Efter 16 år som IF Metalls avtalssekreterare, och hela 28 år vid IF Metalls förbundskontor, valdes Veli-Pekka Säikkälä i lördags till avtalssekreterare i LO.

– Sedan förra LO-kongressen har vi diskuterat i IF Metalls ledning och förbundsstyrelse om det faktum att industrin inte har funnits med i LO-ledningen. För drygt ett år sedan började jag få frågor från ett antal förbund om jag kunde ställa upp. Så jag har sakta men säkert ställt in mig på det här, säger Veli-Pekka Säikkälä.

– Men vi får se, kanske går jag fel när jag ska till jobbet nästa vecka.

Som IF Metalls avtalssekreterare har Veli-Pekka Säikkälä hört till den lilla krets som bestämmer hur snabbt lönerna i Sverige ska öka.

– Jag har haft hand om slutförhandlingarna på industrins område, varit direkt involverad när vi pratat tiondedelar av procent. Det kommer jag inte att få göra längre. Så på det sättet tappar jag makt.

I stället blir Veli-Pekka Säikkäläs uppgift att samla LO-förbunden kring gemensamma krav i nästa års avtalsrörelse.

”Hänger på förbundens vilja”

– Jag är ålderman i LO:s avtalsråd – jag har varit med längst av alla avtalssekreterare i LO-förbunden. Jag förstår vilka utmaningar varje förbund har. Men jag kan inte se till att det blir en LO-samordning, utan den hänger på förbundens vilja. Vill de inte, så spelar det ingen roll vem man sätter på den här posten.

En del LO-förbund har ifrågasatt att fack och arbetsgivare i industrin bestämmer löneökningarna för hela arbetsmarknaden, och på så sätt disciplinerar lönebildningen. Är den diskussionen avklarad nu?

– Diskussionen lever. Men vad många har glömt är att kritiken mot industriavtalet var starkast de första tio åren. Vi hade väldiga debatter inom IF Metall, svarar Veli-Pekka Säikkälä.

– I dag förstår alla att vi är ett litet, exportberoende land där välfärden hänger på att svensk industri kan konkurrera. Svårigheten är att många anser att just de ska få mer än alla andra. Relativa löneökningar för en viss grupp kräver bred samsyn.

”Svårt för Kommunal att försvara modellen”

Kommunal anser att arbetarna i offentlig sektor ensamma tagit ansvar för en återhållsam lönebildning, medan tjänstemännens löner har dragit ifrån. Hur ser du på den kritiken?

– Det där är ett jätteproblem. Det var ett helvete när vi i industrin, och kommunalarna, prolongerade våra avtal då pandemin kom – och sedan såg hur kommuner och regioner delade ut pengar till tjänstemän som har sifferlösa avtal. Det är klart att det är väldigt svårt för Kommunal att försvara vår modell för lönebildning då.

Efter en följd av år då lönerna ökade med knappt 2,5 procent per år växlades löneökningarna upp i avtalsrörelsen 2023.

– Med de förutsättningar jag ser nu behöver vi inte växla ner i avtalsrörelsen nästa år. Arbetskraftskostnaden har ökat mindre i Sverige än i andra länder, industrin har haft höga vinster, och det finns utrymme att höja löneökningstakten utan att tappa konkurrenskraft, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Med lite större löneökningar kommer också LO:s låglönesatsningar – den så kallade knämodellen, med procentuellt större lönelyft för dem med låga löner – att ge större effekt, påpekar Veli-Pekka Säikkälä.

– Modellen har givit ganska lite tidigare år, men det bör bli mer framöver.

”Alldeles för många dör av sina jobb”

Veli-Pekka Säikkälä tar nu över ansvaret för LO:s förhandlingar med Svenskt Näringsliv om förändringar i de kollektivavtalade försäkringarna och den kollektivavtalade pensionen för arbetare. Hela strukturen i försäkringarna behöver ses över, enligt Veli-Pekka Säikkälä.

De senaste åren har Veli-Pekka Säikkälä sett en ny vilja hos Svenskt Näringsliv att göra upp med facken om arbetsmarknadens stora frågor, med huvudavtalet 2022 som främsta exempel.

– Det vore en jättebra grej om LO, troligen tillsammans med PTK, kunde göra upp med Svenskt Näringsliv om arbetsmiljön på samma sätt. Alldeles för många dör av sina jobb, och på sina jobb. Här kan avtal ge helt andra förutsättningar än lagstiftning.

Förberedelser för förhandlingar om arbetsmiljön är redan igång, enligt Veli-Pekka Säikkälä. Till en början ska de föras skilda från avtalsrörelserna.

Och om arbetsgivarna säger nej?

– Förutsättningen är förstås att Svenskt Näringsliv får mandat från sina förbund. Men vill de inte tala med oss, så får vi lyfta in frågan i LO-samordningen inför avtalsrörelsen.