå målet krävs stegvis längre arbetsliv”, säger Socialdemokraterna.

Men jobbar vi tillräckligt länge kan stora grupper få 70 procent redan i dag. I Pensionsgruppen har partierna enats över blockgränsen om att stegvis höja pensionsåldrarna, och sedan koppla pensionsåldern till medellivslängden.

Socialdemokraterna går till val på höjda pensionsavgifter.

Partiet har i själva verket förhandlat om höjda avgifter i pensionsgruppen, och gått med på en kompromiss.

I vintras sa en enig pensionsgrupp att pensionerna ”primärt” måste hållas uppe genom att vi arbetar längre. Därutöver ska pensionsavgiftens storlek analyseras.

Kristdemokraternas man i pensionsgruppen, Lars Gustafsson, uttrycker sin förvåning över att Socialdemokraterna nu gör höjd pensionsavgift till en valfråga.

Moderaternas Lars-Arne Staxäng säger att pensionsgruppen först behöver ett ordentligt underlag, men betonar att gruppen sedan mycket väl kan komma att enas om höjd avgift.

En grundtanke bakom pensionssystemet är att det ska vara skilt från statsbudgeten och helt självreglerande: Det ger exakt så höga pensioner som pensionsinbetalningarna räcker till.

En annan princip är att pensionen ska spegla inkomsten under hela arbetslivet. Arbete ska alltid löna sig.

Samtliga partier bekänner sig till de här principerna.

Men det socialdemokratiska pensionstillägget är extrapengar till en viss grupp pensionärer som ska tas ur statsbudgeten.

”Det rimmar inte alls med principen att livsinkomsten ska vara grunden för pensionen”, anser Lars Gustafsson (KD).

Annika Strandhäll svarar med att de som har låga pensioner till stor del är kvinnor som sällan har gjort ett fritt val när de tjänat in lite pensionspengar.

Det handlar om bristande jämställdhet, låga löner och en offentlig omsorg som bygger på deltidsarbete.

”Då måste vi väga av balansen mellan att självklart stå för grundvalarna i pensionssystemet, det vill säga livsinkomstprincipen, och politiska beslut för att förbättra livet för människor.”

I flera val har det varit ganska tyst om pensionerna.

Nu är budgivningen igång, och principer inte längre så heliga.