2019 slog en rapport signerad Europeiska miljöbyrån ner som en bomb. Där avslöjades att snittklädplagget enbart används sju (!) gånger innan det kasseras. Okunskapen och den klimatpåverkan vår konsumtion har var och är en skamfläck för västvärlden, för att uttrycka sig milt. 

Fast fashion är den del av modeindustrin som vi i Sverige skulle samla under begreppet “slit och släng”. Plagg producerade under slavliknande förhållanden med kemikalier som sedan länge är förbjudna i EU. Som fraktas över hela världen för att sedan användas en handfull gånger. 

Priserna är misstänksamt låga, omöjliga för lokala företag att konkurrera med. Är detta en rimlig ordning? 

Aggressiv marknadsföring från Temu

Det tycker man inte i Frankrike, där man nu tar i med hårdhandskarna mot det som kommit att kallas för fast fashion. Där drar man sig inte för att säga som det är: denna skitkonsumtion är skadlig för klimatet, för löntagarna i leverantörskedjorna men också för fransk och europeisk produktion och arbetsmarknad. 

De heter Wish, Ali Express, Shein och nu senast Temu. De erbjuder billiga produkter i ett evigt flöde av nya artiklar. Med omfattande, för att inte säga aggressiv marknadsföring har de lyckats etablera sig som självklara alternativ för svenska konsumenter. 

Vi ser dem överallt. De tränger sig in i vår skräppost på mejlen, i reklam på Youtube och Tiktok, i våra flöden på våra sociala medier genom otaliga betalda samarbeten. Deras marknadsföringsstrategier har varit så framgångsrika att det är en alldeles egen kategori innehåll på sociala medier. 

Dyrare porto och ohållbara transporter

Hauls, att packa upp och visa upp saker från dessa långväga lager, är både många och populära. Till och med gångerna kunderna får helt fel sak eller rent ut sagt en skitsak hemskickad blir det innehåll med stor spridning. 

Oavsett om reaktionen blir ”wow” eller ”haha, fy fan” så innebär det räckvidd i marknadsföringen. Ihop med en väldigt avreglerad arbetsmarknad med oförsvarbart billig arbetskraft kan dessa kinajättar tränga undan både svenska och europeiska aktörer. 

Men svenskars konsumtionsmönster har förändrats. Nu är det inte bara under julen trycket är högt hos postombuden. Den som besökt ett ombud på sistone kan se förändringen rent fysiskt. Köer, postburar som står i vägen.

För att hinna med har priserna på porto ökat dramatiskt. PostNord kör inte längre ut post dagligen till alla i Sverige. Självklart hänger allt detta ihop med den fysiska butikens död och webbshoppingens uppsving. Och hållbart är det då inte med alla transporter och returer.

Handels förutspådde utvecklingen

Hur ska en butik med lokal- och personalkostnader kunna konkurrera med ett lager? Denna utveckling har tvingat bland andra Handels att tänka om kring sina kollektivavtal. E-handelsavtalet som tecknades 2019 blev ett nödvändigt ont i en bransch där allt fler arbetar med e-handel och färre i butik. 

Kompromisserna kostade lagerarbetarna en hel del men utan dem skulle framtidens handelsarbetare och handelsarbetsplatser bli svårare att organisera. Med tanke på hur utvecklingen sett ut bör Handels agerande applåderas. 

Den internationella marknaden är dock svårare att rå på. EU har växlat upp sina klimatambitioner. Ett utökat producentansvar är uppe på tapeten. Men i Sverige är frågan iskall. Lyfter miljörörelsen eller facken kritik blir det tillbakakaka med anklagelser om kvinnohat (det är ju kvinnliga influencers som blivit ansiktet utåt för denna konsumtion) och kommunism. 

Nu går Frankrike före och föreslår en omfattande reglering mot just dessa jättar. Tillvägagångsättet är varken främmande eller nytt för oss i Sverige. Skatter, krav på konsumentinformation och begränsningar i möjligheten att marknadsföra. 

Orimligt att försvara Shein

Farlig utveckling för svensken, menar man på Timbro. Sunt förnuft, tänker väl ungefär alla andra. 

Men en samstämmig, aggressiv höger vill få oss att tro att allt utom just denna High Chaparral som är svenskars klädkonsumtion är fel. Men drygt 7 200 plagg nya plagg om dagen, varje dag från Shein. Behöver vi verkligen dem? 

Den ideologiska tankevurpa som står i vägen för regleringar, eller ens en sund politisk diskussion, slår mot den pensionär som skickar vykort och friar kinesiska miljöbovar. En naiv dröm om frihet som urholkar vår europeiska arbetsmarknad och som står i vägen för politiker att agera. 

Nu ser vi svart på vitt att det faktiskt går att ifrågasätta både beteenden och regler. Frankrike förklarar krig mot Shein och Temu. På EU-nivå visar man på krisinsikt. På hemmaplan har många visat sig vara både nyfikna och villiga att handla second hand och att ”slow fashion down”. Vad väntar regeringen på?