Det är inte ofta en vänsterledare lägger stora delar av sitt almedalstal på att hylla näringslivet, men under fredagen tog Nooshi Dadgostar i från tårna. 

Är det helvetet som frusit över? 

Nej, enligt Dadgostar är det de nyliberala marknadsexperimenten som nått vägs ände så till den milda grad att till och med Wallenbergs börjar låta som vänsterpartister.

Industrin efterlyser mer statlig kontroll, och Vänsterpartiet vill ge svar. 

Vänsterpartiets stora nyhet var därför ett återförstatligande av de svenska järnvägarna. De vill samla allt ägande och underhåll av växlar, räls, stationer och allt som hör till i en enda organisation och kalla den Järnväg Sverige. 

På så sätt ska staten åter kunna garantera att tågen går i tid och nödvändiga investeringar faktiskt görs i landets mest grundläggande infrastruktur. 

Det är inte ett dåligt förslag. 

Privatisering av järnväg en katastrof

Det stämmer att privatiseringen av järnvägen blev en katastrof för samhället, från arbetspendlare till industrierna som måste vara säkra på att varutransporter fungerar. 

I höstas beslutade regeringen att skära ned på järnvägsunderhållet med 750 miljoner kronor.

Trafikverket mäktar inte med att använda upp pengarna, hur eftersatt underhållet än är. 

Frågan är dock i vilken utsträckning Dadgostar i slutändan får med sig näringslivet på planerna. 

Svenskt Näringsliv har andra intressen

Svenskt Näringsliv vill inte alls se ett förstatligande av järnvägsunderhållet.

De har medlemmar med helt andra intressen, det vill säga aktörerna som tjänat storkovan på rådande system. 

De drömmer i stället om en stärkt marknad för järnvägsunderhåll. Det vill säga fler entreprenörer på spåren.

Det kan dock bara leda till en dystrare framtid för samhället som helhet.

Snart är det bara de som tjänar pengar på att laga spåren som kommer komma fram i tid, på samma sätt som att det snart bara är bolagsägarna som får ut något av svensk skola. 

Elever, resenärer och godstrafik får söka sig någon annanstans.