Ingen kan ha undgått kampen om Miljöpartiets språkrörsposter.

Som kvinnligt språkrör sitter Märta Stenevi ohotad, även om hon på upploppet blivit utpekad som diktatorisk av interna motståndare.

Som manligt språkrör är läget mer öppet, men som valberedningen förslag får Daniel Helldén anses som favorit.

I förhandspratet har Märta Stenevi pekats ut som mer vänster och Helldén som mer höger.

Båda förnekar en sådan splittring.

Men visst stämmer den. Den är till och med väldigt uppenbar.

Språkrörsvalet är infekterat

Under tiden i Stockholmspolitiken var tongångarna hårda mellan Daniel Helldén och det vänstersamarbete som MP Stockholm lämnade 2018.

Efter valet 2018 blev Sverigedemokraterna nämligen vågmästare mellan alliansblocket i Stockholm och det rödgröna samarbete där Miljöpartiet tidigare hade ingått.

MP gick då över till alliansen och neutraliserade därmed både de rödgröna partierna och SD från allt inflytande.

De utslängda Socialdemokraterna och Vänstern ansåg därefter att Helldén tillsammans med Allianspartierna drev en tydlig högerpolitik.

Enligt Miljöpartiet prioriterade man klimat- och miljöfrågor.

Men går det att driva en verksam miljöpolitik och samtidigt strunta i fördelningspolitiken?

Nej, naturligtvis inte.

Och det är här som den egentliga schismen mellan Daniel Helldén och hans tidigare samarbetsblock fanns. Det är en infekterad fråga som finns kvar inför språkrörsvalet.

För vilken politik drev MP tillsammans med de gamla allianspartierna i Stockholms blågröna koalition?

En våg av utförsäljningar

Mandatperioden inleddes med att Miljöpartiet redan 2019, det första budgetåret med den blågröna alliansen, godkände en skattesänkning med 16 öre.

Skattesänkningen bekostades med nedskärningar som slog brett, bland annat fick Stockholms kultur spara gigantiska summor och den kommunala Kulturskolan fick skrota en stor del av sin teaterverksamhet i Stockholms förorter.

Miljöpartiet godkände också en ny våg av utförsäljningar av stadens hyreslägenheter. De ombildades till bostadsrätter på den privata bostadsmarknaden och riktade sig mot de ytterområdena som i framtiden pekats ut som attraktiva områden med blivande ”innerstadskänsla”.

Hyresgäster med arbetarlöner fick ge sig längre ut i förorterna för att hitta en lägenhet de hade råd med. De som övertog lägenheterna gjorde tvärtom en förmögenhet på att Miljöpartiet godkände att sälja ut skattebetalarnas bostäder till ett fåtal investerare.

Även bostadsbyggandet störtdök med nära 40 procent under de blågrönas tid vid makten jämfört med den rödgrönrosa koalitionens styre de fyra åren dessförinnan.

Redan det första året efter Miljöpartiets och den borgerliga alliansens maktövertagande sjönk markanvisningarna för nya lägenheter med nästan hälften.

Dessa förändringar påverkade naturligtvis miljöarbetet negativt.

Det är därför omöjligt att särskilja miljö- och klimatarbete och tro att fördelningsfrågor runt makt och tillgångar inte har någon påverkan.

Näringslivet klarar inte miljöpolitiken

För 16 år sedan år sedan intervjuade jag Michael Treschow, tidigare ordförande i Svenskt Näringsliv och styrelseordförande i både Electrolux och Ericsson.

Han var övertygad om att det privata näringslivet genom nya innovationer snart skulle få bukt med hotet mot klimatet – och på köpet göra företagen mer lönsamma.

Det var, som vi har sett, helt fel.

Professor John Hasslers nya klimatrapport till regeringen pekar på problemet med nödvändiga investeringar som ger ekonomisk vinst först om 20 – 50 år.

Det är den brutala verkligheten.

Det går inte att driva klimatpolitik i en bubbla och strunta i fördelning och makt.

Satsningarna i Norrland på grönt stål och klimatanpassad produktion är inte möjliga utan mycket stora satsningar på vård, skola, omsorg i norr.

Just det som den nuvarande regeringen monterar ned.

MP måste förstå maktfrågor

Detta inser naturligtvis också många inom Miljöpartiet, till exempel partiets kvinnliga språkrör Märta Stenevi som i en DN-intervju i måndags sa:

– Vi har en regering som genomför dramatiska försämringar av vårt land, av våra förutsättningar att driva en hållbar framtid.

Men kommer partiets eventuellt blivande manliga språkrör att driva detta? Eller bara se på?

Vill Miljöpartiet framstå som drivande i klimatpolitiken måste partiet närstudera makt-, klass- och fördelningsfrågor.

Besluten att sänka bostadsbyggandet, avveckla den kommunala kulturen i förorterna och sälja ut den kommunala tillgången på hyreslägenheter är samtliga beslut där maktperspektivet endast pekade i en riktning.

Och det var inte till klimatets fördel.