”Cheers man, stay strong stay cool”. Så avslutades SMS:et där Carlos Gomes fick beskedet att hans kontrakt som budcyklist inte skulle förnyas. Meddelandet kom från budföretaget Foodora dagen efter att Transportarbetarförbundet, där Carlos är medlem, kontaktade företaget. De ville diskutera varför Carlos inte fått någon sjuklön utbetald efter en lunginflammation under vintern.

– Jag orkade inte vara utan rättigheter längre utan gick till facket om sjuklönen, säger han.

Meddelandet från Foodora fick dock inte Carlos att ge upp.

– Jag ringde till dem och sa att de inte kunde sparka mig sådär. Jag har rättigheter, säger han.

Han menar själv att han är fastanställd av företaget, en åsikt han delar med facket. Han har jobbat ungefär elva månader som cykelbud på företaget. De första tre månaderna hade han korttidskontrakt. Men sedan i juni har han inte fått några nya kontrakt att skriva på. Det gör, enligt Transport, att reglerna om allmän visstid inte gäller.

– Du måste avtala specifikt om du ska använda dig av allmän visstid. Om du inte gör det är du helt enkelt tillsvidareanställd, säger Lars Karlsson, ombudsman på avdelning 5 på Transport.

Efter att han både lyft frågan om sin tillsvidareanställning och berättat att han tänkt prata med media har nu Foodora bytt fot. De har erbjudit honom ett nytt korttidskontrakt, något Carlos vägrar att skriva på.

– Jag är tillsvidareanställd så jag tänker inte skriva på något korttidskontrakt.

Marknaden för hemleverans av mat har den senaste tiden exploderat i Sveriges storstäder, En av de första aktörerna var Foodora som i juni 2015 startade i Stockholm.

Arbetet har tidigare berättat att ingen av de fem stora cykelbudsföretagen i Stockholmsområdet har tecknat något kollektivavtal. Just företaget Foodora har tidigare fått utstå kritik, både från cykelbud och fackförbund för låga löner och dåliga arbetsvillkor.

Förarna tjänar 70 kronor i timmen och 20 kronor per leverans. Men enligt Carlos Gomes har antalet leveranser per arbetspass dock sjunkit i takt med att cyklisterna blivit fler. I början kunde han göra omkring 25-30 leveranser på ungefär 4,5 timmar vilket leder till en timlön kring 180 kronor.

Numera, i en större konkurrens om jobben, har lönen sjunkit till omkring 100-110 kronor i timmen i Stockholm. Det är en bra bit under den lägsta lönen på 130 kronor som föreskrivs i kollektivavtalet.

Cyklisterna betalar också allt arbetsmaterial själva som cyklar, reparationer, mobiltelefoner och internetanslutning för att ta emot leveransbeställningarna. Bland annat har Carlos Gomes själv behövt stå för reparation av sin trasiga mobil och vinterdäck till cykeln. Det har också varit stölder av cykeldelar i cykelbudens garage, något han också fått stå för själv.

­– På vanliga företag har man jobbmobiler. Varför kan inte vi ha det också?

Han har nu bestämt sig för att säga från

– Man kan inte behandla folk hur som helst. Vi cyklister får inte ens komma på julfesten, berättar Carlos Gomes om klyftan mellan cyklisterna i garaget på Styrmansgatan i Stockholm, och företagsledningen på ett kontor några hundra meter bort.

Enligt Lars Karlsson är anslutningsgraden till facket låg bland cykelbuden, men Transport har ändå en handfull medlemmar på Foodora.

– Många som jobbar där har utländsk bakgrund och kan inte svenska och är väldigt osäkra och rädda, säger han.

Facket arbetar nu för att rekrytera fler medlemmar och eventuellt genomföra ett upprop för att se hur många som är intresserade av ett kollektivavtal. Lars Karlsson menar att en stor del i att ha ett kollektivavtal, bortsett från lönen, är att företaget tvingas till att ha rätt och tillräckliga försäkringar för de anställda.

– Den första biten, om det inte vill ha avtal, är att börja teckna försäkringar. Då har de i alla fall gjort halva biten.

Arbetet har sökt Foodora för kommentarer till arbetsvillkoren och Carlos situation.

IMG_0026[2]