– Jag bor ju här i Västerbotten. Jag har sett plockarna komma körande jättetidigt och möter dem på väg tillbaka jättesent, säger Eva Norlin. 

Sedan 2016 är hon koordinator mot människohandel i region Nord. Hon beskriver den utsatthet hon såg i fjol som extrem, med utmattade bärplockare och farlig arbetsmiljö. 

– Men frågan är om det var extra illa eller om vi bara har blivit mer medvetna om vad exploatering är och innebär. 

Man lägger ansvaret på den enskilda plockaren utan att problematisera varför.

Eva Norlin

Usla villkor avfärdas

Exploateringen tar sig flera uttryck. Ett är arbetstiderna.

– Företagen säger att de inte kan sätta GPS på plockarna, att de vill jobba så här mycket. Samma sak när de sover i skogen, de vill det. Man lägger ansvaret på den enskilda plockaren utan att problematisera varför, säger Eva Norlin. 

Enligt svensk lag, som även omfattar säsongsarbetare, ligger dock ansvaret på arbetsgivaren.  

– Det borde vara hypotetiskt möjligt att reglera arbetstiden. Vi skulle aldrig acceptera att en person på en byggarbetsplats jobbade 20 timmar i sträck för vi vet att det är farligt. Men lagarna har aldrig i praktiken omfattat den här målgruppen, säger Eva Norlin. 

Att lägga ansvaret på den enskilde är tacksamt. I stället för att tillhandahålla fordon med tillräckligt lastutrymme kan företagen hävda att bärplockarna väljer att fälla ned sätena – för att få plats med bären – och sitta obältade.  

På så vis avfärdas usla villkor och utsatthet som en fråga om egna val.

– Bärplockare har varit och hämtat slaktrester från jakten när det är älgsäsong. Man kanske tänker att de gillar inälvsmat. Så kan det vara, men det kan också vara så att de är hungriga. Vi omtolkar det vi ser till att bli mindre problematiskt, säger Eva Norlin. 

För bärplockarna är det här ett lotteri. De kan ha tur att komma till någon som försöker vara seriös, men de kan också dra en riktig nitlott.

Eva Norlin

Skuldsatt sig

Visserligen stämmer det att gästarbetarna jobbar så mycket de bara kan. Men det hänger samman med att de skuldsatt sig för att resa till Sverige. 

Bärplockarna rekryteras av thailändska bemanningsföretag. För att arbetstillstånd ska beviljas måste dessa förbinda sig att betala den garantilön som finns i Kommunals bemanningsavtal. Men efter bemanningsföretagens avdrag för flygbiljetter, mat och boende återstår bara smulor. 

– Många tror att man kommit till rätta med situationen i och med kollektivavtalen. Och hade bärplockarna åkt hem med 23 000 kronor i månaden hade de varit väldigt nöjda. Men som det ser ut nu kan de bara göra någon rimlig form av vinst om de jobbar för ackordslön i väldigt många timmar, säger Eva Norlin. 

Reser hem tomhänta

Alla thailändska bärplockare jobbar på ackord. I teorin ger det möjlighet att tjäna mer än garantilönen, men få kommer upp i sådana volymer. Och även den som lyckas plocka fyra-fem ton, som sover i skogen och jobbar dygnets alla vakna timmar, riskerar att resa hem tomhänt.  

– Lönerna kanske inte alls betalas ut. Att svenska bolag betalar till bemanningsföretagen betyder inte att plockarna får sina pengar, säger Eva Norlin.

– För bärplockarna är det här ett lotteri. De kan ha tur att komma till någon som försöker vara seriös, men de kan också dra en riktig nitlott.   

Så lite tjänar en bärplockare

Via avtal får bärplockare en garantilön som säsongen 2023 uppgår till runt 24 000 kronor i månaden. 

Men mycket av garantilönen äts upp av kringkostnader. För flygbiljetter, tillstånd samt två månaders mat och boende i Sverige betalade bärplockare i fjol mellan 33 000 och 38 000 kronor. Det gör att garantilönen ger ett överskott på 13 400–8 566 kronor, för två månaders jobb utan lediga dagar. 

Samtliga bärplockare arbetar på ackord. Om de plockar mer till ett värde som överstiger garantilönen ska de få mellanskillnaden. Men att plocka så mycket kräver en massiv arbetsinsats som få når upp till. 

De thailändska bärplockarna har konkurrerat ut extraknäckande svenska plockare och, i hög utsträckning, så kallade friplockare från Östeuropa som reser till Sverige visumfritt. Parallellt med, och delvis som ett resultat av den utvecklingen, har priset på blåbär sjunkit. Under 1980-talet fick plockare runt 60 kronor i dagens penningvärde för ett kilo. I dag ligger priset runt 15 kronor kilot. 

Även om det svenska bärföretaget sköter sig kan de thailändska plockarna bli blåsta på lönen. Svenska företag betalar ersättning till de thailändska bemanningsbolag som är plockarnas arbetsgivare. Det finns många vittnesmål om att dessa bemanningsbolag betalat ut felaktiga löner – eller inga löner alls. 

Källor: ETI Sverige, Dagens Arena   

Otaliga larmrapporter

Oredan i bärskogen är inte ny. I slutet på 00-talet konkurrerade thailändska gästarbetarna ut så kallade friplockare från Östeuropa. Sedan dess är larmrapporterna om exploatering ett årligen återkommande fenomen.

Ansvaret för att reglerna följs är fördelat på flera olika instanser, men tillsynen är en utmaning. 

Om bärföretagen inte anmäler verksamhet vet kommunerna sällan ens var plockarna befinner sig. Arbetsmiljöverket har ingen särskild insats för bärbranschen. Och fackförbundet Kommunal har svårt att företräda personer som bara vistas i Sverige kort tid – och inte är medlemmar.   

Ändå finns det saker som skulle kunna göras, säger Eva Norlin. 

– Tänk om man inför en ansökan om arbetstillstånd var tvungen att skicka in godkända protokoll på vilka boenden och besiktigade bilar man avser att använda samt en beskrivning av hur man avser att förlägga arbetstiden.

Ansvar hos myndigheter

När oseriösa aktörer dumpar villkoren pressas dessutom de företag som faktiskt försöker göra rätt för sig.  

– Positivt är att en del bärföretag verkar vilja arbeta för långsiktiga bättre villkor, säger Eva Norlin. 

– Men där har även myndigheterna ett stort ansvar att framöver utöva mer kontroll och tillsyn av de som inte sköter sig, så de företagen som vill och försöker göra rätt får möjlighet till det och konkurrera på lika villkor.

Nu är det torka så plockarna kommer att komma senare i år. Det innebär kortare tid för dem att tjäna pengar.

Eva Norlin

Hundratals polisanmälningar

Bärplockarna står för ungefär en tredjedel av alla arbetstillstånd som Sverige årligen beviljar. Men systemet är enligt Eva Norlin inte utformat för att skydda gruppens intressen. 

– De vill givetvis tjäna pengar. Men det är vi i Sverige som vill att de ska komma hit, det är grunden. Då har vi ett ansvar att se till att det ska vara tryggt och förutsägbart, säger hon. 

– Men det finns inget stort intresse för att hitta ett annat system som inte bygger på att fattiga risbönder ska skuldsätta sig för att komma hit. Varför det politiska engagemanget varit så lågt är svårt att förstå. 

Fjolårets säsong fick ett kaotiskt slut. Hundratals thailändska medborgare har polisanmält att de utnyttjats i svenska bärskogar. Den pågående brottsutredningen är Sveriges största om människohandel någonsin. 

Snart anländer omkring nya 6 000 bärplockare. Risken finns att 2023 blir ännu värre.     

– Nu är det torka så plockarna kommer att komma senare i år. Det innebär kortare tid för dem att tjäna pengar, säger Eva Norlin. 

– Det kommer som det ser ut nästan lika många som i fjol. Då hade vi ett jättebra bärår och ändå stora problem. Tänk om vi får ett katastrofalt bärår i år.