Högtider innebär inte sällan stress och pussel. Släktkalas, påskluncher och diverse sociala tillställningar. Många passar på att resa till nära och kära medan andra flyr landet för att slippa.

Har du haft dåligt samvete över att inte hinna eller orka eller kanske ens vilja hälsa på farmor, morfar eller den där störiga men ensamma släktingen vars begravning som med all sannolikhet kommer dra cirka noll sörjande på när det är dags? Oroa dig inte! Nu kan du hyra in en person som, mot betalning, besöker och håller din äldre släkting sällskap. 

För jobbigt att hälsa på mamma

Med det något märkliga namnet Gubbe marknadsförs en ny sorts tjänst som kan göra livet lite smidigare, lite lättare och ännu lite mer kravlöst. Tjänsten marknadsför sig som en “pålitlig vän” och säger sig vilja göra något åt den ofrivilliga ensamhet som drabbar många på ålderns höst.

En semi-stor influencer-mamma har lånat ut sitt ansikte till tjänsten. Hon tycker det är jobbigt att hälsa på sin dementa mor, det gör för ont. Och dessutom hinner hon inte. Helst ska det som är tråkigt och obehagligt kunna outsourcas. Som ett litet staket mot verkligheten.

Kanske är det det så kallade livspusslets slutstation vi ser. Det som började som en insikt om hur knepigt det är att få ihop vardagen blev en vardag där allt som är tråkigt och obehagligt ska kunna outsourcas eller stängas ute. “Hur ska jag hinna med allt?” har blivit “Vad fan får jag för att besöka en äldre släkting?”.

Rut – mer än bara ett skatteavdrag

Om du låter bli så får du ett skatteavdrag. Gubbes tjänst vilar helt på att det är möjligt att göra avdrag för att skicka en annan människa att besöka gamla mormor. Och rut-avdraget är svaret på massa andra uppgifter som de flesta ser som en naturlig del av en vardag. I dag kan man göra rut-avdrag om man vill att någon hämtar ens post, spolar i ens kranar, rengör poolen eller putsar ens skor. Och prislappen för reformen bara växer och växer.

Rut-tänkandet är dock något större än en skatteteknisk diskussion. 

På det följer det sociala curlandet av nästa generation lyckade, produktiva personer. Föräldramöten där elever med svårigheter diskuteras som problem som ska bort. Sedan ska skola väljas och den ska vara ordnad, ha ett “bra” elevunderlag (läs: duktiga, rika, vita barn) och fokusera extra på det egna barnets behov.

Gör skillnad på folk och folk

De flesta säger sig vara överens om att Sverige behöver fler bostäder. Klart ungdomen ska ha billiga hyresrätter men de får inte, under några omständigheter byggas så de skymmer min utsikt eller kan innebära att det flyttar in “andra typer av folk”. Det är ju det så bra som det är. “Bygg gärna, men inte här”-mentaliteten sprids och förstärks av att rika kommuner faktiskt får välja bort lägenheter.

Och när “andra typer av folk” behöver fly krig och klimatförändringar får de gärna göra det så långt från oss som möjligt. Eller, vi menar så klart i DERAS närområde.

Det färgar politiken. Tankegången ärvs och reproduceras. Människor ska hållas isär. De produktiva, duktiga, framgångsrika ska slippa de förfallna, de kämpande, de gamla. Allt som är jobbigt ska bort. Inte ens din gamla morsa klarar sig.

Komfort i stället för politik

De rika kommunerna ser till att det inte byggs slum. Staten ser till att du får bidrag (eller jag menar avdrag) för att slippa din gamla mormor. Friskolelobbyn och den samlade svenska högern ser till att dina barn slipper dela klassrum med fattiga och/eller bruna barn. Så du kan få sinnesro.

Allt som skaver ska bort och skatteavdrag hjälper den köpstarka att bli fri. Denna typ av högerpolitiks syfte blir inte att jämna ut eller skapa förutsättningar. Det är en komfort för dem som kan och vill ha det ännu lite göttigare. Att det tolereras av socialdemokratin kan tyvärr inte ses som annat än en rädsla att reta upp en mäktig väljargrupp, eller att politiskt aktivas egna intressen spelar roll.

Tanken av att betala för att slippa allt som kan tänkas skava det minsta lilla i vardagen skapar en parallell verklighet bortom gemensamt ansvar och empati. Det blir inte längre viktigt med gemensamma, politiska lösningar för samhällsproblemen löses med plånboken.