Miljöpartiets valberedning har presenterat Daniel Helldén som förslag till att ta över posten som manligt språkrör.

Att en toppstrid i Miljöpartiet skulle dra ”positiv uppmärksamhet till partiet”, som värmländska miljöpartisten Torbjörn Nilsson hoppats på, blev inte fallet. 

Tvärtom har fokus hamnat på de interna meningsskiljaktigheterna. Och Märta Stenevi, som föreslås fortsätta som kvinnligt språkrör, verkade inte alltför pepp av presskonferensen att döma. 

Att vara bäst av de tolv sugna killarna som ville bli språkrör är dock ingen direkt bragd, vilket både Lorentz Tovatt och Aida Badeli konstaterat utan snarare ett bevis på hur dåligt Miljöpartiet mår. 

Men processen att vaska fram ett manligt språkrör klargjorde i alla fall några viktiga saker.  

Givetvis är det så att det faller på sin orimlighet att sitta i Belgien och försöka styreanär det inrikespolitiska läget för MP är katastrof. Och lite mer erfarenhet än att vara polis och ha suttit i nämnd i Solna krävs. 

Svikit Stockholmarna

Men med Helldén får MP inte bara en ledare med erfarenhet och riksdagsplats. För de flesta symboliserar han något annat.

2018 chockade han Stockholmsborna med en allians högerut och slog i samma veva sönder drömmen om ett progressivt styre. Fullt fokus på klimatet, sas det – på bekostnad av välfärden. 

Ilskan spred sig utanför progressiva väljarkretsar. Efter Helldén behöver inte åka långt ut från våra större städer för att hitta MP-kritiska röster.

Det har blivit betydligt svårare för bland andra yrkeschaufförer att göra sitt jobb efter Helldéns plakatpolitiska vinster. 

Upphandlingen av hyrcykelsystemet blev ett fiasko och klimatzonerna fick yrkeschaufförer att se rött. Att välbärgade och näringsliv fick fortsätta som alltid men tvinga taxichaufförer och turistbussar att ta ansvar föll inte särskilt väl ut. 

Voi framför Fridays for Future

Daniel Helldén ser sig själv som klimatrörelsens messias, på något annat sätt går inte att tolka att det finns en bronsstaty på honom på en elsparkcykel. När den auktionerades ut i fjol var det inte Fridays for Future som startade crowdfunding för att lägga vantarna på den.

Nej, den haffade elsparkcykeljätten Voi. Om inte det är ett orosmoln så säg. 

För detta har Miljöpartiet betalat dyrt och de har tappat både stöd i huvudstaden, som är deras starkaste fäste och trovärdighet bland sina väljare i övriga landet.

Addera sedan irritationen på lands- och glesbygd, där Miljöpartiet blivit en synonym till världsfrånvänd bilhatare så har du en loser-cocktail som heter duga. 

Helldén själv säger sig vilja ha fokus på klimatet – och det är väl bra. Denna bakvända befordring in i rikspolitiken kanske kan rädda delar av Miljöpartiets anseende i Stockholm. 

I Stockholm stad kostade Helldéns övertro till den egna förmågan stockholmarna fyra år av borgerlighet. Det har varken folk eller klimatet råd med. För oss som förstått att regleringar krävs för att komma någon vart blir ovissheten med Helldén ett problem.

Och om det här klimatrörelsens politiska grens starkaste man så är känslan snarare att vi är rätt illa ute.