Annelie Nordström ser tillbaka på sin tid Kommunals ordförande och fajterna inom LO. Foto: Anna Simonsson

Annelie Nordström ser tillbaka på sin tid Kommunals ordförande och fajterna inom LO. Foto: Anna Simonsson

Kartellbildning inom LO hotar att stoppa samordningen. Före detta Kommunalbasen Annelie Nordström menar att den manliga ”tuppfajten” med 6F i spetsen står i vägen för ett starkt LO.

LÄS OCKSÅ ”Har en annan uppfattning i flera frågor” – 6F-förbund slår tillbaka mot kritiken

Under fiskbensparketten i trean på Sveavägen har efterträdaren flyttat in. För tre månader sedan valdes Tobias Baudin till ny ordförande för Kommunal och blev granne med Annelie Nordström och hennes sambo.

Kapitlet förbundsordförande fick ett abrupt slut när Kommunalskandalen briserade tidigare i år. Nu har hon lämnat Sveriges största fackförbund och LO:s styrelse bakom sig.

LÄS OCKSÅ ”Tror ingen annan har upplevt det så” – LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson svarar på kritiken

I höst väntar nya uppdrag förutom att brodera kuddfodral på beställning från familj och vänner. Då kan hon luta sig tillbaka i favoritfåtöljen och se på när nästa avtalsrörelse tar fart och LO:s fjorton förbund återigen ska försöka enas kring lönevillkor.

– Jag tror inte att det blir en samordning. Det skulle förvåna mig om det blir det under de förhållanden som råder nu. LO består av två fackliga karteller och därutöver några förbund som inte hör hemma någonstans, framförallt de kvinnodominerade, HRF, Handels och Kommunal.

Vattnet har kokat klart i kastrullen på spisen. Danska koppar fylls med kaffe och ställs på det stora teakbordet. När Annelie Nordström pratar om kartellerna inom LO är det framförallt 6F som hon irriteras över.

– Min bild är att förbunden inom 6F låter bli att gå ihop på riktigt för att inte förlora makt i LO. De bor ihop, de samverkar om det mesta och de synkar för det mesta sina åsikter inför möten i LO:s styrelse, representantskap och kongresser. Men de går inte ihop till ett förbund för då reduceras deras inflytande från fem röster till en.

LÄS OCKSÅ Ledare: Är LO:s makt på väg att försvinna?

Jämställda löner har vid varje avtalsrörelse varit en stötesten. LO:s visioner är det inget fel på, menar Annelie Nordström. Men ju mer konkreta förslagen blir för jämställdhet, desto större blir motsättningarna.

– Man måste se över mycket av organisationen inom LO. Kartellbildning är inte lösningen. Killarna gaddar ihop sig och gnäller på varandra. Det blir en slags tuppfajt där vi sitter mittemellan och försöker vara konstruktiva. Så här kan det absolut inte fortsätta.

Till 2028 har LO som mål att halvera lönegapet mellan män och kvinnor. För samtliga arbetare motsvarar kvinnors lön 88 procent av männens, en löneskillnad som inte kan förklaras med utbildning, kompetens och antal år i yrket, menar LO. För Annelie Nordström är det en pinsamt låg ambitionsnivå.

– Det är ännu mera pinsamt att gapet ska halveras till 2028. Det är ju tolv år dit! Och vi har redan hasat omkring i det här träsket i 30 år. Lika pinsamt är det att det tog till 2015 innan vi lyckades komma överens. Vi hade våldsamma diskussioner och ett väldigt stormigt möte under vilket detta dokument landade. Det finns mycket pinsamheter som beror på kartellbildningarna.

Att hon överhuvudtaget skrev under dokumentet var för att slutligen få på pränt att värdediskriminering existerade, förklarar hon.

– Men med de system och regelverk vi har i dag, liksom hur konstellationen av LO:s styrelse ser ut kommer det aldrig att gå att uppfylla målet, säger hon.

Inte heller har hon mycket till övers för statliga Medlingsinstitutet som sida vid sida med parterna ska verka för en fungerande lönebildning och medla vid tvister. Myndigheten har ett alldeles för slappt uppdrag, anser hon.

– Om inte Medlingsinstitutet får ett nytt uppdrag är det omöjligt att nå jämställda löner. Den här regeringen har sagt att den är feministisk, så vad väntar man på? Det minsta man kan göra är väl att ge Medlingsinstitutet ett jämställdhetsuppdrag.

Tonen är hård. Med ord som flathet och besvärligt beskriver hon LO:s förhållande gentemot Socialdemokraterna och regeringen.

– LO vill inte utmana partiet. De anser att det är så synd om det. Och då blir så klart folks motfråga varför de ska vara med i facket när det enda LO gör är att slicka uppåt. Det här pratas det litet om, det är helt galet.

Annelie Nordström funderar.

– Resonemangen handlar ofta om att vi ska vara rädda om den bästa regering vi haft på länge och att det är en besvärlig situation i riksdagen. Och det är det, men risken är att det kommer att fortsätta att vara det om väljarna inte förstår vad regeringen egentligen vill, utan hela tiden ser att de förslag som läggs till riksdagen är för dåliga.

Av de mer konkreta förslagen som regeringen inte lyckats med nämner hon förändringarna av las och situationen för visstidsanställda, liksom regelverken för schysta anställningsvillkor vid upphandlingar.

Kampen för jämställdhet och jämlikhet är så djupt förankrad hos Annelie Nordström att hon till och med sätter ett progressivt pris på de kuddfodral hon säljer. Ju högre lön kunden har, desto dyrare blir kuddfodralet. Senaste kunden, ekonomen Klas Eklund, fick betala dyrt, medger hon med ett skratt.

Medan yllebroderier skapas i vardagsrummet håller sambon Börje Lindvall koll på auktioner över nätet. Hobbyn möbelsnickeri är synlig i hemmet, liksom intresset för 60-tal. Dessutom är det han som lagar den mesta maten i det stora vita köket.

– Antingen är man feminist och tror på jämställda löner. Eller också gör man det inte. Man kan inte säga en sak och sedan inte stå för det i praktiken, förklarar Annelie Nordström.

Än en gång blossar ordstormen upp. För det handlar inte bara om kronor och ören under avtalsförhandlingarna. Annelie Nordström anser dessutom att kvinnliga sektorer oftare får göra avkall på värdefulla förmåner i avtalen.

– Kommunals avtal har blivit tunnare och tunnare. Alla under industrigenomsnittet måste sälja saker i avtalen, medan andra som till exempel Byggnads aldrig behöver sälja något. Det görs hela tiden, det handlar bara om hur finurliga folk är på att gömma det för sina medlemmar så att de inte upptäcker det.

Vid årets avtalsrörelse lyckades Kommunal skaka hand med SKL om ett lönelyft för landets undersköterskor de kommande tre åren. Men det är för tidigt att avgöra hur bra avtalet egentligen är. Allt beror på övriga branschers framgångar nästa år.

Det var emellertid ett steg på vägen för en strukturell förändring på arbetsmarknaden, enligt Annelie Nordström. Inför förhandlingarna fick hon stöd från IF Metalls ordförande Anders Ferbe.

– Under Stefan Löfvens tid som ordförande försökte vi hitta konstruktioner men vi hann aldrig få fart på det. Men så spelar ju även personkemi in och Anders och jag har alltid haft lätt att prata med varandra. Anders var den som var härförare av idén att peka ut en yrkesgrupp för lönelyft.

Hon beklagar att varken Handels eller HRF har vågat gå samma väg. Generella låglönesatsningar, som de förbunden hellre vill ha, är inget hon tror på.

– Alla arbeten är olika komplicerade. Det handlar om att våga stå för det. Därför valde vi att ge mer till undersköterskorna under flera år än till dem som till exempel städar.

För barnskötaren och tidigare landstingspolitikern är historien om jämställdhet definitivt inte färdigskriven.

– Sverige kan ju inte hålla på och slå sig för bröstet och säga att vi är bra på jämställdhet när det skiljer så mycket i lön mellan män och kvinnor och när det påverkar pensionen så pass mycket som det gör.

Annelie Nordström om…

…LO:s framtid.
– Det är frågan, vad ska man ha LO till? Det borde vara till för att stödja förbunden att utvecklas. Men ibland känns det precis tvärtom. Att det är något man måste släpa med sig och betala för men som man inte har nån nytta av.

…industrimärket.
– Jag tycker att man måste se över helheten. Anledningen till att vi använder märket som en slags måttstock av vad landet har råd med är ju för att det är exportinkomsterna som flyter in i landet från andra länder. Men det är klart vi får inkomster från annat också nuförtiden. Turismen är ett sådant exempel. Vad är det som säger att just exportinkomsterna ska vara det som bestämmer nivån.

…Tobias Baudin som Kommunals ordförande.
– Det kommer jag aldrig att recensera.

…regeringens lärarsatsning.
– Det är helt fel. Det skulle parterna på den kanten ha bestämt. Staten ska stå för strukturerna och det är därför jag tar upp Medlingsinstitutet som exempel. Det är rätt sätt för staten att lägga sig i.

…LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.
– Jag vill egentligen inte recensera honom som person men han är glad och idérik. Han är en bra ordförande och han är medveten om att han ibland är lite för konflikträdd. Jag har inte varit sen att tala om det för honom när jag har reagerat. Då har jag slängt mig på telefonen och sagt vad jag tycker. Jag har upplevt att han har uppskattat det.