Visst går arbetsmarknaden som ett spjut just nu. De siffror som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson presenterade på fredagsförmiddagen är faktiskt smått otroliga och betydligt bättre än vad någon prognosmakare kunde drömma om för bara ett år sedan.
Visserligen lever vi nu i alternativfaktans tidevarv, eller ”alt facts”, som det numera heter sedan Trump-administrationen låtit meddela att de 800 000 personer som såg Donald Trumps installation som president var fler än de 1,8 miljoner som såg Obamas installation, och Moderater och Sverigedemokrater jagar här hemma i kapp med egenhändigt komponerade ”alt facts” som säger att miljontalet svenskar dväljs i utanförskap och att ingen med ljus hud längre vågar gå utomhus.
Men om vi lämnar den fiktiva moderata och sverigedemokratiska serietidningsvärlden och ser till det enda hederliga ordet ”fakta” visar det sig att sysselsättningen har ökat med 150 000 sedan valet.
Samtidigt har arbetskraften ökat med bara 104 000 personer, det vill säga att den så viktiga sysselsättningsandelen också har ökat och arbetslösheten är nu nere i 6,9 procent medan ungdomsarbetslösheten är den lägsta sedan 2003.
Naturligtvis finns mycket att vara fortsatt missnöjd med. Arbetslösheten är fortfarande alltför hög, långtidsarbetslösheten står kvar på höga nivåer. Och arbetslösheten för äldre utrikes födda män har ökat något.
Men samtidigt visar fakta att sysselsättningsgraden bland utrikes födda som helhet nu är den högsta sedan 2005. Utrikesfödda män i åldern 15 – 24 år har minskat sin arbetslöshet med hela 7,5 procent. Och för utrikes födda kvinnor har arbetslösheten minskat i alla åldrar (dessa fakta råder det total tystnad om i M:s och SD:s alt facts-värld).
Ändå går det inte att vara nöjd med den orimliga skillnaden mellan nyanlända män och kvinnor i hur de klarat sig efter avslutad etableringsplan. I inget län lämnar fler män arbetskraften än går ut i arbete efter avslutad etableringsplan. Men i 14 av 20 län lämnar fler kvinnor arbetskraften helt efter etableringsplanen i stället för att gå till arbete eller studier, enligt de siffror som presenterades på fredagen.
Ett annat mycket stort problem är de allt större svårigheter som arbetsgivare har att finna personal till vakanta tjänster. Där närmar vi oss nu obehagliga rekordsiffror. Det visar att vi behöver öka satsningarna på utbildning till de jobb som finns i stället för att skapa lågabetalda enkla jobb.
Efter millennieskiftet pendlade antalet vakanta tjänster runt 40 000 lediga jobb. Nu är den siffran uppe i 115 000 lediga jobb. En rad LO-yrken finns i de sektorer som söker folk och i veckan ville två fackföreningsekonomer till och med att regeringen återigen på allvar ska börja snegla på det Socialdemokratiska målet att nå EU:s lägsta arbetslöshet senast 2020.
Framtiden ser ändå ljus ut. I den riktiga världen.
