För fyra år sedan klev anläggningsarbetaren Thomas Eken­stein ner i en osäkrad schaktgrop i Hedemora. Det var det sista han skulle göra. Där nere begravdes han under lermassorna.

Kvar lämnades familjen med sorgen. Men också med ilskan över en olycka som inte borde ha inträffat.

Vi möter nu familjen på nytt. I en hovrättssal i Stockholm. Tingsrätten friade. Ännu bär ingen ansvar för Thomas död. Det är ett sårigt möte mellan änkan, dottern och vd:n. 

Men där samtalet förs på torrt juridikspråk. Om vad som skedde där, de sista timmarna i Thomas Ekensteins liv.

Dotter fortsätter som snickare   

För dottern Ida Ekenstein är det egentligen enkelt. Schaktgroparnas kanter ska släntas och schaktkassetter användas. Hon fortsätter i sitt arbete som snickare att se de raka ­kanter som kostade hennes pappa livet. 

”Det måste bli ändring på det. Och det sker först när företag blir dömda. Pengar är viktigt”, säger hon.  

Nu blir det upp till hovrättens domare att bedöma. Om det slutgiltiga ansvaret ska läggas på vd:n. Eller om han kan anses ha tagit ett tillräckligt stort arbetsmiljöansvar.

Det som ger de anhöriga hopp är att domarnas röster väger tyngre i hovrätten än vad de gör i tingsrätten, där två nämndemän friade och fällde avgörandet.

Jobbolyckor fortsätter skörda liv

Olyckor på jobbet fortsätter samtidigt att skörda offer.

Efter en till­fällig nedgång under coronapandemin skedde en kraftig ökning under förra året. 44 människor miste då livet på sitt jobb.

Redan har förundersök­ningarna i hälften av dödsfallen lagts ner. Antalet fällande domar mot arbets­givare är år efter år försvinnande få.  

Kvar står anhöriga med sin sorg.