KOMMENTAR. Kombinationen av stort självförtroende, handlingskraft och dåligt omdöme kan åstadkomma omfattande och snabba förändringar – men ofta inte med de resultat som utlovats. I privatlivet kan det ställa till betydande problem. 

På den senaste tiden har jag funderat på likheterna mellan Elon Musks köp av Twitter och Sveriges regering som båda har rivstartat med backen inlagd.

Härligt självförtroende, stora ogenomtänkta förändringar och ett kaotiskt resultat som omvärlden betraktar med en blandning av förvåning, besvikelse och hån beroende på vem man är. 

I ett anfall av hybris erbjöd Elon Musk 44 miljarder dollar för Twitter, ett företag som inte går med vinst. Med sedvanlig ödmjukhet deklarerade han att ”Jag gjorde det inte för att tjäna mer pengar. Jag gjorde det för att tjäna mänskligheten som jag älskar.”

Han beskrev köpet som ”viktigt för civilisationens framtid att ha en gemensam digital mötesplats där ett brett spektrum av åsikter kan debatteras på ett sunt sätt.”

Musk tänkte på pengar ändå

Ganska snart visade det sig att Musk nog tänkte lite på sina pengar i alla fall.

Han deklarerade att Twitter ska börja ta betalt för vissa tjänster, medarbetare började sägas upp till höger och vänster och allehanda twittrare som använder plattformen för att sprida rasism, hot och lögner uppfattade den nya ordningen som att det var fritt fram att köra på och twittra lite vad som helst.

Andra mer sansade personer började se sig om efter alternativa plattformar. 

Efter några veckors kaos talas det nu om att Twitter kan gå i konkurs. 44 miljarder dollar går upp i rök om det skulle ske. Stora delar av mänskligheten har dessutom inte svarat med att återgälda Musks kärlek till oss alla, snarare tvärtom.

Upp som en sol och ner som en pannkaka skulle min mormor ha sagt.

Påminner om regeringens rivstart

Men visst påminner köpet av Twitter om rivstarten för vår regering? Friska tag, stora beslut, härligt självförtroende och sedan rakt ned i diket.

Redan efter några veckor har trollen på sociala medier som nyss var så segervissa tystnat eller tappat humöret helt.

Jag förstår dem, de blåbruna med SD i spetsen har verkligen gett långfingret till sina egna väljare. Från höjd skatt på snus till att sänka bensinpriset med 14 öre istället för utlovade tio kronor.

Nu väntar ett stålbad av privatiseringar och nedskärningar i välfärden – och SD som sa att allt skulle finansieras med minskad invandring. 

Den lättsinniga nonchalansen inför vår tids stora ödesfråga – klimatet, är nästan förbluffande i sin fräckhet. ”Går det så går det” säger finansministern om klimatmålen samtidigt som hon resolut monterar ned klimatpolitiken.

I samma takt smulas Sveriges mödosamt uppbyggda internationella trovärdighet i klimatfrågan sönder. 

Synd om förhandlare på COP

Jag tycker synd om de svenska förhandlarna på klimattoppmötet COP i Kairo. Vem lyssnar på ett gäng hycklare som gör tvärtemot vad man lovat och på ett land som ska lägga ned sitt miljödepartement?

De svenska förhandlarna känner sig kanske som Anders Borg när han vaknade upp efter en berömd fest i skärgården, förtroende tar tid att bygga upp men kan rivas ned snabbt.

Likadant är det med Sverige och de mänskliga rättigheterna. Om socialdemokraterna kröp för Erdoğan så krälar Kristersson för honom för att komma med i Nato.

Nu ska den turkiska förföljelsen av oppositionella och kurder utsträckas till Sverige. 

De kurder i Syrien som besegrade IS och offrade sig för oss alla förtalas nu av vår regering.

Då åker vårt lands statsminister och försöker ställa sig in hos den auktoritäre ledaren i Ankara samtidigt som denne avvecklar Turkiets demokrati. Självklart skadar det Sveriges internationella trovärdighet i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. 

Erdoğan använder andras svaghet när han ser den, och han märker att Kristersson låter sig hunsas. I praktiken använder Erdoğan förnedringen av vår regering som ett verktyg i sin egen valkampanj. Så hjälper SD en islamist till omval.

Blåbruna fångade i fantasivärld

När det gäller elpriserna är de blåbruna fångade i en egen retoriska fantasivärld där ny kärnkraft byggs på några år. I Finland tog det 18 år och blev tre gånger så dyrt som planerat.

Samtidigt stoppar och försvårar de regeringspartierna ny vindkraft på lands och till havs. 

Investeringar uteblir och att elpriserna blir onödigt höga för lång tid framöver. SD-regeringen är helt ointresserad av EU:s felkonstruerade elmarknad som driver upp priserna i Sverige trots av vi är EU:s största exportör av el.

I stället ska gemensamma medel slussas till höginkomsttagare och storföretag som kompensation för marknadens misslyckande. 

De blåbruna vallöftena och retoriken är på väg att kraschlanda mot verkligheten. Det är som en trafikolycka i slow motion – det är svårt att inte titta på. Det liknar Elon Musks övermod.

Men Twitter kan mänskligheten nog klara sig utan. Värre är det med regeringens politik. Det blir välfärden, klimatet och låginkomsttagarna som får betala priset för deras misslyckande.