De vill inte jobba, inte knega, streta på. När SVT i tre avsnitt följer paret Chris och Lisa i Husdrömmars minidokumentär Bussen till friheten ges vi en liten inblick i Gen X största skräck: Att ha ett vanligt jävla jobb. 

Karossen har rostat och det läcker in vatten från väggarna på den gula skolbussen. Ändå är Chris och Lisa begeistrade över sitt nya hem.

De är del av ett helt gäng fria själar som på en parkeringsplats någonstans i Sörmland hamrar och putsar på rostiga fordon som ska bli till mobila hus som ska ta dem världen runt. Några har barn. Alla är heterosexuella vita par. Alla har sagt upp sig från sina day-jobs för att kunna leva fullt ut. 

Eller leva i endless summer, som Lisa så romantiskt beskriver det. Hon vill inte behöva gå runt och längta efter något för att SEN leva ut. Inte knega för att blomma ut på sommaren.

Lisa vill blomma året runt.

Medlidande blickar på förskolepersonal

Det är det nog många som vill. Till exempel den förskollärare som paret pratar om på en middag med van-life vännerna. En kvinna har kommit fram till dem när de fixat med sin buss och drömmande sagt att hon också vill ut och resa. Det kunde hon dock inte, för hon jobbar på en förskola.

I de medverkandes blickar syns en blandning av medlidande och nedlåtande.

För Lisa och Chris verkar valet att jobba som förskollärare och drömma om en härlig semester absurt. De verkar inte över huvud taget fundera på hur samhället sett ut om alla resonerade som dem. 

I en av dokumentärens starkaste scener är paret på besök hos Chris föräldrar för att berätta att de nu officiellt är hemlösa. Lägenheten är såld och snart ska de ge sig iväg på äventyret. Kanske blir Portugal första anhalten. I mammas och pappas ögon syns oron genom TV-rutan. 

Borde söka fler jobb

Mamman undrar om Chris inte ska anstränga sig lite mer på den här resan och söka fler jobb. Förra gången de var ute och reste blev det inte så mycket av den varan. Det verkar Chris inte vara så sugen på, han kommer inte göra någonting bara för att han “borde”. 

Många har blivit provocerade av Chris och Lisas mañana mañana inställning, och det är ju inte så konstigt. Att välja bort 9-5 livet är ett privilegium få förunnat.

Även fast paret säger sig vara totalt ointresserade av pengar kommer livsvalet med en grundplatta av ekonomisk trygghet. 

Slits ut på arbetsmarknaden

Men drömmen om att slippa arbeta är större än dessa två. I branscher som transport, vård och omsorg vittnar ett flertal arbetsgivare om att de ratas av unga arbetssökande som hellre verkar vilja vara arbetslösa än anställda.

Cheferna beklagar sig över den nya generationen. De är lata och bortskämda. Och det kanske är en del av sanningen. Men den andra sidan av myntet visar också något annat. En trasig arbetsmarknad som varken ger en lön man kan leva på, eller anställningstrygghet värd namnet. Det är klart det spelar roll.

Om valet står mellan att ta en timanställning med kass lön i hemtjänsten eller att bli en halvlyckad influencer på Bali hade jag också valt det sistnämnda. Men kanske inte om det innebär att bo i en buss utan rinnande vatten. Där går i alla fall min gräns.