Kurder blir rättslösa i det svenska Nato-fjäskandet för Erdogan

RECENSION. Att skjuta det som är obehagligt och lite pinsamt ifrån sig är ett mänskligt drag. Vem vill höra obekväma sanningar som innebär att man måste ompröva egna käpphästar och övertygelser? 

Men det kan vara klokt att ändå ta in och försöka förstå obehagliga händelser, inte minst när det handlar om politik och mänskliga rättigheter.

Få svenskar är nog stolta över såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringars krypande inför det auktoritära Turkiet och dess despot, president Erdoğan.

Det svenska fjäskandet inför en regim som stryper fria medier, förtrycker minoriteter, fängslar politiska kritiker i tusental och invaderar grannländer är sannerligen inget att yvas övar. 

Den politiska omorientering som svassandet för Turkiet innebär är en grundläggande omorientering av svensk utrikespolitik och en direkt effekt av anpassningen till Nato.

Även om en del Natoanhängare verkar tycka att det helt enkelt är värt det så är det alltmer uppenbart att den svenska undergivna strategin gentemot Turkiet bygger på grava politiska missbedömningar, och att den hittills saknar framgång. 

Medin tittar närmare på drabbade kurder

I boken Kurdspåret gräver journalisten Joakim Medin i just detta. Han gör det genom att vända sig till och tala med de som har drabbats allra hårdast av den nya svenska linjen.

Alltså kurder och andra oppositionella från Turkiet som har flytt till Sverige. 

Det är en gedigen reportagebok, sannolikt hade få andra författare kunnat skriva den. Medin har goda kontakter i den kurdiska miljön, han har rest upprepade gånger i Kurdistans olika delar och har nödvändiga historiska bakgrundskunskaper. 

Hans bok blir en resa där de som annars inte har en röst i den politiska debatten får tala. Författaren tar oss med till pizzerior på små orter i Sverige för att möta oroliga pizzabagare som riskerar utvisning, till turkiska fängelser och till staden Kobane där kurdiska motståndskämpar slog tillbaka den Islamska staten.

Medin beskriver hur rättssäkerheten satts ur spel. Turkiet är ingen rättsstat med oberoende domstolar. Dit har Sverige har utvisat kurder, personer som sedan fängslats och misshandlats. 

Men inte heller i Sverige kan de som anklagas för samröre med PKK försvara sig – Säpos bevisning är inte offentlig och Migrationsverket följer rutinmässigt Säpos rekommendationer. 

Ej misstänkta personer utvisas

Personer som inte är misstänkta för någonting utvisas eftersom deras make eller maka som är svensk medborgare har varit aktiv i den kurdiska rörelsen. Så splittrar Sverige familjer. 

Säpo verkar inte prioritera att bekämpa Turkiets flyktingspionage i vårt land, trots att flyktingar hotas och angrips. För den som vill tro på den svenska rättsstaten är det en dyster läsning.

Terrorstämpeln på den kurdiska rörelsen PKK är ett av den turkiska regimens viktigaste verktyg för att bekämpa politisk opposition.

Med den som grund fylls de turkiska fängelserna med fångar – ofta personer som inte alls är med i PKK och som har ägnat sig åt helt normal fredlig politisk aktivitet. 

Turkiet begär i praktiken att vi ska agera på liknande vis i Sverige och det sorgliga är att Säpo verkar göra just det. 

De förhör flyktingar om de är aktiva i kulturföreningar eller engagerade i det helt legala och fredliga prokurdiska vänsterpartiet HDP i Turkiet. 

Säpo tar över Turkiets syn på terrorism

Säpo tycks ha tagit över Turkiets mycket vida syn på vad som är terrorism. 

Frågan är hur nära kontakterna är mellan den turkiska säkerhetstjänsten MIT och svenska Säpo? Sannolikt är de mycket nära. 

Men MIT är ingen normal säkerhetspolis. Organisationens primära uppgift är att bekämpa Erdoğans politiska motståndare. Kidnappningar, lögner och mord ingår bland deras arbetsmetoder. 

Joakim Medin pekar på det glapp som har funnits i den svenska politiken. För Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har HDP varit ett systerparti som man samarbetat med – åtminstone gjorde socialdemokraterna det fram till Natoansökan. 

Men Säpo verkar, liksom Erdoğan, vilja koppla samman HDP med PKK. Även fredlig demokratisk opposition mot presidenten ska kriminaliseras. 

Svenska politiker över hela den politiska skalan har hyllat kurderna i norra Syrien som var så viktiga för att besegra IS, de har tagits emot av ministrar och partiledare. 

Nu vänds de ryggen och pekas ut som suspekta av Sveriges regering, något inga andra västländer gör. Svensk militär i norra Irak arbetade i praktiken sida vid sida med PKK i kampen mot IS, nu verkar man helst vilja glömma det. 

Önskat mer utförlig analys av PKK

På ett område hade jag önskat att Medin hade varit mer utförlig, det gäller analysen av PKK. Det är uppenbart att han har omfattande kunskaper om ämnet. 

PKK kan med rätta kritiseras för saker de gjort i sin historia. Många känner sig främmande för personkulten runt rörelsens ledare Öcalan. Men det är också uppenbart att rörelsen har förändrats och att den inte utgör något terrorhot i Sverige. 

Under lång tid har rörelsen aktivt försökt bestrida och bli av med terrorstämpeln. Det mesta tyder på att de idag helst skulle vilja se förhandlingar med den turkiska staten, vapenvila och en politisk process för att ge kurderna de rättigheter som de så länge har saknat. 

En sådan fredsprocess pågick för omkring 10 år sedan. 

Men Turkiet vill inte se någon ny fredsprocess, konflikten stärker Erdoğans makt och retorik. 

Möjligen såg vi en återgång till en mer militant linje även från PKK:s sida med sprängdådet i Ankara 1 oktober. Det är i så fall dåliga nyheter för alla som vi se samtal och en politisk lösning på den kurdiska fråga i Turkiet och sannolikt dåliga nyheter även för kurder i Sverige.

Det kurdiska motståndet har fötts ur årtionden av förtryck och våld mot kurderna. Deras själva existens har förnekats. 

Det är konfliktens kärnproblem som måste åtgärdas. 

Varför har få andra journalister gjort som Medin?

Varför är det så få svenska journalister som har gjort det grundliga journalistiska arbete som Joakim Medin har utfört?

Varför är det vänstertidningen ETC, där Medin skriver, som gång på gång gör avslöjandena om rättslösheten för kurder i Sverige, inte SVT eller SvD? 

Det handlar ändå om brister i den svenska rättsstaten, förtroendet för Säpo och en stor omläggning av svensk utrikespolitik, vår syn på vapenexport, ny terrorlagstiftning och i förlängningen kanske också påverkan på yttrandefrihet och asylpolitik. 

En förklaring är att man inte vill befatta sig med PKK, en organisation som terrorstämplats, en annan är det starka konsensus som finns i samhällsdebatten om att Natomedlemskapet är ett överordnat mål. 

Just därför fyller Joakim Medins bok en viktig lucka i samhällsdebatten.

Intressant att se hur boken tas emot

Det ska bli intressant att se hur Kurdspåret tas emot.

I ett rimligare samhällsklimat hade boken skapat en omfattande debatt om rättslösheten för kurder i Sverige, misslyckad anpassningspolitik gentemot Turkiet och om hur trovärdigheten i svensk utrikespolitik snabbt urholkas. 

Men min gissning är att debatten kommer att bli begränsad och en smula besvärad.

Det är allt för enkelt att skjuta det pinsamma och obehagliga åt sidan när det kolliderar med ens egna åsikter och mål.