Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

Det är inte bara parlamentsval som kan påverkas av kampanjer på sociala medier, även utfallet i den ständiga dragkampen mellan fack och arbetsgivare kan förändras. Det visar en ny studie – The Power of Social Media as a Labour Campaign Tool – från det brysselbaserade fackliga forskningsinstitutet ETUI.

Två forskare – sociologerna Vincent Pasquier på Handelshögskolan i franska Grenoble och Alex J Wood på brittiska Oxfords universitet – har undersökt hur fackföreningar använt sig av sociala medier för att pressa fram bättre villkor hos sina medlemmar.

De har dragit lärdomar av två goda exempel på hur facken använt sociala medier. Både är hämtade från USA och heter ”Our Walmart” och ”Fight for 15”.

Den första kampanjen genomfördes av anställda på den stora amerikanska varuhuskedjan Walmart. Bolaget har varit ett av de mest fackfientliga storföretagen i USA och motsatt sig varje försök till facklig organisering.

Så fort någon av cheferna på de 12 000 butikerna upptäcker en facklig poster eller andra tecken på organisering så flyger företaget, inom 24-timmar, in en anti-facklig insatsstyrka för att stoppa facket.

Företaget visade videos för nyanställda där det varnade för att handels- och livsmedelsabetarfacket UFCW var att likna vid ett vinstdrivande företag som främst var ute efter de anställdas pengar.

Eftersom Walmart är en stor arbetsgivare – drygt 2,2 miljoner anställda, varav 1,4 miljoner är timanställda i USA – påverkar striden om lönerna inte bara de anställda utan hela den amerikanska butikssektorn.

Då handels- och livsmedelsabetarfacket UFCW 2013 startade kampanjen ”Our Walmart” handlade egentligen striden om något mer än enbart de anställda på butikskedjan. Det handlade om lönen för butiksanställda i hela USA.

På Youtube, Twitter och Facebook vittnade anställda om låga löner och anställda la ut filmer där de protesterade mot vad de ansåg vara usla ersättningsnivåer.

Kampanjen bidrog till att pressa upp lönerna till 10 dollar i timmen.

Det andra exemplet är ”Fight for 15” där anställda i snabbmatsbranschen krävde en lön på 15 dollar i timmen och lyckades pressa upp minimilönen i flera amerikanska delstater. Kampanjen har pågått i flera år och även där så spreds budskapet av medlemmar snarare än en central kampanjorganisation.

Enligt Vincent Pasquier så har arbetarrörelsen mycket att lära då det kommer till hur den använder sociala medier.

– Många fackföreningar försöker att kommunicera på sociala medier på samma sätt som de uttrycker sig på papper. Det funkar inte, säger han till Arbetet Global.

– Framgången berodde på att det uppfattades som att det var medlemmarna som kommunicerade. Arbetare som berättade om sina villkor, och inte fackförbunden som gick ut med ett inövat budskap, fortsätter han.

Men bakom en av kampanjerna fanns ändå en välsmort maskineri. Många av de fackliga medlemmarna som på sociala medier krävde en höjning av den amerikanska minimilönen hade först fått en övergripande utbildning i hur de skulle kommunicera.

Medlemmarna skrev på sociala medier om hur svårt det var att klara sig på den låga minimilönen. De använde sina egna ord men ramen för vilket budskap som skulle föras ut hade satts av facket.

– Det blev mycket bättre att många medlemmar spred sin syn än att facket gick ut i en deklaration om vad det ville. Budskapet från en facklig organisation uppfattas inte som lika legitimt som om flera arbetare går ut och berättar att de har svårt att klara sig på sin låga lön. Egentligen säger de samma sak men det blir mer trovärdigt när de använder sina egna ord, säger Vincent Pasquier.

Forskarna konstaterar att sociala medier kan vara ett kraftfullt verktyg för fackföreningar på flera olika sätt. Att driva öppna kampanjer för att få bättre villkor är bara ett av verktygen.

Andra, mer osynliga sätt, är att använda nätet för att organisera sig. Genom att hålla videokonferenser och skapa grupper så kan information spridas mellan medlemmarna.

Att kommunikation sker direkt mellan enskilda personer innebär dock att traditionella fackföreningar som vanligtvis kommunicerar ett budskap från en central informationsavdelning måste hitta andra sätt att jobba.

Vincent Pasquier säger att det även finns risker med att använda sig av sociala medier.

Företag kan använda Twitter, Facebook och andra plattformar för att misskreditera fack eller skapa alternativa kampanjer.

Ett mer dolt sätt för arbetsgivare att använda verktygen är att gå med i Facebookgrupper och övervaka vad som sägs och vilka som kommenterar olika arbetsmarknadskonflikter.

– På så vis kan företagen få en bra bild över vilka som är de fackliga nyckelpersonerna och de riskerar att få sparken, säger Vincent Pasquier.