Pensionsmyndighetens nya generaldirektör, den tidigare statssekreteraren för Moderaterna och chef för Moderaternas riksdagskansli Anna Pettersson Westerberg, skräder inte orden i en intervju i DN.

Pensionssystemet är bra. Det gäller bara att få folk att jobba längre.

Och hon nämner den rad av rent repressiva regler som numera finns i lagen för att arbetare ska få ut någon rimlig pension över huvud taget.

Att gränsen för statlig pension höjs från 61 till 63 år är ett steg på denna lista.

Att garantipension, inkomstpensionstillägg och bostadsbidrag betalas ut först vid fyllda 66 är en annan.

Sorgligt nog tar generaldirektör Anna Pettersson Westerberg inte alls upp fackens kraftiga kritik som går ut på att om vi nu ska jobba längre så måste också förutsättningarna att kunna jobba längre förbättras för alla, även arbetare och andra utsatta yrkesgrupper.

Som LO ett flertal gånger har påpekat slits många i arbetaryrken ut långt tidigare än den pensionsålder på 65 år som rått till nyligen.

Hon är blind för klasskillnader

LO har också visat att arbetarkvinnor i dag får ut hälften så hög pension som manliga tjänstemän, och att många arbetarkvinnor nu inte får högre pension efter ett helt yrkesliv än vad de skulle ha fått om de knappt jobbat alls i sitt liv.

Dessa klasskillnader förbigås av Pensionsmyndighetens generaldirektör.

Helt och hållet förbigås också det faktum att medellivslängden för lågutbildade arbetarkvinnor efter att ha stått still under en lång rad av år nu faktiskt sjunker.

Medellivslängden för högutbildade män stiger dock kraftigt.

Lågutbildade kvinnor ska alltså från och med nu jobba längre för att jobba ihop pensionen till de manliga tjänstemännens allt längre liv. Medan de själva dör i förtid.

Generaldirektör Anna Pettersson Westerberg gör också ett kardinalfel när hon räknar ihop pensionen i och med att hon frejdigt också räknar in avtalspensionen.

Avtalspension är, som ordet visar, avtalad. Det är alltså ren lön som den anställde har skjutit upp uttaget av för att ytterligare trygga ålderdomen.

Det har befunnits synnerligen nödvändigt i takt med det statliga pensionssystemets kollaps för arbetarkollektivet.

Att Pensionsmyndigheten generaldirektör mer eller mindre slår fast att det inte gör så mycket om statens eget pensionssystem havererar eftersom det ganska ofta även finns en avtalspension visar att generaldirektör Pettersson Westerberg inte förstått Pensionsmyndighetens rapportuppdrag, att visa på framkomliga vägar för ett fungerande pensionssystem.

Siffrorna håller inte för granskning

Än tydligare blev myndighetens genomklappning när Pensionsmyndigheten någon dag efter intervjun i Dagens Nyheter släppte sin rapport.

Här får vi i rubrikstil läsa att nyblivna pensionärer redan i dag får 79 Procent av sin slutlön i pension!

Och att de fattiga stackarna i samhällets bottenskikt som kallas låginkomsttagare har fått hela 127 procent av slutlönen!

Fantastiska siffror! Ingen anledning till kritik mot pensionerna alls, alltså.

Glöm allt vänstertjafs om ”fattigpensionärer”.

Skärskådar man siffrorna ser man att många inte ens får 50 procent, halva slutlönen, när de går i pension.

Rapporten visar också att kompensationsgraden har minskat med 6 procentenheter sedan 2008.

Rapporten visar också att kompensationsgraden varierar extremt kraftigt mellan olika individer och grupper.

För att få fram glädjesiffror som 127 procent av slutlönen måste man skilja ut de allra fattigaste och för dem lägga till effekterna av den inflation som det senaste året svept över landet.

Garantipensionen lyfts nämligen med inflationen – i annat fall skulle dessa våra allra fattigaste pensionärer tvingas svälta tills priserna går ned igen. Detta får som effekt att den extremt låga garantipension de får ut blir högre än den fullständigt usla slutlön de en gång hade om inflationen är hög.

Ska folk svälta på grund av inflationen?

Det är en självklarhet i ett hyfsat humanistiskt land.

Eller ska vi låta ett fattigpensionärer svälta ihjäl varje gång inflationen tar fart?

Pensionsmyndigheten får det att låta som om de lever i sus och dus, 127 procent, wow!

Och med en kader av fattigpensionärer som procentuellt får höga belopp i förhållande till den ännu sämre slutlön de haft är det därefter lätt att räkna fram ett genomsnitt som hamnar på hela 79 procent av slutlönen för hela befolkningen.

Men glädjesiffrorna är naturligtvis ett fullständigt statistiskt falsarium.

Nu måste man fråga sig, är detta falsarium ett olycksfall i arbetet?

Eller är det en del av Tidöpartiernas nya politiska styrning av myndigheter?

I sin jakt på civilsamhället vet vi ju att Sverigedemokraterna inte är främmande för att byta ut opartiska tjänstemän mot personer lojala med den egna politiken.

Och vi har sett att dagens M-KD-L-regering mycket raskt sluter upp bakom deras krav.

Att pensionsverket och dess GD lämnar sin roll som saklig myndighetsföreträdare är kanske helt enkelt ett tecken i tiden.