Personlig assistent är ett jobb som är både ansvarsfullt och meningsfullt. Men villkoren är inte så bra som de borde vara – och som de kunde vara.

En satsning på personlig assistans är därför också en jämställdhetsreform. Det är en chans som regeringen borde ta i vårbudgeten.

Snålhet går ut över ”det lilla extra”

I tiotalet år har ersättningen för personlig assistans räknats upp långt mindre än löne- och prisökningar i samhället. Det har uppstått ett stort glapp, som försämrar förutsättningarna på en kvinnodominerad arbetsmarknad. Seriösa assistansanordnare, som vill vara goda arbetsgivare, får svårare att verka.

Nästan 54 000 kvinnor arbetar inom personlig assistans (SCB, 2022). Det betyder alltså att sju av tio personliga assistenter är kvinnor. Och det i sin tur betyder att de tuffa villkoren för personlig assistans framför allt påverkar kvinnor.

Ersättningen till personlig assistans beräknas rakt av per timme beviljad assistans. Utrymmet för effektivisering är i princip obefintligt. Snålhet mot personlig assistans riskerar att gå ut över det ”lilla extra” men ack så angelägna inom till exempel kompetensutveckling och kvalitetsarbete.

Drabbar främst kvinnor

Och det är alltså framför allt kvinnor som därigenom drabbas, i sin arbetsmiljö och i sina förutsättningar att göra ett bra jobb för dem välfärden är till för.

Det fina med jämställdheten är samtidigt att den gynnar alla. Så också inom personlig assistans: En förbättring av villkoren blir en förbättring för alla brukare och kunder, och alla assistenter. Oavsett kön.

Alla riksdagspartier har lovat att satsa på assistansen. En höjd ersättningsschablon behövs för att alla ska få den assistans de har rätt till. Men det behövs också för att ge alla som jobbar som assistenter, kvinnor som män, rimliga villkor.

I vårbudgeten har regeringen därmed chansen att göra en riktigt viktig välfärds- och jämställdhetsreform.

  • Hans Dahlgren 
    vd, Humana Assistans