Det mullrar i de moderata leden. Detta efter att Ulf Kristerssons före detta statssekreterare och numera Timbrochefen PM Nilsson lagt ut texten igen.

Nilsson är som känt marknadsliberal, men när han stakar ut vägen för den önskade moderata klimatpolitiken låter det inte särskilt frihetligt. 

Fler och striktare förbud är vägen framåt om vi ska nå klimatmålen och skapa levbara samhällen för framtidens storstadsfolk. PM Nilsson hyllar gärna och ofta det miljöpartistiska språkröret Daniel Helldén, som tidigare skissat upp den radikala trafikpolitiken i Stockholm.

Och statsministern verkar hålla med. Ibland, i alla fall. 

I en stor artikel i Expressen i somras ekar PM Nilssons talepunkter genom Kristerssons citat. “Biltrafiken kommer att begränsas, och flera nya vindkraftsparker ska byggas utanför Sveriges kuster”, menade statsministern.

Ett budskap tvärtemot valrörelsens photoshoppade skräckbilder av “stålskogar” utanför idylliska kustområden.

Stockholm drömmer om bilismen

Men det finns många moderater som inte håller med. En av dem är det före detta regionrådet i Stockholm, Kristoffer Tamsons, kanske mest känd som ansiktet utåt för höjda priser i kollektivtrafiken.

I SvD menar han att det inte är Ulf Kristerssons sak att bestämma över trafikpolitiken i Stockholms innerstad. Och det har han förstås lagtekniskt rätt i, och många av de moderater som faktiskt styr (eller rättare sagt styrde, nu sitter Moderaterna på avbytarbänk i både stad och region) delar inte Kristerssons och Nilssons gröna vision. 

I storstaden tar Moderaterna varje given chans att försvara innerstadens storutsläppare till biltrafikanter. Helst ska kommunen subventionera parkeringsplatser för innerstadsborna och undvika även de minsta inskränkningar av bilåkarnas vardag. 

Moderater på landsbygden tar strid

Hos partiets landsbygdsföreträdare är inställningen om möjligt ännu svalare. Den på X ökända riksdagsmannen Jan Ericson (M) tycker att PM Nilsson förstör för Moderaterna med sina “allt märkligare utspel”.

Han gläds åt att Timbrochefen inte längre representerar partiet, men han har fel om han tror att Nilsson var ensam. I partistyrelsen lever och frodas de gröna idéerna. Förhoppningen är att de ska hjälpa till att återta de förlorade storstadsväljarna – Moderaternas enda livlina till valvinst 2026.

Den moderata partistyrelsen verkar tro att storstadsväljarna är dumma i huvudet.

Att de kan förledas och lockas över med några till synes gröna utspel, utan att dessa någonsin blir till verklig politik. Detta medan man samtidigt skakar hand med klimatförnekarna i Sverigedemokraterna för att lansera politik som för första gången på 20 år ökar utsläppen i Sverige. 

Kristersson står i spagat, och han ser ut att ha fastnat där. Denna plågsamma position kommer varken att rädda partiet eller planeten.