Philadelphiadeklarationen heter den första av FN:s arbetslivsdeklarationer. Den antogs som namnet indikerar i Philadelphia år 1944 och hade ett mycket bestämt syfte.

Krigsslutet anades och demokratiska stater skulle nu hjälpas åt att skapa ett samhälle där det fasansfulla aldrig mer skulle kunna finna fäste.

FN tog fasta på det mest grundläggande i människans liv om hur vi ska bete oss mot varandra – vanligt hyfs och respekt kan man säga – och överförde det till arbetslivet.

Den första meningen, som fortfarande gäller i de deklarationer som styr FN:s arbetslivsorganisation ILO, blev därmed denna:

Arbetskraft är inte en vara

Arbetare är människor

En anställd är inte en bit trä, eller järn, eller en kartong halvledare för att ta ett modernare exempel, som används till den vara eller tjänst som företagsägarna gör sina förmögenheter på.

En arbetare är en människa och ska behandlas som en människa.

Det vi nu ser hos arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv är att det, efter decennier av respekt för arbetare och löntagarorganisationer, nu förs ett regelrätt krig mot de anställda där de allra lägst avlönade är främsta måltavla.

Med tydlig inspiration från Trumps kulturkrigsdebatt ska lågavlönade nu stämplas som vänsteroduglingar.

Timbro lajvar matbud

Ett tydligt exempel är att Fredrik Kopsch, chefekonom på Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro under några dagar leker Foodorabud under två timmar per dag och garanterar att det inte alls är så farligt – trots snödrev.

Undermeningen är att detta är ett enkelt jobb, ett skitjobb, som vem som helst kan ta och därför behöver inte lönen vara så hög.

Borta finns den andemening som finns i ILO:s deklaration, den som antogs som grund för att skapa en stabil demokratisk värld, att en arbetare inte får ses som en vara.

Timbros föraktfulla cykelturer struntar medvetet i den andra sidan av en anställning, att ha en lön som man kan leva på.

Ser anställda som varor

Timbro och Svenskt Näringsliv struntar också i den traditionella uppdelningen på arbetsmarknaden, den mellan fack och arbetsgivarorganisationer, och de ord som står lite längre ned i Philadelphiadeklarationen, nämligen att världens nationer ska främja…

…ett effektivt erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar.

På sin cykel med matlåda vill Timbros chefekonom styra sin tvåhjuling bort från de kollektiva förhandlingarna och i stället individualisera debatten och så långt som möjligt nedvärdera den enskilde anställdes prestation och säga ”det här var väl ingenting”.

Varje enskild anställd kan då ses som ett misslyckat inköp, som en oduglig vara, som halvt defekt gods som måste kunna köpas billigare än i dag.

Och Philadelphiadeklaration kan därmed skrotas. Anställda är inga människor. Anställda är varor.

Arbetarförakt

Det här följer en alltmer aggressiv linje från Svenskt Näringsliv som vi sett accelerera under senare år med en formidabel följetong av krögare som alla intygar hur meningslösa deras anställdas jobb är.

De menar att ungdomar är bortskämda om de begär rimliga löner för dessa simpla jobb.

Att flera krögare självmant vill dra sin egen bransch genom en god portion arbetarförakt är obegripligt, men framför allt är den anställdes syn på lönen helt frånvarande, nämligen att varje anställd naturligtvis behöver en lön som det går att leva på.

En arbetare är ju en människa, en arbetare är ingen vara.

Tillbaka till 1800-talet

Dagens arbetsgivarpropaganda påminner om arbetslivet för dryga hundra år sedan, när daglönarna fick slåss om påhugg varje morgon.

Innan kollektivavtal blev standard.

Och visst är det den gamla goda tiden med billiga daglönare som Svenskt Näringslivs propaganda försöker styra mot.

Att de främst angriper LO-anslutna med de allra lägsta lönerna är ingen tillfällighet.

Både arbetsgivare och arbetstagare vet att om de lägsta lönerna pressas ned så blir det svårare för övriga LO-grupper att hålla uppe sina löner.

Men här finns också en uppenbar längtan tillbaka till klassamhället. Där tjänare ska vara billiga och snabbt kunna kasseras och bytas ut.

Innan FN kom med sitt tjafs om att arbetare är människor.