Regeringens arbetsmarknadspolitik är ingen rolig historia. Var tolfte person är utan arbete, långtidsarbetslösheten fast på höga nivåer och en Arbetsförmedling i fritt fall. Detta trots en urstark ekonomisk återhämtning. Sverige har inte råd med fyra år till av socialdemokratisk vanskötsel.

Det har gått två månader sen Arbetsförmedlingens analyschef lämnade myndigheten efter en konflikt om just långtidsarbetslösa. I Aftonbladet kan man den 21 mars läsa om hur branschorganisationer larmar. Privata arbetsförmedlare menar att de inte ges möjlighet att rusta långtidsarbetslösa. 

För lite stöd i glesbygden

Jag såg nyligen med egna ögon, under ett besök i den norrländska kommunen Åsele, att endast minimala insatser pågår och att det statliga servicekontoret endast håller öppet fyra timmar i veckan. Där har över hälften av kommunens arbetslösa varit utan arbete i över ett år.

Arbetsförmedlingen har lagt ner och den socialdemokratiska kommunledningen har lagt ner arbetsmarknadsenheten. Tidningen Arbetet har rapporterat om att det saknas långsiktighet i arbetet. Resultatet; hundratals arbetssökande och nyanlända som inte kommer in i arbete.

Omläggningen av Arbetsförmedlingen är en god idé men regeringen har brustit i sitt reformarbete. Resurser lades tidigare på de som stod nära arbetsmarknaden; ett slöseri vi liberaler medverkade i att stoppa. 

Effektiva insatser saknas

I sin spariver har myndigheten sänkt ambitionsnivån för funktionsnedsatta, utrikesfödda kvinnor och långtidsarbetslösa. Det är grupper som står långt bort från arbetsmarknaden och därför behöver våra insatser – även om det till en början kommer kräva stora investeringar. 

Vår arbetsmarknadspolitik i en borgerlig regering står på tre ben. Det handlar om effektiva insatser, tydliga krav och generösa skattesänkningar. 

Arbetsförmedlingen har länge dragits med ineffektiva program som inte leder till jobb. Paradoxalt nog är det de dyraste programmen som ger bäst effekt. Analyschefen avgick efter att ett lyckat pilotprojekt för utlandsfödda kvinnor lades ner. Dumsnålhet är inte en bra grund för arbetsmarknadspolitiken, satsa i stället ordentligt på de som behöver det mest. 

Krävs både rättigheter och skyldigheter

Att ställa krav är att bry sig. Vi vill se tydliga krav på närvaro i alla kompetensstärkande insatser. Det kan gälla arbetsträning, SFI och andra arbetsmarknadsprogram. Dessa åtgärder är kritiska för att man ska gå från bidrag till jobb. Den som inte dyker upp ska också riskera att mista sina bidrag.

Alla som börjar arbeta ska få behålla mer av sin lön. Att få lön är att få makt över sitt liv. Vi har varit drivande i att bygga ut jobbstimulansen, möjligheten att under begränsad tid behålla en del av försörjningsstödet när man går från bidrag till jobb. Det gör att det lönar sig att arbeta, även om lönen är lite lägre. Skatten på låga inkomster bör fortsätta sänkas genom utbyggda jobbskatteavdrag.

Långtidsarbetslösheten måste brytas. Den som hamnat utanför arbetsmarknaden behöver få en andra chans. Regeringen har dock fått fler chanser än någon annan. Sveriges arbetare förtjänar bättre än Sveriges “arbetarparti”. Arbetsmarknadspolitiken behöver ett maktskifte.