I våras, efter den torraste vintern på länge, samlades 25 000 aktivister i lilla byn Sainte-Soline (350 invånare) i västra Frankrike för att protestera mot bygget av en damm.

3 000 beväpnade poliser och 10 helikoptrar kallades ut för att hindra aktivisterna från att nå dammbygget. Det ledde till våldsamheter, och slutade med flera allvarligt skadade personer och två uppeldade polisbilar. 

Frankrike är ett rikt jordbruksland, men har nu allvarliga problem med torka.

Dammen, en av 16 liknande planerade dammar i regionen, är tänkt att säkerställa vattenförsörjningen till att konstbevattna åkrar för att skördarna inte ska torka ut.

Allas vatten blir de rikas vatten

De som protesterar mot dammarna menar att det handlar om stöld av det vatten som tillhör alla. Dammarna kommer att fyllas med vatten som pumpats upp.

Det kommer att sänka grundvattennivån i regionen och göra den ännu torrare. Vanliga människor och små jordbruk som inte har råd med en egen damm kommer att bli utan vatten när deras brunnar sinar.

Detta är en bild av vår närmaste framtid. De förändringar av de globala vädersystemen som vi redan orsakat har förändrat nederbördsmönstren.

På ställen där det brukade regna har vi fått torka och på andra platser regnar det alldeles för mycket. Den förutsägbarhet som var själva grunden till vår civilisation vacklar och försvinner. 

FN har i över trettio år varnat för att detta skulle hända. Rapport efter rapport visar att de hade rätt; steg för steg förvärrar vi klimatkatastrofen. Vi har vetat precis vad vi måste göra för att undvika den, men har valt att skjuta upp, hoppas att någon annan ordnar saken, och klagat när ingen annan gör det.

Det visar på enorm kortsiktighet, girighet, och dumhet. 

Konflikt även i Sverige

Och nu, när katastrofen börjar drabba oss på allvar, visar vi våra allra sämsta egenskaper. Det är inte bara franska storbönder som lägger beslag på allt tillgängligt vatten på bekostnad av både befolkning och natur, även i södra Sverige har vi konflikter kring vattenbrist.

Ett annat exempel är södra Sverige, som vill ha mer el, men vill producera den i Norrland och struntar i att det förstör förutsättningarna för renskötsel.

Alla nationella exempel bleknar dock i jämförelse med den enorma orättvisan i att de som orsakat skadan nu också tagit kontrollen över framtiden, medan de som bidragit minst till katastrofen drabbas hårdast av konsekvenserna.

På COP28 deltog 2 500 lobbyister från fossilindustrin, en delegation större än de flesta länders. I Asien och norra Afrika dör människor av svält, och krig om de resurser som finns kvar dödar ännu fler.

Ö-nationer i Stilla Havet försvinner obönhörligt under havsytan.  

De rika räddar sig själva

Trenden är tydlig: De med makt och resurser ser till att de själva har det bra. Regionalt, nationellt, och globalt; de som har pengar att investera i klimatåtgärder prioriterar sig själva.

Avsaltning av havsvatten, vallar mot stormvågor, vattenstöld, växthusodling och så vidare – istället för att stoppa utsläppen.

Mantrat tycks vara ”Ingen annan kommer att satsa på att stoppa katastrofen, så vi lägger våra pengar på anpassning”. 

Så, istället för att ställa om använder de människor och länder som gjort sig rika på fossilkapitalismen nu sina pengar på att försöka skydda sig själva.

Det är kortsiktigt, eftersom även de kommer att bli utan vatten och mat förr eller senare.

Det är också dumt, eftersom den totala kostnaden för katastrofen kommer att bli många gånger högre än vad det skulle kostat att förebygga den.

Framför allt är det orättvist, eftersom de som är oskyldiga till eländet kommer att få betala mest. 

De rika måste använda sina resurser

Därför kräver vi Klimaträttvisa att de som inte orsakat katastrofen ska inte heller betala för den.

De människor, organisationer och länder som gjorde sig rika på att krascha de planetära systemen måste nu använda sina resurser på att återställa planeten.

Fossilindustrin måste kastas ut från internationella klimatbeslut. Och det måste ske NU!