Just nu pågår en principiellt mycket viktig strid på svensk arbetsmarknad. Striden mellan IF Metall och Elon Musk om huruvida Tesla ska teckna kollektivavtal eller inte.

Det borde vara enkelt. En signatur och sen är det klart. Följ minimikraven. Rätta in er i ledet. Tyvärr är det inte så enkelt.

Musk har råd att köpa ALLA svenska fack

Svenskt Näringsliv, kraftigt uppbackade av Sverigedemokraterna, målar upp bilden av att det är synd om Musk. De sparar inte på krutet när de beskriver Elon Musk som den svage i denna strid. Musk målas upp som David och svensk fackföreningsrörelse som Goliat. 

Hur ser maktbalansen på svensk arbetsmarknad ut, då? 

Elon Musk är en av världens rikaste personer som lätt skulle kunna köpa hela LO och alla fjorton LO-förbund. Han skulle dessutom kunna köpa upp TCO och alla TCO-förbund. Och som om det inte räckte skulle han kunna köpa SACO, alla deras förbund samt alla andra fackförbund på svensk arbetsmarknad.

Och ändå skulle Musk ha pengar kvar att driva Sverige som land i något år. Han har genom detta, tillgång till en oändlig skara jurister som kan ägna sig åt för att hitta kryphål i lagstiftning som är till hans fördel. 

Vd och aktieägare vinnare

För att ytterligare visa på att maktbalansen är sned kan vi titta på vad som hänt. Musk har sagt nej till kollektivavtal. Det räckte. För att förstärka detta nej har han tagit in strejkbrytare. 

Strategin är förvånansvärt likt hur de stora byggföretagen sparkar sina egna anställda för att istället ta in billigare arbetskraft och på så vis dumpa löner och villkor. Maktbalansen kanske är sned i det fallet också?

Lönebonus till vd, vinstutdelning till aktieägare och reallönesänkningar för resten. Ju mer man tänker på det ser man att maktbalansen på svensk arbetsmarknaden är snedvriden. Till arbetsgivarnas fördel.

Trots detta faktum gapar Näringslivet om att facken har för mycket makt och att strejkreglerna behöver ändras. Almega och Timbro har högljutt skanderat att reglerna nu måste ändras och att sympatiåtgärder ska tas bort. 

Vad Sverigedemokraterna säger om detta vet vi – i striden mellan arbete och kapital, som är extremt tydlig i detta fall, väljer Sverigedemokraterna kapitalet när de säger att det är synd om miljardären Musk. Det blir inte tydligare än så.

Facken borde kräva mer

Om strejkreglerna försvagas kommer fackets verksamhet till slut att förvandlas till ett kollektivt tiggeri. Med ens får vi återigen stå med mössan i hand och tacksamt ta emot det vi får. Sympatiåtgärder är helt avgörande för att det ska finnas någon jämlikhet kvar på arbetsmarknaden. 

Hur annars ska mindre eller svagare förbund kunna stå emot försämringar och istället kräva förbättringar om inte alla förbund kan samarbeta för att väga upp den oerhörda obalans och det sneda maktförhållandet som råder på svensk arbetsmarknad?

Vårt svar på denna fråga är naturligtvis det omvända. Efter många stora angrepp från näringslivet och högern mot oss i fackföreningsrörelsen är det nu dags att vi får förstärkta rättigheter.

Vi borde tvärtom kräva så mycket mer – men idag nöjer vi oss med kollektivavtal och att strejkrätten lämnas orörd. Det är det minsta möjliga för att inte rubba balansen ännu mer åt arbetsgivarnas fördel.

  • Kim Söderström
    ordförande Byggnads GävleDala