Techbranschen kryllar av risktagare. Med en idé, mod och, i ett och annat fall, ett uns av storhetsvansinne har de lyckats etablera en stor och tongivandenäringsgren.

Företag som erbjuder en mer eller mindre efterfrågad produkt, skapar arbetstillfällen och sätter Sverige på kartan internationellt. 

Två av dessa, Klarnas Sebastian Siemiatkowski och Teslas Elon Musk, har stött på patrull. Deras försök att runda den svenska modellen har synats av både anställda och fackförbund vilket resulterat i konfliktåtgärder. 

Aversion mot ordning och reda på arbetsmarknaden

Bilden delas och späs på av liberala tyckare. Ellen Gustafsson på Dagens Industri ger techjättarna rätt i sin aversion mot arbetsrätt och regleringar.

Genom formuleringar som “den moderna ekonomins basindustri” avslöjar Gustafsson sin förkärlek till tech bros. Samtidigt kan man ana en reinfeldtsk syn på den faktiska basindustrin. Den som påstods vara “basically gone”, ni vet.  

Men techbranschen är unik, speciell och bör behandlas därefter, menar Ellen Gustafsson. Och Svenskt Näringsliv misslyckas, enligt henne, med att erbjuda den totala anarki hon och Elon Musk efterfrågar på svensk arbetsmarknad. 

Nu blev det till slut ett avtal på Klarna. Trots vd Sebastian Siemiatkowskis försök att motivera sin särart och särskilda behov räckte inte hela vägen.

Han är unik – precis som alla andra företagsledare – och fick således snällt sälla sig till de runt 90 procent av svenska arbetsgivare som erbjuder kollektivavtal. 

Klarna krishanterar

Som ett sista litet tjuvnyp valde Klarnas ledning att teckna kollektivavtal med Akavia och inte Unionen och Sveriges ingenjörer som varslat strejk eller med DIK, Akademikerförbundet SSR och Naturvetarna som meddelat sympatiåtgärder. Gott så. 

Sebastian Siemiatkowskis klarnauter (som hans anställda kallas i ett försök att skapa gemenskap) får nu rätt till avtalsförsäkringar, pensionsavsättningar, årliga löneförhöjningar och andra för finansbranschen relevanta förmåner.

I gengäld får Klarna backning av näringslivsmaskineriet som utgörs av Svenskt Näringsliv. 

Men för näringslivets ideologiska hjärntrust, i partier, på tankesmedjor och ledarsidor gnälls det. Dagens Industri säger det rakt ut: Klarna kammade noll.

Kvar finns alltså bara en yta att putsa. Och som det putsas. I Studio Ett fick Klarnas vd en dryg kvarts inslag där han oemotsagt fick ge sin version av förhandlingsprocessen, trots att facken har gett en helt annan.  

När avtalet nu är klart sägs det inte längre vara en ”specialare” som Klarna efterfrågade. Siemiatkowski kan nu skamlöst påstå att kunskapsluckor låg bakom tidigare konflikt. ”

Klarna är bättre med kollektivavtal” säger han stolt. Att enbart lyssna på en krishanterande vd ger givetvis inte hela bilden. 

Tacka facken

Fackförbunden inom TCO och Saco ska ha tack för att de, genom idoga försök att komma överens genom förhandlingar och konfliktvarsel lyckats tämja den rosa betaljätten.

Men bilden blir, som så ofta förr, en orättvis stämpel av att vara stelbenta bakåtsträvare eller omöjliga att resonera med. 

Partsmodellen bygger på ansvarstagande parter som ser vinningen med ordningen överenskommelser och avtal innebär för svensk arbetsmarknad.

När Klarna nu tecknar kollektivavtal är det därför häpnadsväckande att se hur en högerdebattör klagar på Svenskt Näringsliv för att de står upp för den modell som får svensk arbetsmarknad att funka. 

Givetvis är det rimligt att inte löntagarnas intressen är högsta prio för näringslivet men att argumentera emot kollektivavtal är att argumentera emot hela partsmodellen.

Tecknas inte avtal klappar allt samman. Okej att inte Elon Musk fattar det men har högern på riktigt inte fattat det? 

Det verkar inte bättre. Så fackens tid är nu vilket Sebastian Siemiatkowskis Klarna blivit varse om.

Det riktiga hotet mot den svenska modellens legitimitet är att högern försvarar arbetsgivare som försöker fuska sig förbi den. Nu står Tesla på tur. One down, one to go.