Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

– Ibland sov jag i parker. Ibland i ett tält. Ibland betalade jag för att sova hemma hos någon.

Egentligen har asylsökande rätt till bostad.

– Men de prioriterar familjer, säger Zahid Omarzai.

Han är 24 år och kommer från Afghanistan. Förra året stod han på en fransk flygplats och visste inte vart han skulle ta vägen, tills han fick hjälp av Röda Korset.

Efter en veckas lönlöst köande på ett länskontor i Parisregionen tog han sig till Metz i nordost, eftersom han hade hört att det var lättare här.

Men bostad fick han inte förrän för ett par månader sedan. Det var efter att migrationsmyndigheten OFPRA hade gett honom ett års särskild skyddsstatus.

Nu delar han ett litet rum med en landsman på ett hem för unga män, som drivs av Frälsningsarmén.

– Rummet är nergånget. Jag vill inte visa det. Jag skulle skämmas, säger han.

I en annan del av staden är asyl­sökande inrymda i övergivna kontorslokaler utmed motorvägen.

– Det är i alla fall bättre än att bo i tält, säger Denis Maciazek, jurist och lokalt engagerad i flyktingfrågan. En rad föreningar och enskilda invånare försöker på olika sätt att göra situationen dräglig för de anländande.

Närheten till andra EU-länder gör att många asylsökande hamnar i regionen.

– En smugglare släppte av oss i Metz när vi hade kommit över gränsen, berättar en armenisk kvinna i 30-årsåldern.
Hon vill inte att vi nämner hennes namn.

– Ni som bor i den här delen av Europa kan inte förstå det hat som kan finnas mellan olika etniska grupper i andra länder.

Hon säger att hon hade ett bra jobb med en god inkomst i Armenien, tills den dag då hennes arbetsgivare och hennes grannar upptäckte att hon var adopterad och att hennes biologiska föräldrar var från Azerbajdzjan. Familjen flydde hals över huvud för två år sedan.

Nu bor hon här med man och två barn i trångt rum med tre sängar. Paret har inte rätt att arbeta, eftersom de just har påbörjat en andra omgång av sin asylansökan. Hon visar upp ett häfte med matkuponger, och berättar att hon försöker bättra på hushållskassan genom att sälja handarbeten.

– Det är inte lätt. Men jag känner mig i säkerhet, säger hon.

Många flyktingar i Frankrike lever under svåra förhållanden.  I slutet av förra året evakuerades ett tältläger i Metz, som hyste tusentals personer.

– Jag skäms. Vi bor ju i de mänskliga rättigheternas land. Franska politiker försöker bara tillfredsställa opinionen, som är fientligt inställd till utlänningar. Lagarna blir hårdare och hårdare. I stället borde man försöka ändra folks syn på invandrare genom ett pedagogiskt arbete, säger Denis Maciazek.

Ett utbrett problem, säger han, är att personer som har fått avslag på sina ansökningar blir kvar i Frankrike men utan rättigheter.

– Många papperslösa tillhör den gruppen. Det är ofta de som sedan arbetar svart för att kunna överleva.

Denis Maciazek är, liksom som de föreningar, som arbetar med flyktinghjälp i landet, kritisk till en ny asyl- och invandringslag som håller på att antas av parlamentet.

Inrikesministern Gérard Collomb säger att den ska göra flyktingmottagandet mer humant, genom att ärendena ska behandlas snabbare än i dag.

– Men den nya lagen komplicerar bara situationen för de asylsökande. Människor kommer hit och är ofta traumatiserade både av vad de har upplevt i sitt hemland och under resan hit. Nu får de kortare tid på sig att lämna in sin ansökan, och måste överklaga ett avslag snabbare. I stället borde myndigheterna få mer resurser, säger Sarah Belaisch hos föreningen Cimade.

Sarah Belaisch.

Hon är särskilt kritisk till att lagen tillåter att barn kan hållas i förvar tillsammans med sina föräldrar i väntan på utvisning, trots att Frankrike har dömts för detta flera gånger i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Föreningarna önskar att landets politiska ledning i stället beslutar om en långsiktig plan för att skapa ett värdigt och generöst mottagande av människor som söker tillflykt i landet.

Zahid Omarzai önskar att folk skulle vara mindre rädda för honom, och förstå att han har kommit hit för att han söker fred. Han håller på att lära sig franska för att kunna gå på en yrkesutbildning, med målet att få ett jobb.

I dag har han få kontakter med franska invånare.

– Ja, jag skulle önska att vi som behöver hjälp, verkligen kan få skydd i Europa.

Den nya lagen väntas vara antagen i juni

Den nya asyl- och invandringslagen har antagits av Nationalförsamlingen. Den ska snart behandlas av Senaten, och väntas vara antagen i juni.

Den kritiseras av vänstern för att vara för hård mot flyktingar, medan högern anser att den borde vara hårdare.

Den nya lagen innebär att en flykting ska lämna in sin asylansökan senast efter 90 dagar efter ankomsten till Frankrike (mot tidigare 120 dagar). Ansökan behandlas av OFPRA (”Migrationsverket), där den genomsnittliga handläggningstiden var tre månader under 2017.

En person kan inte utvisas om hemlandet inte har garanterat att personen är i säkerhet vid återkomsten.

Syrier får oftast asylstatus

•  2017 ansökte 100 412 personer om asyl i Frankrike.  36 procent gick under Dublinförordningen, det vill säga anlände först till ett annat EU-land.

• Totalt 43 000 personer fick någon form av skyddsstatus och 35 procent fick flyktingstatus.

• 95 procent av de asylsökande som kom från Syrien, 83 procent från Afghanistan, och 60 procent från Sudan, fick stanna i Frankrike.