Så har då regeringen presenterat sin vårändringsbudget. Här finns förslagen som ska ge höjda pensioner, mer pengar till försvaret och välfärden.

Här finns förslagen som ska underlätta mottagningen av Ukraina-flyktingar och här finns åtgärdspaketet som ska lindra effekterna av levnadsomkostnadskrisen.

Blir det verklig politik av det där? Ja, om SD, KD och M misslyckas med att samla sig eller om C röstar för regeringens budget. Men vi vet säkert först i juni, när riksdagen ska rösta om saken.

Fyra av tio hinner inte

Då finns andra saker som också kan stöka till det förstås. För tolv år sedan skulle riksdagen välja en ny talman och då gick V-ledamoten Christina Höj Larsen inte att hitta.

Hon hade gått på toaletten och den forna alliansen kunde rösta fram Per Westerberg (M) som talman utan att behöva bry sig om SD.
– Veckans clown är inte den bild jag vill förmedla av mig själv, sa Höj Larsen till Dagens Nyheter.

Pinsamt men ingen stor sak. Måste man gå på toa så måste man gå. Nå, riktigt så enkelt är det ändå inte.

Enligt fackförbundet Kommunals stora medlemsundersökning så har 39 procent av medlemmarna inom hemtjänsten varje dag svårt att ta kortare raster för att gå på toaletten. Bland barnskötarna uppger 37 procent att de dagligen har svårt att hinna med en kortare paus. Varje vecka är det 56 procent som svarar att de ibland inte hinner.

16 timmar utan toa

– Drick för fan inte mer än en kopp kaffe. Du vet inte när du får gå på toaletten nästa gång.

Det berättar Isabelle Billstein för tidningen Kommunalarbetaren. Själv har hon jobbat som längst i cirka 16 timmar med bara ett toalettbesök. 

Pressade scheman gör att välfärdsanställda tvingas kissa i skogen eller jobba med dubbla mensskydd för att inte riskera att blodet läcker igenom arbetsbyxorna.

Bilden känns igen. Enligt LO:s jämställdhetsbarometer kan en tredjedel av kvinnorna i arbetaryrken inte lämna sin ­arbetsplats för att till exempel gå på toaletten utan att först be om lov. Bland tjänstemännen är det bara var tjugonde som har ett så bundet jobb.

Nästan dubbelt så många tjänstemän som arbetare har ­friheten att själva planera sitt ­arbete den kommande timmen, och möjligheten att anpassa ­arbetstiden eller jobba hem­ifrån är mycket mindre för den som har ett arbetaryrke.

Det slutar naturligtvis inte där. Fler tjänstemän får personal­utbildning, bjuds på ­kaffe av sin arbetsgivare eller har bidrag till friskvård. I arbetslivet visar sig klassamhället. I vardagens villkor syns skillnaden mellan kvinnor och män.

Gå på toa kan inte vara lyx

Det är ju ingen nyhet, det heller. Tidigare har det rapporterats om hur bland annat lokförare, teletekniker och busschaufförer pressats att hålla sig borta från toaletter.

I arbetsmiljölagens andra kapitel står det: ”I den utsträckning som föranleds av arbetets art och arbetstagarnas behov ska det finnas utrymmen och anordningar för personlig hygien, förtäring och vila samt första hjälp vid olycksfall eller sjukdom.”

Men lagen ger ingen solklar rätt till toapauser och tillgång till toalett. Det måste faktiskt våra lagstiftare göra något åt.

Att med självklarhet göra sina behov på arbetstid kan inte vara något som bara är förbehållet tjänstemän. Eller riksdagsledamöter.