Dokumentären: Jakt på upprättelse för brodern som sköts

Hennes bror blev skjuten med fem skott på väg till fotbollsträningen 2006. Trots ett erkännande från Peter Mangs har fallet lagts ner. I Brev till en seriemördare söker Manal Masri svar: Hur kunde han?

”Cykla försiktigt”, uppmanar pappan lite överbeskyddande till ”minstingen”, 16-årige sonen Kamal, när han cyklar iväg till fotbollsträningen i FC Malmö. På vägen möter Kamal en cyklist vars ögon ger honom en obehaglig känsla och han hinner tänka att han har en pistol. Kort därefter känner han som ett slag i nacken. Kamal Masri blir den 28 november 2006 skjuten med fem skott.

Scenen som den beskrivs är hämtad ur religionsforskaren Mattias Gardells bok Raskrigaren.

Kamal gick på medieprogrammet, och skulle få ett uppdrag som produktionsassistent av sin syster. ”Han visste det inte då”, men han skulle också få en huvudroll i en av storasysterns dokumentärer, skriver Gardell: ”En film om Mangs försök att mörda honom”. I boken, som kom ut i slutet av 2015, berättas Kamals och familjens historia under fingerade namn. Först nu, när Manal Masris film Brev till en seriemördare är färdig och visas på biograferna är familjen redo att träda fram.

Filmen är en ”thrillerdokumentär”, där Manal Masri vill berätta historien om hur brodern med nöd och näppe överlever, men också lyfta perspektivet till att gälla alla dem som råkar ut för eller räds hatbrott. Söka svar, få upprättelse, komma till ett avslut. Genom brev närmar hon sig den fängslade Peter Mangs, där hon hoppas få svar: Hur kunde han?

Peter Mangs är inte dömd för mordförsöket på Kamal. Fallet togs aldrig upp på grund av för svaga bevis, men för en kriminalvårdare, och för Mattias Gardell, har han gjort erkännanden (16-åringen var ”en hämndaktion”. ”Jag hade irriterat mig på det klientelet”, sa han).

Peter Mangs greps i sin lägenhet 2010 och har sedan dess dömts för två mord och åtta mordförsök mellan 2003 och 2010. Han frikändes för ett mord och fem mordförsök – och har inte dömts för hatbrott.

När Mattias Gardell intervjuade Peter Mangs för sin bok Raskrigaren berättade han detaljer om skotten mot Kamal Nasri. Foto: Mantaray film

Inte förrän mot slutet gick polisen ut med att de misstänkte en seriemördare, och efter gripandet missade åklagaren högerextrema kodord.

”Peter visste att om han sköt en muslim, en rom, en svart eller brun person, så skulle media genast börja spekulera om motivet på ett sådant sätt att den skjutne eller hans ”sort” genast skuldbelagdes, misstänkliggjordes”, skriver Mattias Gardell, som intervjuat Peter Mangs i sammanlagt 30 timmar.

I Kamals fall skrev tidningarna om att polisen misstänkte någon form av uppgörelse, inte ett ”vansinnesdåd”. Han benämndes ”invandrare” trots att han var född i Sverige. I filmen berättar familjemedlemmarna hur de själva började tvivla på varandra. Kunde Kamal, bara barnet, vara inblandad i någon maffia?

– Jag tror inte att jag har några känslor, det känns som om jag har varit med om för mycket, säger Kamal i ett tidigt skede av filmen.

Någon hjälp eller något skydd från vare sig polisen, de sociala myndigheterna eller skolan fick familjen inte.

– Först ska man hänga ut offret, misstänkliggöra. Och sedan väljer man att bortse från mördarens motiv. Man blir straffad två gånger – det blir dubbla straff och ingen rättvisa, säger Manal Masri själv några dagar innan filmen har premiär.

– Folk utsätts för hatbrott dagligen, säger hon.

Veckorna före gripandet av Mangs åkte dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag till en boxningsklubb i Rosengård – som om skjutningarna var en fråga om ”integrationsproblem och inte rasism”, resonerar Gardell. Efter gripandet kom inget uttalande från statsministern.

(När regeringen genom Reinfeldt tre år senare tog avstånd mot våld och hoten mot demokratin handlade det om Djurgårdssupportrar som hotat lagets tränare). Om offren tidigare skuldbelagts, var det som att Malmö fick skulden efter att Mangs gripits, skriver Gardell.

Peter Mangs har fått det högsta straff som går att få, men för Manal och familjen Masri är frågan inte avklarad. Utan åtal och dom hänger de tidigare spekulationerna kvar. Kamal har inte heller fått något skadestånd.

– Jag hoppas ju på att de ska ta upp fallet, att de ska försöka se det ur ett annat perspektiv: vårt, säger hon.

Brev till en seriemördare går på biograferna nu.

LÄS OCKSÅ Läs även om Manuel Conchas spelfilm Den enda vägen (premiär 7 april)