Under lördagen avlossades 21 skott bland människor i Farsta i Stockholm. En 15-årig pojke dog. Tre andra vårdas på sjukhus.

Pojken som dog hette Elias och skulle just gå ut nian. Han drömde om skolbaler och sommarlov. Nu finns han inte mer.

Händelsen blev kulmen av ett grymt dygn av vapenvåld. Hela sju personer blev skjutna under 24 timmar i olika uppgörelser i huvudstaden.

Det räcker nu.

Tre ord som skrivits många gånger de senaste åren, men nu måste politikerna komma samman.

Åter pajkastning

De senaste skjutningarna har följts av samma idiotiska ordväxling mellan politiker och deras tjänstemän som dem vi brukar se.

PM Nilsson, själv känd för att ha ljugit för polisen om sitt ålfiske, menade på Twitter att den förra regeringen genom januariavtalet inte behandlade gängkriminaliteten med ett ord.

Det är naturligtvis inte sant, men är samtliga moderaters talepunkter idag: allt är den tidigare regeringens fel.

Samtidigt ser socialdemokrater och övrig opposition en chans att nu trycka till Kristerssons regering.

”Det var visst inte så lätt, eller hur?” är andemeningen.

Det är möjligen en begriplig reflex efter smutsiga politiska strider om gängkriminaliteten, men särskilt snyggt är det inte heller.

Det räcker nu.

En pandemihantering

Den eskalerande kriminaliteten och skjutningarna måste avpolitiseras i Sverige. Det måste bli slut på pajkastningen och alla kloka huvuden måste nu slås ihop för att hitta en lösning.

Regeringen och oppositionen borde inspireras av pandemihanteringen.

Den var förvisso inte perfekt – Sverige saknade beredskap, lager, lagar och den redan eftersatta vården och omsorgen blev en katastrof för både äldre och personal bland annat – men alternativet politisk positionering, spel och konflikt är värre.

En ordning där regeringen föreslagit för experterna på Folkhälsomyndigheten vad Sverige borde göra för att möta ett virus är otänkbar. Än värre att föreställa sig att oppositionen då skulle tagit fram egna skuggförslag.

Fler människor hade dött av att följa olika riktlinjer och rekommendationer, beroende på vilket politiskt parti man röstat på. Det hade varit en katastrof.

Kunskapen och den beprövade erfarenheten måste komma i främsta rummet. Det gällde då och det måste gälla nu, inför skjutningarna.

Inrätta krisorganisation

Andersson och Kristersson med stödpartier borde nu sätta sig ned och tillsammans komma överens om en krisorganisation och en krisordning.

I den borde ett stort och tydligt mandat ges till en samlad kår av polis, kriminologer, socialarbetare, civilsamhälle, Skolverket och andra myndigheter och aktörer som är relevanta för både det preventiva arbetet och det akuta.

När dessa föreslår åtgärder för regeringen ska det ske öppet och transparent.

Väljarna behöver se vilka sakliga åtgärder som är möjliga. Vi måste också få se hur vår regering och opposition tar ställning till dem.

Söker och accepterar de lösningar, eller blir de kvar i sina egna skyttegravskrig?

Om det sista borde de bytas ut, allihop.

För det räcker nu.