– Ibland säger folk att de också kan känna sig spända inför ett möte och vilja förbereda vad de ska säga. Då brukar jag förklara att om jag skulle äta middag med min sambo (som jag levde med sju år), behövde jag en lista även inför det. Annars kände jag jätteoro, säger Loe Vollenbroek. Foto: Mårten Svemark Klicka på bilden för att se den större.

– Ibland säger folk att de också kan känna sig spända inför ett möte och vilja förbereda vad de ska säga. Då brukar jag förklara att om jag skulle äta middag med min sambo (som jag levde med sju år), behövde jag en lista även inför det. Annars kände jag jätteoro, säger Loes Vollenbroek. Foto: Mårten Svemark Klicka på bilden för att se den större.

HJÄRNJOBBIGT DEL 2. Loes Vollenbroek har Aspergers syndrom och bipolär sjukdom och behöver tydlig struktur
i jobbet. Med rätt förutsättningar och rätt arbetsgivare kan hon uträtta stordåd.

LÄS OCKSÅ ”Se potentialen i den som är annorlunda!” – forskare

Allt är noggrant förberett i Kulturhuset i Trelleborg. Efter helgen ska ett treveckorsarrangemang, som bland annat landstinget står bakom, på tema psykisk hälsa dra i gång här. Stolarna är iordningställda i prydliga rader, pappkassar med kaffe och kaka står vid dörren och på ett bord vid ingången ligger konferensprogram, broschyrer och affischer i prydliga högar.

Loes Vollenbroek har varit här helt ensam dagarna innan och gjort det mesta. Men i dag är teknikerna från en teatergrupp på plats för att installera scenens ljus och ljud.

Då och då avbryts vårt samtal av att det kommer in medlemmar från den ideella föreningen RSMH Trelleborg, lokalavdelningen inom Riksförbundet för social och mental hälsa, enligt ett av Loes Vollenbroeks noga uttänkta scheman. Var och en plockar ett antal affischer och kryssar i en tabell där det står var i staden de ska sättas upp.

– Det här är jag bra på. Att organisera och strukturera olika arrangemang. Men det funkar bäst om jag får styra det helt själv, säger Loes Vollenbroek.

Hon är anställd som administratör inom psykiatrin i Region Skåne. På grund av sina diagnoser Aspergers syndrom och bipolär sjukdom har hon sjukersättning på 50 procent. Av halvtidsarbetet i psykiatrin står Försäkringskassan för 80 procent av hennes lön via lönebidrag.

– Jag älskar det här jobbet. Men det var inte helt lätt att få. Det var jag själv som låg på om en praktikplats här efter en långtidssjukskrivning. Arbetsförmedlingen erbjöd mig bara uppgifter som att städa, trädgårdsarbete eller att sortera kläder på second hand. Det passar inte mig, det blir för mycket social kontakt och dessutom skulle jag bli sjuk igen eftersom den typen av jobb inte ger min hjärna tillräckligt med stimulans.

Eget rum är viktigt att ha om man som Loes Vollenbroek är beroende av att ha sin egen ordning. Foto: Mårten Svemark

Eget rum är viktigt att ha om man som Loes Vollenbroek är beroende av att ha sin egen ordning. Foto: Mårten Svemark

Under hela sitt liv har hon känt att det är något hos henne som är annorlunda. Som barn hade hon inget större intresse av att höra till något speciellt gäng. Hon trivdes bäst på egen hand.

I trettonårsåldern började de återkommande depressionerna. De som till slut ledde till att hon fick diagnosen bipolär sjukdom. Trots perioder med mycket ångest, har Loes Vollenbroek sedan tidiga tonår haft diverse arbeten, som hon har lyckats hantera mer eller mindre bra. Hon har jobbat som värdinna på ett casino, som kassör på en biograf och som sekreterare åt universitetsforskare. Hon har också studerat på universitet.

Bipolariteten innebär att hon även har återkommande maniska perioder. Då har hon tusen järn i elden.

– Hamnar jag på rätt arbetsplats med rätt förutsättningar så är jag överpresterande, säger Loes Vollenbroek.

Det var kärleken som tog henne till Sverige från uppväxtens Nederländerna. Hon skrev sin masteruppsats här och blev kvar. Men för fem år sedan drabbades hon av en så djup depression att hon blev inlagd i slutenvård i tre månader. Hon fick genomgå en neuropsykiatrisk utredning som ledde till ännu en diagnos, ovanpå den bipolära: Aspergers syndrom. Då var hon 29 år.

– Det är vanligt med dubbla diagnoser. Jag ser det bland dem som deltar i en samtalsgrupp jag håller inom autism- och aspergerförbundet, säger Loes Vollenbroek.

Hennes egen resa till acceptans har varit lång och pågår fortfarande i viss mån, men Loes Vollenbroek säger ändå att hon älskar sina diagnoser. Kunskap om dem har gett henne både större förståelse för sig själv och verktyg att hantera livet. Det blir inte lika ofta kaos och djup ångest längre.

– Jag gör till exempel listor för allt: hela dagar, veckor, månader. Jag uppdaterar dem också hela tiden.

Hon har till och med en särskild lista för den här intervjun, visar hon. I punktform står allt vad hon vill ha sagt.

LÄS OCKSÅ Hjärnjobbigt del 1: Kakan Hermansson: ”Finns förklaringar till varför jag varit som jag varit”

Loes Vollenbroeks chef, Per Granvik, tittar förbi och är nöjd, men inte förvånad, över att allt är så väl förberett. Han är i grunden psykiatrisjuksköterska. Redan för 20 år sedan annonserade han efter läkare, sjuk- och undersköterskor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa.

– Men då var det för tidigt. Jag blev kallad till högsta chef och tillrättavisad. Jag har alltid tyckt att det är viktigt att ta in yrkespersoner med egna erfarenheter i vården.

När Loes Vollenbroek tog kontakt med honom inför en praktikplats, ville han gärna prova.

– Med tanke på min yrkesbakgrund har jag så klart stor insikt i vad Loes diagnoser innebär. Men jag är övertygad om att även andra arbetsgivare skulle vinna på att vara mer öppna. Man behöver tänka lite utanför boxen, säger Per Granvik.

Han tycker att social kompetens värderas alltför högt i arbetslivet i dag. Människor kan ha så många andra kvaliteter:

– Loes har en enorm arbetskapacitet, men den kräver struktur och är ojämn.

Listor för allt – Loes Vollebroek skriver listor för dagen, veckan och månaden. Foto: Mårten Svemark

Listor för allt – Loes Vollebroek skriver listor för dagen, veckan och månaden. Foto: Mårten Svemark

Varje vecka stämmer de av läget och lägger upp ett schema utifrån det. Loes har arbetsuppgifter och inte arbetstider – hon behöver kunna anpassa sitt arbete efter sin energinivå. Hon fungerar som ett slags sekreterare till Per Granvik.

– Men Per vet att han inte bara kan be mig boka till exempel ett hotell. Då blir jag jättestressad och söker på alla hotell i hela världen. Jag måste få ramarna, till exempel att jag ska söka på fem hotell inom en viss prisklass i en viss stadsdel, säger Loes Vollenbroek.

Och det är viktigt för henne att ha ett eget arbetsrum, där hon kan ha sin egen struktur och inte bli störd. Och alla kollegor vet varför hon inte är med på lunch och fikaraster, förstår att det inte är något personligt mot dem.

– Det är inte socialt acceptabelt, har jag genom åren förstått. Men jag behöver alltid ha ett syfte med möten med människor, att bara hänga är inte för mig.

LÄS OCKSÅ Hjärnjobbigt del 1: Därför är hjärnvänliga arbetsplatser viktiga

Innan hon fick sin diagnos försökte hon alltid göra sig ärenden vid lunchtid. Men ibland var hon tvungen att vara med ändå. Det tog otroligt mycket energi.

– Jag listar en massa olika samtalsämnen i förväg och vänder sedan ut och in på huruvida jag har agerat konstigt eller sagt något fel efteråt. Jag har ju fått veta att jag till exempel ofta är för ärlig. Jag kan också uppfattas som överlägsen eftersom jag är väldigt faktaintresserad och alltid efterfrågar källan till olika påståenden. Jag ser inte alltid när det händer.

En vecka senare är Loes mycket nöjd med att så många besökte arrangemanget hon ordnade.

– Det har gått över förväntan. Lyckas vi nå ut med information så att vi räddar ett liv är jag jättenöjd. Med tanke på besöksstatistiken tror jag vi har nått många fler i riskzonen än så.

Tora Villanueva Gran

Fakta

• Aspergers syndrom är en funktionsvariation som liknar autism. Den som har Aspergers syndrom har svårigheter vid socialt samspel och funktionsvariation innebär begränsade beteenden, aktiviteter och intressen.

Källa: Hjärnfonden