Jaja man ska väl inte ge uppmärksamhetstorskar uppmärksamhet men herregud vilken vecka de haft ändå, landets samlade högeropposition. 

Efter snart två månader där världen utanför Sverige varit lite för intressant, där Putin, Zelensky, Macron och Nato nästan tagit allt utrymme så kom Ramus Paludan – en mycket entusiastisk chattare och rasist – till Sverige.

Han brände koraner och gick på. 

Och det blev ett sjujäkla stök där ”motdemonstranter” – påhejade av förhärdade gangstrar – kastade sten, brände bilar och kapade polisfordon. Fruktansvärt och gränslöst förstås. 

Ebba Busch vill skjuta skarpt

Men för våra högerpartier var det bara en chans till lite uppmärksamhet. 

Och som de tog den.

Polisen behöver vattenkanoner och pepparkulor! tuffade sig Liberalernas Johan Pehrson. 

Jimmie Åkesson skruvade förstås upp volymen: Staten ska klassa folk som ”asociala” och kunna återkalla hela familjers uppehållstillstånd om någon i familjen begår brott. 

Sen skrev herrarna Pehrson och Åkesson en debattartikel ihop med Ebba Busch och Ulf Kristersson om att det måste råda nolltolerans mot folk som ”utmanar” polisen och att polisen behöver ”kraftfullare” verktyg.

Snart var Ebba Busch ute och preciserade vilken sorts verktyg hon menade. Polisen borde skjuta skarpt, rakt in i folkmassor. Så tas man med utmanare!

”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare?” funderar Busch i Ekots lördagsintervju.

Ja du.

Det här är inte en sitcom, Kristersson

Polisfacket är skarpa i sin kritik men det rör förstås inte Kristdemokraterna i ryggen. Inte Liberalerna eller Moderaterna heller, vad det verkar.

Lamellerna har släppt, topplocket har gått, det har fullkomligt ballat ur. Någon väg tillbaka finns inte. 

Om inte Ulf Kristersson – den vuxne i rummet – varit fullt upptagen med att försöka underminera Magdalena Andersson på plats i Washington hade han väl redan i kväll övertrumfat med förslag om lönnmord och precisionsbombningar i utsatta områden.

Högerns allt mer absurda upptåg saknar förstås inte underhållningsvärde men det kan vara värt att påminna sig om att Ulf Kristersson i huvudsak inte är straight man i en politisk sitcom om livet i en bananrepublik.

Han är statsministerkandidat i Sverige.
Han vill inte bara skriva nippriga debattartiklar med Johan Pehrson, Jimmie Åkesson och Ebba Busch.
Han vill regera landet ihop med dem.

Och det de vill göra med det här landet liknar allt mer en jävla skräckfilm.