”Nej!” Potatismoset ratas. Lingonsylten däremot, den går bra. Liksom köttbullarna. Och min pasta.

Ännu en måltid med tvååringen går till historien som en lätt akrobatisk uppvisning där viljan att både äta maten och slänga den över bordet ständigt finns närvarande.

Själv lämnas jag med en vag fundering om vad jag egentligen hann äta. Men dagens fjärde kopp kaffe fick jag i alla fall få i mig.

Livet som småbarnsförälder är som det är. Det är vi som med andan i halsen när vi joggar mot förskolan utbyter tips på vilka maträtter som går snabbast att laga för att få småbarnslivet att gå ihop.

”Man kan frysa lök!” ”Ugnspannkaka!” ”Koka havregrynsgröten med mjölk!”

Att då tänka på en enligt tallriksmodellen komponerad matlåda som man på morgonen ska lyckas komma ihåg att ta med sig till jobbet kan kännas väldigt långt bort.

Kvar återstår då lunchrestaurangerna i närheten av jobbet och förhoppningen om att maten som där serveras är av någorlunda rätt innehåll.

Arbetet gör i veckan ett nedslag i en av de mer underskattade faktorerna för ett långt arbetsliv: Lunchen.

Stora folkhälsosjukdomar är kopplade till mat, men ändå förekommer väldigt sällan diskussioner om matvanor på jobbet.

På sätt och vis kan man tycka att det är naturligt. För att låna framlidna Magdalena Ribbings ord är det ”totalförbud att kommentera det andra har i sina matlådor om man inte säger något positivt.”

Stora folkhälsosjukdomar är kopplade till mat, men ändå förekommer väldigt sällan diskussioner om matvanor på jobbet

Yonna Waltersson

Och hon brukar ju veta. I liknande termer resonerar Arbetsmiljöverkets jurist, Viktoria Hoff, som menar att det vore förmynderi att försöka reglera vad folk äter på jobbet.

Men åsikterna går åt olika håll. Maria Lennernäs, professor i mat- och måltidskunskap, tycker att det ”är obegripligt att man inte ser sambanden mellan vad vi äter på jobbet och de stora ohälsotalen”. Hon är också kritisk till att maten i arbetslivet inte finns med när stora folkhälsosatsningar nu är på väg att ta form.

Det som däremot står klart är att hälsofrämjande arbetsplatser kan ge minskad sjukfrånvaro och bidra till längre arbetsliv.

Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten har i en gemensam rapport listat vad som kan främja bra matvanor: individuell rådgivning, märkning av hälsosam mat i personalrestaurangen och tävlingar är några exempel.

Vad tycker du själv? Regler eller eget val?

Själv kan jag längta efter portionsförpackningar med texten ”precis lagom mättande och rätt näringsinnehåll för 180 centimeter lång kvinna i sina bästa år”. Men så är det nog också småbarnslivet som spökar.