STOCKHOLM 20160314 Stressad man sitter vid dator i kontorslandskap. Foto: Henrik Montgomery / TT / kod 10060

Foto: Henrik Montgomery/TT

HJÄRNJOBBIGT DEL 1. Att skapa hjärnvänliga arbetsplatser hjälper inte bara dem som har någon form av neuropsykiatrisk diagnos. Många av oss råkar någon gång under yrkeslivet ut för händelser som påverkar våra kognitiva funktioner.

LÄS OCKSÅ Kakan Hermansson: ”Finns förklaringar till varför jag varit som jag varit”

Den här artikelserien ska handla om människor som har en funktionsnedsättning som inte syns. Och om deras erfarenheter av hur de blir bemötta i arbetslivet. Inblick ska fokusera på hjärnan och på diagnoser som faller inom det som heter neuropsykiatri. Det kan vara till exempel adhd eller diagnoser inom autismspektrat, som Aspergers syndrom.

Men vi tar det igen och börjar i själva begreppet. För det pågår en debatt om att vi först och främst måste titta på vårt språkbruk och inte kalla det funktionsnedsättning. I det ligger nämligen en värdering. En diagnos kan lika gärna vara en styrka, beroende på sammanhang. Så hädan efter skriver vi i stället funktionsvariation.

Enligt Socialstyrelsens register har ungefär 1–1,5 procent av befolkningen diagnos inom autismspektrat. Omkring 2 procent av den vuxna befolkningen har en adhd-diagnos. Men siffran blir mycket högre om man tittar bredare på tillstånd som på något sätt påverkar vår kognitiva förmåga.

År 2014 gav Arbetsmiljöverket ut kunskapssammanställningen Den hjärnvänliga arbetsplatsen. I den beräknar forskarna att 55 procent av den yrkesverksamma befolkningen någon gång under sitt arbetsliv kommer att ha en sjukdom som kan medföra tillfälliga eller bestående kognitiva problem.

Och då är inte andra omständigheter som till exempel skilsmässa eller sorg, det som är livet självt men som också distraherar och påverkar vår ork och uppmärksamhet, medräknade.

– Vi måste se kognitiva variationer som något som handlar om oss alla. Det finns de som har en neuropsykiatrisk medfödd variation, men det kan lika gärna vara jag, du eller chefen som drabbas i morgon. Kanske av en hjärnskakning som påverkar oss tillfälligt. Men det kan också vara av en stroke som ger bestående kognitiva förändringar eller att vi ramlar av cykeln och slår i huvudet och att vår hjärnas förutsättningar ändras på en sekund, säger Mirja Johansson som är Arbetsmiljöverkets specialist i neuropsykologi.

Hon vill se en genomgripande attitydförändring i hela arbetslivet. I stället för att fokusera på enskilda individer, deras diagnoser och på vad de inte kan, vill hon prata om hur man kan utforma mer hjärnvänliga arbetsplatser.

– Det handlar om att titta på vad som fungerar, att skapa arbetsplatser som gör att alla människor kan använda sina styrkor, komma till sin mesta möjliga rätt.

Men hur gör man det då? Enligt Mirja Johansson behövs inte alltid stora och kostsamma förändringar. Man kan förbättra konkreta saker som ljussättning och ventilation. Fungerar inte det blir hjärnan trött. Men det handlar också om tydlig kommunikation mellan chef och arbetstagare. Dagens arbetsliv, där kraven på flexibilitet och eget ansvarstagande kan vara höga, hjälper inte direkt den som behöver ramar och struktur.

– De flesta av oss fungerar bäst när vi vet vad som förväntas av oss och får respons på det. Då kan hjärnan koncentrera sig på det viktiga i stället för att ödsla energi på att vara osäker på om vi gör rätt, säger Mirja Johansson.

Arbetsmiljöverket har sedan 2013 börjat inkludera de kognitiva perspektiven i tillsynen, om än i liten skala. I våras kom det nya regler från myndigheten som ger arbetsgivare ett tydligare ansvar för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.

– Ett viktigt budskap är att alla arbetsgivare behöver minska onödig kognitiv belastning i arbetsmiljön. Oavsett hur vi fungerar är vår hjärna begränsad framför allt i koncentration och arbetsminne. Vi bör vara rädda om den och hushålla med vår kapacitet, säger Mirja Johansson.

Tora Villanueva Gran

FOTNOT: Kunskapssammanställningen Den hjärnvänliga arbetsplatsen går att ladda ner via Arbetsmiljöverkets hemsida: www.av.se

Neuropsykiatriska diagnoser

• Neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) syns inte. Det går heller inte att genom till exempel ett blodprov fastställa dem. Därför tittar man i stället på hur en individ beter sig och vad han/hon själv upplever när man ställer en diagnos – en så kallad neuropsykiatrisk utredning.

• De neuropsykiatriska diagnoserna är internationella och fastställs i skriften Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, eller DSM.

• De fyra tidigare separata diagnoserna autism, Aspergers syndrom, disintegrativ störning hos barn och atypisk autism är sedan 2013 samlade under diagnosen autismspektrumstörning eller AST. Diagnosen innebär att personen i fråga har begränsningar inom social interaktion, kommunikation och föreställningsförmåga.

• Asperger är en lindrigare form av autism än autistiskt syndrom. Om man har asperger fungerar man bra intellektuellt, eller ibland över genomsnittet inom några eller flera områden som man är intresserad av.

Adhd är en förkortning av Attention Deficit Hyperactivity Disorder på engelska. Det brukar översättas med uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning. Om man har adhd har man svårt att koncentrera sig och man kan ha stort behov av att röra på sig. Det kan vara svårt att komma igång med uppgifter, samtidigt som man också ofta är impulsiv och gör saker utan att tänka efter före.

Källa: Vårdguiden, Socialstyrelsen och Wikipedia