Paulina Brandberg: Tuffare rättspolitik behövs för att stoppa hot och våld i arbetslivet
En tuffare rättspolitik är nödvändig för att komma åt hot och våld i arbetslivet. Det säger arbetsmiljöminister Paulina Brandberg (L) som själv utsatts för hotfulla könsord i jobbet som åklagare.
Som åklagare har biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L) hotats både i och utanför rättssalen.
– Jag har fått könsord haglade över mig under pågående rättegång, berättar hon för Arbetet.
Den här hösten har Paulina Brandberg gått från kammaråklagare vid riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet till jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister i en högerregering som vilar på samarbete med Sverigedemokraterna.
– Vi har halkat alldeles fel med en för tillåtande attityd när det gäller hot mot personer inom rättsväsendet, säger hon.
Samma utveckling ser Paulina Brandberg i utsatta förorter:
– Där busschaufförer känner rädsla för arbetet och ambulanser inte vågar köra in i vissa områden utan poliseskort.
”Tuffare rättspolitik spelar roll”
Hennes lösning för att få bukt med hot och våld mot anställda är att komma åt brottsligheten.
– Där spelar en tuffare rättspolitiken en viktig roll. Vi måste markera tydligare från samhällets sida att det inte på något sätt är acceptabelt och att det blir tuffa konsekvenser för de som agerar på det här sättet.
I Arbetets serie Krimlöftena vittnar anställda i rättskedjan om att en skärpt rättspolitik, som sänkta häktningsgränser, skulle göra arbetsmiljön ännu mer ansträngd och snarare öka hot och våld.
– Det är klart att en tuffare rättspolitik leder till ett ökat tryck på brottsbekämpande myndigheter. Den här regeringen har gjort stora satsningar i budgeten just för att det ska följa den nya rättspolitiken som vi vill ta fram.
Men att komma till rätta med gängvåldet tar tid. Så vad vill hon göra fram till dess för de här yrkesgrupperna?
– Om man gör ett skifte i rättspolitiken så att det tydligare blir direkta konsekvenser av att man begår ett allvarligt brott så tror jag det blir en kulturförändring även på kort sikt.
Arbetsmiljö är en folkhälsofråga
Paulina Brandberg pratar gärna arbetsmiljö. Hon kallar det en folkhälsofråga och konstaterar att människor tillbringar mer av sin vakna tid på jobbet än hemma.
Många frågor är ”viktiga” – men som ny minister är hon också noga med att inte ge några tydliga löften eller peka för tydligt. Utredningar ska inväntas, intressen avvägas.
Så låter det även i den omstridda frågan om regionala skyddsombud. Sverigedemokraterna vill ersätta rollen med oberoende arbetsmiljörådgivare. Partiet menar att fackens koppling till Socialdemokraterna är för stark.
I en utredning från den förra regeringens föreslås de regionala skyddsombuden få tillträde till fler arbetsplatser.
– Jag ser det som en jätteviktig fråga och de regionala skyddsombuden har en viktig roll i arbetsmiljöarbetet.
Liberalerna vill utvärdera skyddsombud
Liberalerna har tidigare signalerat att de vill utvärdera systemet med skyddsombud.
Före valet sade den liberala riksdagsledamoten Malin Danielsson att partiet kommer kräva en sådan utredning för att se ”om det här är rätt organisation över huvud taget”.
Kravet skulle ställas om Socialdemokraterna återigen försökte lägga fram ett förslag om utökat tillträde i riksdagen.
Men det är oklart hur den nya regeringen vill göra.
– Vi kommer ha en jättehög ambitionsnivå när det gäller arbetsmiljöfrågorna. Sedan är det klart att vi kommer få titta framåt exakt hur det arbetet ska bedrivas.
Nollvision mot dödsfall på jobbet
Den viktigaste arbetsmiljöfrågan är enligt Paulina Brandberg att ingen ska dö, skadas eller bli sjuk av sitt arbete. Hon hänvisar till den nollvision som redan finns.
Så hur når ni noll?
– Det är jättesvårt. Arbetsmiljöverket måste få förutsättningar att bedriva en effektiv tillsynsverksamhet. När de bedriver den uppmärksammar de brister som kan åtgärdas. Men vi kan inte tillsyna bort alla brister i arbetslivet. Det handlar också mycket om kultur i olika branscher.
Hur kan du som minister påverka kulturen?
– Det är svårt. Särskilt viktigt är det att uppmärksamma branscher med en hög andel utländsk arbetskraft som kanske har en annan syn på säkerhetsrisker och arbetsmiljöfrågor än vi traditionellt har i Sverige. Att de får kunskap om sina rättigheter så att de kan ställa krav på sina arbetsgivare.
Inga planer på förändring av las
Efter förra mandatperiodens uppslitande las-strid, där liberalerna var ett av partierna bakom förändringarna, har ministern med arbetsrätt i sin portfölj inga planer på fler förändringar.
Även om hon menar att det är svårt att sia om framtiden. Paulina Brandberg försvarar den svenska modellen och påpekar att det är ovanligt att parterna tar till stridsåtgärder.
– Jag kommer på alla sätt försöka värna den här modellen och fortsätta se till att makten i stor utsträckning ligger hos parterna.
Från samarbete med Socialdemokraterna till detsamma med Sverigedemokraterna. Hur kommer det märkas på jobbpolitiken?
– Samarbetet med Sverigedemokraterna är att vi har Tidöavtalet. Sedan kommer vi att bedriva mycket politik utanför det. Där kan vi söka samarbete med Sverigedemokraterna men också med Socialdemokraterna.
”Statligt anställda har skyldigheter”
Förslaget i Tidöavtalet om att offentliganställda kan bli skyldiga att anmäla papperslösa har väckt kritik i flera yrkesgrupper.
Hur hade ministern själv gjort som åklagare om någon utan tillstånd att vistas i Sverige kommit till henne med viktig information? Anmält?
På den frågan har Paulina Brandberg inget tydligt svar. Hon menar att det ännu är oklart vilka yrkesgrupper som kommer att omfattas, och om det kommer att finnas undantag.
– Men om man i sin roll som statligt anställd har vissa skyldigheter förutsätts man så klart följa dem.
Hon konstaterar att mycket i Tidöavtalet nu tolkas och att de medmänskliga aspekterna ofta lyfts.
– Det är alltid viktigt att prata om. Jag utgår från att det görs en gedigen utredning där man får ta ställning till hur man landar i de här frågorna på ett balanserat sätt.
Men du står bakom formuleringarna?
– Jag står bakom Tidöavtalet.
Här är ministrarna som har arbetslivet på sitt bord:
Paulina Brandberg (L) – jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister. Ansvarar för: arbetsrätt, arbetsmiljö, jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Johan Pehrson (L) – arbetsmarknads- och integrationsminister. Ansvarar för: arbetsmarknad, arbete mot segregation och nyanländas etablering.
Jessika Roswall (M) – EU-minister. Ansvarar för: EU-frågor.
Elisabeth Svantesson (M) – finansminister. Ansvarar för: bolag med statligt ägande, skatt.
Erik Slottner (M) – civilminister. Ansvarar för: kommuner och regioner, offentlig upphandling, statlig förvaltning.
Gunnar Strömmer (M) – justitieminister. Ansvarar för: rättsväsendet.
Mats Persson (L) – utbildningsminister. Ansvarar för: utbildning för vuxna, studiefinansiering, folkbildning.
Ebba Busch (KD) – näringsminister. Ansvarar för: energi, näringspolitik.
Anna Tenje (M) – äldre- och socialförsäkringsminister. Ansvarar för: socialförsäkringar, äldreomsorg.
Acko Ankarberg Johansson (KD) – sjukvårdsminister. Ansvarar för: sjukvård.