Låt oss först slå fast att den låglönesatsning som HRF kräver finns med i LO-samordningen och den finns också med i det industriavtal som slöts förra veckan. Det är alltså inga nya kostnader som förs upp på bordet. Arbetsgivarna Visita vill helt enkelt inte att HRF:s lågavlönade ska få lika mycket som alla andra.

Bara detta konstaterande sticker naturligtvis i ögonen. Men att Visita nu säger nej är också att direkt utmana industrins märke som normerande för svensk arbetsmarknad.

Ändå kunde man redan i ett tidigt skede se tecken på att dagens oenighet kunde komma. Arbetsgivarna i såväl Visita som Svensk Näringsliv har varit ytterst ovilliga att ge besked om de verkligen vill se någon låglönesatsning. Den matematiska konstruktionen av industrins överenskommelse, att lågavlönades kronpåslag är en del av avtalet, hade redan innan HRF:s förhandlingar startade lett till undvikande kommentarer från restaurangnäringens arbetsgivare.

Det är ytterst märkligt att Visita och Svenskt Näringsliv nu ändå väljer att direkt utmana industrins lönenormerande roll genom att säga nej till att LO:s och HRF:s allra lägst avlönade medlemmar ska få påslag i paritet med alla andra på svensk arbetsmarknad.

Ingen vinner på en konflikt men naturligtvis måste HRF stå upp för sina sämst avlönade medlemmar.

Läs mer om låglönesatsning

• LO stöder HRF:s strejkvarsel

• HRF varslar om strejk för låglönesatsning

• Skild syn på låglönesatsning

• Avtal klara inom Handeln

• ”Den här uppgörelsen drar inte upp kvinnolöner” – HRF:s Jenny Bengtsson

• ”Bra att lågavlönade får mer” – baristan Andreas Törnqvist om LO-samordningen

• LO:s lönesatsning: liten effekt på löneskillnader

• Det blir en LO-samordning med låglönesatsning