RECENSION. Min instinktiva reflex är att skriva något om ”autencitet” och att det är knepigt att göra humor när det finns så ”mycket roliga klipp på youtube”. Det är nämligen svårt att prata om Varan-tv utan att det urartar i SM i referenser eller felciterade skämt från sketcherna som man knappt minns men ändå tror sig fortfarande gilla.

Vänskapsband, allianser och förmodligen ett och annat handelsbolag har formats just för att någon klämt fram ett “Skräddaren säger nej” vid ett mer eller mindre vältajmat tillfälle.

Att Varanteatern i över två decennier hållits gisslan av sina fans manifesteras i det första avsnittet av Varan-tv: stories där humorgruppen bokstavligen blir kidnappad av ett fanatiskt fan. Under bombhot tvingar han dem att komma på en riktig braksketch, så att han kan imponera på sitt ex Malena.

“Vi har inte gjort någonting på 20 år, vi tycker inte ens om varandra”, säger Fredrik Åkerman när kidnapparen rycker silvertejpen från hans mun.

I en mening sammanfattar Åkerman humorgruppens allmäntillstånd före deras extremt framgångsrika Kickstarter-kampanj som säkrade över fyra miljoner kronor och en tredje säsong (typ) av deras kultförklarade humorserie.

“Jag minns 90-talet, jag vill att allt ska vara som då”, säger det galna fanet och i en mening sammanfattar allmäntillståndet för alla fans som pytsade in pengarna.

Varan-tv var ett freak av sin tid. Unikt just då. Studentikost, apart och motvalls. Som att trycka in ZTV, Öppna Kanalen och ett improviserat Lundaspex i SVT:s rigida tablå. I dag finns den varan i överflöd på internet.

Vi som växte upp med Varan-tv är precis som humorgruppen fast i en loop. I Varan-tv: stories refereras det friskt till 90-talets sketcher, till den mån att den kidnappade humorgruppen tittar på en dvd med de gamla klippen för att få inspiration till braksketchen. Och här sitter jag – och tittar på Varan-tv där Varanteatern tittar på Varan-tv.

Inför en intervju med Magnus Thomson, Varanteater-medlemmen som blev kommungubbe i Varberg, var jag tvungen att återbesöka serien på öppna arkivet för att se om den fortfarande höll måttet. Det gjorde den inte.

Varan-tv var ett freak av sin tid. Unikt just då. Studentikost, apart och motvalls. Som att trycka in ZTV, Öppna Kanalen och ett improviserat Lundaspex i SVT:s rigida tablå. I dag finns den varan i överflöd på internet.

Stories är både en regression och ett kraftprov. Många av sketcherna pågår för länge, andra saknar den weirdness som var gruppens signum. Men det finns också en handfull som kan vara bland det bästa de har gjort.

Särskilt kul är det när en barnfamiljsmobb från Stockholms tätaste förorter i ett felriktat hållbarhetsprojekt bränner ner glesbygden till tonerna av Lalehs barnpowerballad Goliath. Men också kocklandslaget som satsar på kvantitet i stället för kvalitet och gör ett storkok med makaroner och köttbullar. Och när trollkarlarna löser problemet med mäns ointresse för litteratur genom att förvandla alla böcker till Jean-Claude Van Damme-DVD:er, ja, då skrattar jag rakt ut.

Här och var finns det stoff här som åtminstone utgör beståndsdelarna för en braksketch. Men det lär knappast felciteras i decennier.