”Det finns väldigt få vänner här.”

Kameran fångar Nikita Mazepin och hans pappa Dmitry Mazepin i Haas-teamets depå. Deras samtal är pressat och avslöjar konspiratoriska tankar. Är de motarbetade av sitt eget team?

Tack vare Netflix storsatsning, Formel 1-realityserien Drive to Survive, får vi tittare vara med och uppleva det här ögonblicket som flera häpnar över. Nikita Mazepin är en av två förare i fältets kanske allra sämsta stall och pappa Dmitry Mazepin är huvudsponsor i samma team.

Varje poäng de tar ses som en större prestation än när Mercedes vinner ett race. Ändå tror far och son att de medvetet tilldelats en sämre bil än lagkamraten Mick Schumacher.

Det är en hyperintressant scen med tanke på vad som nu har hänt. För när Ryssland inledde sin invasion mot Ukraina var Haas snabba med att avsluta sitt kontrakt med föraren Nikita och sponsorn Dmitry Mazepin.

Scenen ger oss en förklaring till varför det beslutet fattades så fort. Sprickan mellan teamet och den ryska oligarken och hans son fanns där långt tidigare.

Det är i alla fall så jag tolkar det, jag har ju sett scenerna i serien och drar mina slutsatser från dem. Även om det skaver.

Kanske är det något vi ändå är beredda att stå ut med. För jag har i över fem års tid försökt få min nu 14-årige son att bry sig om Formel 1. Med noll resultat.

Anton Berg

För fastän Drive to Survive är en dokumentär underhållningsserie så har det gång på gång visat sig att man inte kan lita på det som visas.

Redan när första säsongen sändes för fyra år sedan reagerade fans över hur motorer, däckljud och krascher förstärktes med ljudeffekter. Än värre var det med hur serien använde själva loppen.

Där protesterade även flera av de medverkande förarna. Lando Norris i McLaren var bland annat kritisk till hur loppet i Bahrain framställdes. Där hade producenterna klippt in radiotrafik från ett annat lopp för att få det till att Norris är arg på sin teamkamrat.

Max Verstappen gick ännu längre och valde att bryta med serien.

Det innebar ett stort problem, eftersom man därmed saknade den viktigaste föraren – han som till slut slog Hamilton och bröt Mercedes dynasti på sju raka mästerskap – och blev den nya världsmästaren.

Jag frågar min journalistkollega Janne Blomqvist som kommenterar Formel 1 på Viasat, om vad han tycker.

– Säger man att den här serien är en dokumentär blir jag förbannad. Radiotrafiken som klipps in är fel ibland och kommentatorljudet är pålagt efteråt … Då är det inte en dokumentär i min värld.

Blomqvist menar att serien är F1:s egna PR-produkt och att det är intressant för det fallit så väl ut, särskilt i USA. Nästa år körs för första gången hela tre F1-lopp i Amerika.

– När Bernie Ecclestone drev F1 gjorde han tvärtom, han stängde in sporten och byggde myten om F1 och tog vansinnigt bra betalt för alla som ville komma in.

För fastän Drive to Survive är en dokumentär underhållningsserie så har det gång på gång visat sig att man inte kan lita på det som visas.

Anton Berg

Nu får alla följa med in i stället. Frågan är bara vart.

Drive to Survive får tillgång till människor och miljöer dit övriga journalister inte når.

Scenerna med Mazepins, där vi bjuds in i den hemliga depån, är oerhört spännande. Vi får också se mötesrum och vara med när däckstrategier och kontrakt avhandlas.

Vi tittare får bli flugor på väggen. Människorna vi ser verkar ha glömt bort kameran.

Jag tänker att åtminstone här är det verkligheten vi får uppleva. Och nu kan serien förklara hur multimiljardärer, sport och krig flyter samman i en modern och komplex värld på ett sätt som få andra journalister lyckas med – och dessutom når man ut till en rekordstor publik.

Janne Blomqvist är mer krass i sin syn på serien.

– Jag litar inte på att inte Mazepins använder serien. Jag tror inte alls de glömt att kameran är där. Jag kan inte komma ifrån tanken på att de använder det här i sina förhandlingar. För mig är Drive to Survive en tv-serie om formel 1. En förstklassig produkt. Men själva avsändaren är F1 själva. Det är PR. Inte journalistik. Och det är viktigt.

Kanske är det något vi ändå är beredda att stå ut med. För jag har i över fem års tid försökt få min nu 14-årige son att bry sig om Formel 1. Med noll resultat.

Men förra veckan berättade han om kompisarna som ser en serie på Netflix. Plötsligt slukade han fyra avsnitt och kunde namnen på förarna.

Ja. Till och med Mazepin.


Anton Berg är journalist, författare och F1-nörd