LÄS OCKSÅ Tre röster om Anna-Karin Hatt

Almega är hökarna på arbetsgivarsidan, säger LO-förbundens förhandlare. Hårda och svåra att kompromissa med. Medlingsinstitutets statistik tycks bekräfta: 12 av de 23 konflikter som varslades på den svenska arbetsmarknaden 2016 hade Almega som gemensam nämnare. Facken förklarar det med att Almega systematiskt lägger lägre bud än andra arbetsgivare.

När Arbetet, som kommit i löjligt god tid, väntar på Anna-Karin Hatt i ett litet rum på Almegas kontor på Östermalm i Stockholm är det alltså med en vag oro. Om Almega är de mest hårdföra, hur är deras ledare?

Så stormar hon in – försenad, rosig om kinderna, energisk. Ber en medarbetare att hämta andra skor för fotograferingen. Och slår fast:

– Vi accepterar det märke som parterna inom industrin sätter för löneökningarna. Absolut. Att vi skulle lägga bud under märket är inte min bild.

Men Vårdföretagarnas förbundsdirektör Inga-Karin Fryklund bekräftade i samtal med Arbetet i september att deras bud inte nådde upp till de 2,2 procent som utgjorde märket?
– Just vad gäller personliga assistenter är det en bransch under oerhörd hård press, svarar Anna-Karin Hatt. Det beror på att regeringen inte har räknat upp assistansersättningen med märket. Almega ansträngde sig för att sluta ett avtal som tog hänsyn till det. Vår syn är att märket är ett tak, inte ett golv.

Anna-Karin Hatt tillägger att konflikten om vilka löneökningar assistansföretagen har råd med riskerar att återkomma, eftersom staten planerar för väldigt små höjningar av ersättningen även de kommande åren.

Konfliktstatistiken måste förstås ses mot bakgrund av organisationens storlek. Med 550 000 anställda i 11 000 företag omfattar Almega en tredjedel av den privata arbetsmarknaden.

Men Almegas vd ger också en annan förklaring.

– Almega och Almegafamiljen har ambitionen att utveckla kollektivavtalen och förändra dem. Det kan innebära att man utsätter sig för lite större konfliktrisk.

Sedan länge strävar Almega bort från kollektivavtal som anger löner och anställningsvillkor för hela branscher. Idealet är att lön och ersättningar bestäms i dialog mellan den anställde och hennes närmaste chef.

– Medarbetare i tjänsteföretag uppskattar att bli värdesatta efter kompetens, säger Anna-Karin Hatt.

– Och i stora delar av tjänstesektorn är det kamp om kompetensen, det är den värsta flaskhalsen idag. Ju mer flexibelt företagen kan jobba med löner och olika förmåner – det kan handla om pension, friskvård, fritid – desto större möjlighet att de kan designa ett paket som attraherar, motiverar och behåller den personal som är viktig för företaget.

Ett centralt kollektivavtal som anger en siffra för löneökningarna tar av företagens utrymme för att utforma bra villkor för de mest eftertraktade medarbetarna, konstaterar Almegas vd.

Därför arbetar Almega för att få bort alla individgarantier ur kollektivavtalen.

Den anställde kan känna sig utsatt i ett lönesamtal med sin chef. Hur ser du på risken för godtycke?
– När vi går över till lokala löneprocesser lämnar vi inte arbetsgivaren och de anställda åt sitt öde, svarar Anna-Karin Hatt. Vi och facken beskriver hur processen ska se ut, ger råd och riktlinjer. Ett avtal utan siffror är fortfarande ett kollektivavtal.

Med ”moderna” kollektivavtal menar Almega också att de medger flexiblare anställningar.

– Om ett tjänsteföretag råkar ut för att efterfrågan faller snabbt är det viktigt att avtalet medger snabb omställning, säger Anna-Karin Hatt. Turordningsreglerna måste fungera bättre i praktiken. Vi för en dialog med Unionen och Sveriges Ingenjörer om detta inom ramen för vår överenskommelse om flexpension.

– När efterfrågan i stället vänder uppåt behövs mer av visstidsanställningar, så att företagen vågar anställa för den framtid de kan överblicka.

Dagens kollektivavtal är alltför omfattande, anser Anna-Karin Hatt. Och alltför kostsamma.

– Du har pension, försäkringar, omställningsavtal… Nystartade tjänsteföretag väntar ganska länge med att teckna kollektivavtal, för tröskeln är väldigt hög.

– En jättespännande tanke som jag och Unionens ordförande Martin Linder har talat om är att låta nya företag växa in i kollektivavtalsmodellen, inte ta hela steget med en gång.

Anna-Karin Hatt, VD Almega. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Almegas vd Anna-Karin Hatt vill göra kollektivavtalen mindre förpliktigande. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Ett sådant inslag finns i den gångna höstens principöverenskommelse om flexpension: Företag som nytecknar kollektivavtal slipper betala full pensionsavgift de fem första åren.

Anna-Karin Hatt tror att den sortens infasning ska få fler företag att teckna kollektivavtal. För den svenska modellen är satt under press. Både facken och Almega måste jobba hårt för att värva medlemmar, resonerar hon. Attraktiva kollektivavtal är ett sätt att göra det.

Enkelt uttryckt vill alltså Almega bevara kollektivavtalsmodellen genom att göra kollektivavtalen mindre förpliktigande. En uppenbar invändning mot ”tunna” centrala kollektivavtal är att chefer ute på företagen måste lägga mycket tid på lönesättning. En annan, som Seko ofta för fram, är att det blir fritt fram för nya företag i exempelvis kollektivtrafiken att vinna upphandlingar genom att ge sina anställda lägre löner.

Centralt reglerade löner ger konkurrensneutralitet, är inte det bra?
– Det är inte kollektivavtalens uppgift att styra utfallet av offentliga upphandlingar, svarar Anna-Karin Hatt.

Så att betala lägre löner än konkurrenterna är ett legitimt sätt att vinna upphandlingar?
– Vilka kriterier som avgör offentliga upphandlingar är inte Almegas sak att svara på. Det är en uppgift för politikerna.

Almegas vd talar gärna om den snabba omvandlingen av näringslivet. För arbetsgivare och fack gäller det att anpassa kollektivavtalen, så att Sverige kan klara den hårda internationella konkurrens som numera även tjänsteföretagen lever under. Hon ser Almega som en föregångare i det arbetet.

Och det saknas inte exempel på att andra arbetsgivare följer i Almegas spår. I årets avtalsförhandlingar kräver Teknikföretagen att delpensionen för tjänstemän i industrin blir frivillig för företagen och deras anställda, och att nya företag ska få sju år på sig innan de behöver betala full pensionsavgift.

– 1992 tecknade Almega det första sifferlösa avtalet, säger Anna-Karin Hatt. Det var med Ledarna. Sedan har många följt i spåren.

Vänd mot Almegas presschef, som sitter med under intervjun, tillägger hon:

– Vänta… det är ju 25 år sedan i år! Det måste vi fira.

Anna-Karin Hatt

Ålder: 44 år.

Första jobbet: Sommarjobb som receptionist på ett byggföretag i Hylte som 17-åring. Därefter gymnasielärling som frisör.

Barn: Tre.

Gillar att göra på fritiden: Springa, laga mat, påta i trädgården i Älvsjö.

Karriär i urval: Fil-kand i statskunskap och internationella relationer, ledarskribent, vd för friskoleföretaget Didaktus Skolor, statssekreterare i Alliansregeringen, IT- och regionminister 2010-2011 och IT- och energiminister 2011 – 2014. Efterträdde Jonas Milton som Almegas vd i augusti 2015.

Övrigt: Kandiderade till posten som C-ledare. Sin kampanjresa kallade hon Hattresan. Sade sig då stå för ”den varma, gröna socialliberalismen”. Försvarade på sin blogg det socialliberala synsättet – att ”se att en människa ibland är skör”.