Hur mycket högerdebattörer än brukar hävda motsatsen så har Sverige faktiskt aldrig varit i närheten av något som liknar DDR eller Sovjetryssland. 

I nästan hundra år valde Sverige demokratin under socialdemokratisk flagg och dåtidens kommunismvurmare sprängdes ömsesidigt ut ur Socialdemokraterna 1917. 

För jämlikheten och välfärdsbygget valde Sverige en annan väg. Tage Erlander ska faktiskt ha kallat det för en sorts socialism fast bakvägen. Staten behöver inte äga allt eftersom omfördelningen arbetarrörelsen är ute efter kan ske via skattsedeln. 

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov och allt det där. Med skatt blir resurserna gemensamma, välfärden är ett sätt att fördela rikedomarna. Skolor, sjukvård, omsorg, sociala skyddsnät. 

Här verkar företagsintressena ha inspirerats av Erlander. Det vi ser i Sverige i dag borde kunna kallas en bakvägens kapitalism. 

Handelshögskolans larm

I årtionden har politiker samverkat med näringslivsintressen för att öppna vinstmaximerande dörrar in till välfärden. Skolorna, sjukvården och omsorgen har marknadiserats. I välfärdens kärna står aktiebolag och driver ut våra gemensamma resurser. 

Under våren har konsekvenserna blivit smärtsamt tydliga, inte minst på skolans område. Här om månaden gick till och med Handelshögskolans rektor ut och larmade om hur fuskbetygen utarmar svensk utbildning. 

Sveriges mest statustunga högskola kan inte lita på att eleverna med toppbetyg faktiskt kan prestera därefter längre. 

Vad som är värre än Handelshögskolans väl och ve är dock vad systemet gör med eleverna. 

De verkliga kunskaperna sjunker, och liksom marknadsskolan lurar politikerna med fejkade resultat luras också eleverna själva. 

Om de nu får undervisning värd namnet över huvud taget.

Brister på 23 skolor

När SVT i maj gick igenom alla ärenden Skolinspektionen har på Sveriges näst största skolbolag Thoréngruppen avslöjades brist efter brist på hela 23 gymnasieskolor.

Elever får inte undervisningen de har rätt till, lokaler saknas, praktikplatser håller usel kvalitet. 

I den nyligen släppta boken De Gränslösa av Åsa Plesner och Marcus Larsson på tankesmedjan Balans tecknas skarpa linjer mellan skolbolagen, lobbyisterna och politikerna som tjänat pengar på utvecklingen. Korruptionen, om vi ska kalla en spade för spade, är faktiskt flagrant.

Kändast på alla dessa dubbla stolar är just nu skolministern själv. 

Lotta Edholm (L) klev in på Utbildningsdepartementet direkt från styrelsen i skolföretaget Tellusgruppen.

Sedan Edholm utnämndes till minister fram till januari 2023 gick Tellusgruppens aktiekurs upp med 20 procent kan man läsa i De gränslösa. Edholm har sålt sina egna aktier, men det tycks ha blivit ett tydligt klirr i kassan för hennes vänner, bekanta och gamla styrelsekollegor. 

Kan inte göras om

Kan man då inte bara stänga alla dåliga skolor? Så var systemet tänkt att fungera, men verkligheten är soklart sämre än ritningen. 

Det krävs mycket för att staten ska ha rätt att dra in skolors tillstånd.

Årtionden av nior och studenter har redan fått sina betyg. Thoréngruppens elever får inte igen sin undervisning. De enskilda eleverna drar det kortaste strået, vare sig de dåliga skolorna fortsätter att verka eller om de stängs mitt i läsåren. 

I en intervju i DN från i maj förklarar Lotta Edholm att hon vill att det ska bli lättare att stänga de fuskbetygsättande skolorna.

På tiden, kan man tycka, men att byta skola under gymnasie- eller högstadiegången är en stor omställning för en tonåring. 

För elever som redan har det tufft med skolan kan en sådan förändring bli de sista spikarna i utbildningskistan.

Skandalen är ett faktum, och om dagens elever om 20 år kräver skadestånd för missade livschanser och förslösad utbildning under sina mest formativa år borde ingen bli förvånad. Att betala dem vore inte mer än rätt.

Det är dags att bygga något nytt från grunden och mura igen alla dörrar till aktiebolagen.